2 Petrusbrevet
Inledning
Introduktion: Petrus visste att hans utträde ur den här världen var nära, 2 Pet 1:14-15. Detta är Petrus andliga testamente. Ordet kunskap används ofta i detta brev, och syftar inte bara på en ren intellektuell kunskap utan också på en personlig relation med Jesus. Petrus uppmanar till att låta tron bli synlig i den troendes liv. Han varnar även falska lärare och dem som avfärdar att Jesus ska komma tillbaka. Brevet betonar också Guds ord, både i Gamla och Nya testamentet, och refererar till Paulus brev, se 2 Pet 3:15-16.
Struktur:
1. Att känna Jesus personligen, kapitel 1.
2. Falska lärare, kapitel 2.
3. Jesu återkomst, kapitel 3.
Skrivet: Omkring år 64-65 e.Kr.
Till: Alla troende, se 2 Pet 2:1. Att detta är ”det andra brevet”, se 2 Pet 3:1, indikerar att det kan ha skickats till samma mottagare som det första brevet: kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se 1 Pet 1:1.
Från: Troligtvis Rom.
Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.
Petrus var fiskaren från Galileen som blev en människofiskare. Han hette Simon men Jesus gav honom ett nytt namn – Petrus, som betyder sten, se Joh 1:42. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i Apg 2:8-10 och 1 Pet 1:1. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se 1 Kor 9:5. Enligt traditionen dog han martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse.
1
Hälsning
1 [Från] Simeon [Simon] Petrus,
en tjänare (slav, livegen)
och apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Petrus använder inte den vanliga grekiska formen ”Simon” för att presentera sig, utan ”Simeon”, som ligger närmare namnets hebreiska ursprung. I sitt första brev skriver han bara Petrus, se 1 Pet 1:1, som var namnet Jesus gav honom, se Joh 1:42. Genom att ta med båda dessa namn visar han på den förvandling som skett i hans liv.]
Till dem som har tagit emot (precis) samma dyrbara tro som vi,
genom rättfärdigheten från vår Gud
och Frälsare Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
2 Må nåd (oförtjänt favör) till er och må frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vara över er i överflöd (multipliceras, förökas), genom kunskapen om (i det personliga mötet med, erkännandet av, tacksamheten till) Gud och Jesus vår Herre.
Var uthålliga och väx i tron
Gud har gett oss allt vi behöver
3 Hans gudomliga kraft har alltså gett oss allt [vi behöver] för liv (Guds överflödande liv) och gudsfruktan (helighet, ett liv som behagar Gud) genom kunskapen om (erkännandet, den personliga erfarenheten av) denne som har kallat oss till sin egen ära (härlighet) och godhet (kraft, höghet, dygd, renhet, höga moraliska standard). 4 Genom dem [ära och helighet] har han gett oss enormt stora och dyrbara löften, så att ni genom [att ta till sig dem och agera efter] dem kan få del av Guds natur, efter att ha flytt från det fördärv (förgängelse, ruttenhet) som finns i världen på grund av det onda begäret (längtan efter det förbjudna).
Lev ut tron
5 Av den anledningen [löftena och relationen med Jesus som ger ära och helighet, se vers 3-4], gör allt ni kan (ansträng er till det yttersta, gör vad ni kan) för att
förse (understödja, ikläda, kultivera) er tro
med godhet (dygd, en hög moralisk karaktär som visar sig praktiskt),
genom godhet [att leva efter en hög moralisk standard utvecklas er]
kunskap [den personliga erfarenheten av Jesus],
6 genom [att leva i] kunskapen [en levande relation med Jesus, utvecklas er]
självbehärskning (självkontroll),
genom [att utöva] självbehärskning [utvecklas er]
uthållighet (ordagrant: ”att vara kvar under”, stå fast i prövningar och svårigheter),
genom [att utöva] uthållighet [utvecklas er]
gudsfruktan (helighet, ett liv som behagar Gud),
7 genom gudsfruktan [i den levande relationen med Gud utvecklas er]
syskonkärlek (vänskap med varandra),
genom [att leva i] syskonkärlek [utvecklas er]
kärlek (som är osjälvisk och utgivande).
