2
1 [Vers 1-3 är en mening i grekiskan. Även om verbet ”lägg bort” kommer först är det inte huvudverbet. I stället är det ”längta efter” i vers 2 som är uppmaningen, och som står i imperativ i grekiskan.]
Så [eftersom ni har blivit födda på nytt, se 1:23] lägg bort (avkläd er):
all ondska (illvilja, alla onda planer),
all falskhet (oärlighet, allt svek),
hyckleri (alla former av falskhet mot människor, skådespeleri),
avundsjuka (alla former av missunnsamhet)
och allt förtal (alla former av ryktesspridning och ondskefullt tal) [som förstör relationer, se Rom 13:13; Ef 4:25-32; Kol 3:8].
[De tre sista orden: hyckleri, avundsjuka och förtal står i grundtexten i plural och syftar på alla olika yttringar av dessa.]
2 Som nyfödda barn, längta (törsta) efter den rena (oförfalskade) andliga mjölken,
[Ordet ”andlig” är på grekiska ”logikos” och syftar på Guds ord ”logos”. Se även 1 Pet 1:23-25. Den andliga mjölken är ren, grekiska ”adolon”, i kontrast till falsk, grekiska ”dolon”, den andra punkten i listan i vers 1.]
det gör att ni kan växa upp till [fullständig] befrielse (frälsning),
3 ni har [ju redan] ”smakat (upplevt) att Herren är god” [Ps 34:9].
[Det första verbet ”lägg bort” är i formen ”medium”, en verbform som inte finns varken i det svenska eller engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna ”aktiv” – jag gör något, och ”passiv” – något görs åt mig. Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas ”middle” på engelska, ”medium” på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag ”aktivt” gör är viktigt eftersom jag ”passivt” kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur själva drivkraften för att lägga bort ondskan kommer från en hunger och törst efter Gud. De fyra verben är:
- ”lägg bort” – medium, en självpåverkande handling
- ”längta efter” – aktiv imperativ, huvudverbet och själva uppmaningen
- ”växa upp” – subjunktiv passiv, ett möjligt resultat
- ”smakat” – indikativ, något verkligt som har hänt.
]
Jesus den levande stenen
4 Kom till honom (dra er nära gång på gång), den levande stenen, som är förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud, 5 då blir även ni som levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som offrar andliga offer som är välbehagliga för Gud genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus). 6 Det står ju i Skriften:
Se, jag lägger i Sion [en poetisk term för Jerusalem] en utvald (ärad), dyrbar hörnsten,
och den som tror på den ska aldrig komma på skam (bli besviken). [Jes 28:16]
7 Ni som tror ser hans värde [den levande stenen Jesus är dyrbar för er], men för dem som inte tror står det
”stenen som byggnadsarbetarna förkastade
har blivit en hörnsten” [Ps 118:22],
8 och
en mindre sten [på vägen som man råkar stöta emot] som gör att man snubblar,
och en klippa som väcker anstöt [Jes 8:14].
De stöter emot därför att de inte tror på (inte lyder) Ordet. Så var de [som avvisar honom] förutbestämda att göra. [Deras otro och olydnad är inte förutbestämd, men tar man anstöt av Jesus och inte tror på honom är det ofrånkomligt att man snavar, och fallet är förutbestämt. Se även Klag 3:38-39; Amos 3:6; Jes 45:7; Ord 21:1; Rom 9:14-2.]
9 Men ni är ”ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap [ordet användes för det levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar”, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från 2 Mos 19:5-6; 23:22.] 10 Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [Hos 1:6, 9; 2:23]
Var heliga
11 Mina älskade [brevets mottagare i nuvarande norra Turkiet, se 1 Pet 1:1, men också troende i alla tider], jag uppmanar er som främlingar och gäster [i en värld influerad av hedniska ideal] att avhålla er (aktivt ta avstånd) från de köttsliga begären som för krig mot själen.
[Begreppet ”avhålla er” har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se Matt 14:24. Även verbformen har betydelse. Ordet är här i formen medium, se kommentar till vers 3. Det jag aktivt väljer att göra är viktigt, eftersom det passivt kommer att påverka mig genom efterföljande konsekvenser. Vad Petrus alltså säger här är att vi ska avhålla oss från köttets lustar, inte bara för att det är en regel, utan för att det är i vårt eget intresse att göra det. Håll avstånd eftersom det är bra för dig.]
12 Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
Att leva som kristen i samhället
13 [Det är värt att notera att Petrus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Petrus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom. Detta måste ses i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös. I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se Apg 4:19.]
Underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både konungen (kejsaren) som högste härskare 14 och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa (hämnas) dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
15 Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16 Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud.
[När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet ”tjäna” är samma ord som för slav. Sann kristen frihet fås bara genom att bli Jesu slav, se Rom 6:15-23; Matt 11:29-30.]
17 Ära (respektera) alla [människor, eftersom de är skapade till Guds ära, se 1 Mos 1:26-27].
Älska (osjälviskt, utgivande) era syskon (bröder och systrar i tron).
Frukta (i vördnadsfull tillbedjan) Gud.
Ära (respektera) konungen (kejsaren).
Att leva som kristen underställd andra
18 Ni tjänare [speciellt ord för de slavar som tjänade i hemmet], underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda. 19 Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. 20 Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda [det är oväntat], det är något berömvärt (välbehagligt, ordagrant: ”nåd”) i Guds ögon. 21 Till detta är ni kallade. Den Smorde (Messias, Kristus) led i ert ställe och efterlämnade ett exempel (att kopiera) åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.
[Ett speciellt ord för ”exempel” används här. Det är ett sammansatt ord av orden ”skriva” och ”under”. Det användes för hur en elev lärde sig skriva en bokstav genom att kopiera det läraren skrivit på en rad under lärarens text.]
Jesu exempel
22 Han [Jesus] begick ingen synd,
och inget svek (osanning) fanns någonsin i hans mun.
[Jes 53:9]
23 När han blev förolämpad,
svarade han inte [på samma sätt] med förolämpningar.
När han fick lida,
hotade han inte [att hämnas],
utan överlämnade dem till honom som dömer rättvist. 24 Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [Jes 53:4, 12] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade. 25 Ni var som
får som gått vilse [Jes 53:6],
men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.