8 För om alla dessa [sju] kvaliteter [en hög moralisk standard, kunskap, självkontroll, uthållighet, gudsfruktan, syskonkärlek och kärlek] verkligen finns hos er och ständigt växer, så förhindrar det er att bli overksamma eller utan frukt i er strävan att lära känna vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) mer intimt. 9 Den som saknar dessa kvaliteter är blind. Han är [andligt] närsynt (ser bara det jordiska som är nära honom och inte det himmelska perspektivet), eftersom han har glömt att han blivit renad från tidigare synder.
10 Därför, mina syskon (bröder och systrar i tron), gör ert yttersta för att befästa er kallelse och utkorelse. [Kallelsen äger rum när vi tar emot Jesus, medan utkorelsen skedde innan världen skapades. Båda två utgår från Gud och har sin källa i honom, men den troende bekräftar dem genom att växa, och andens frukt ger påtagliga bevis för det nya livet.] För om ni gör det ska ni aldrig, nej aldrig någonsin, falla. 11 På det sättet ska ni rikligen få allt ni behöver för ert intåg (er ankomst) till vår Herre och Frälsare Jesu den Smordes (Kristi) eviga rike.
En påminnelse
12 [Tre gånger i följande verser talar Petrus om att komma ihåg andliga sanningar. Drygt trettio år tidigare hade Jesus förutsagt att Petrus skulle dö martyrdöden, se Joh 21:18-19. Petrus visste att stunden för hans uppbrott var nära, se vers 14.]
Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. 13 Jag ser det som min plikt att väcka (aktivera, skaka liv i) er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält. [Vår jordiska kropp liknas vid en förgänglig temporär boning.] 14 Jag vet att jag snart ska lägga av mig mitt tält [jordiska kropp]. Det har vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) visat mig. 15 Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång (uttåg, grekiska ”exodus”) alltid ska minnas detta.
Guds ord är sant och trovärdigt
Apostlarnas ögonvittnesskildring
16 När vi berättade om vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) kraft och personliga ankomst [Jesu förvandling och närvaro på förklaringsberget, se Mark 9:1-13], byggde vår berättelse inte på några listigt hopdiktade sagor. [Det var inga fantasiberättelser som många gnostiker använde sig av för att dra åhörare och väcka intresse, se 2 Pet 2:3.] Nej tvärtom, vi såg med egna ögon hans majestät (gudomliga, konungsliga auktoritet och storslagna kraft).
17 För [vi var med när] han fick ta emot ära och härlighet från (intill, alldeles bredvid) Gud, Fadern. En röst kom från denna majestätiska härlighet [i det ljus som strålade över Jesus]: ”Detta är min älskade son som jag gett min favör till (har behag i, är belåten med, som är utvald).” 18 Vi [Petrus, Jakob och Johannes] hörde den rösten som kom från himlen [Guds tron], för vi var med honom på det heliga berget. [Matt 17:1-9; Mark 9:2]
Det profetiska ordet är trovärdigt
19 Och vi har också profeternas mycket pålitliga ord. [Förutom Petrus ögonvittnesberättelse på förklaringsberget har vi alla profetiorna i Gamla testamentet som vittnar om att Jesus skulle komma.] Ni gör helt rätt i att ständigt undersöka (ta fasta på, ge akt på) profetiorna, de lyser som en lampa på en mörk (moraliskt förmörkad) plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan [Jesus] går upp i era hjärtan.
20 Framför allt (först och främst) måste ni förstå att ingen profetia i Skriften har sitt ursprung från någons egen fantasi (inbillning). 21 Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat [burit fram och förmedlat] ord från Gud.