Chapter 8

D� t�nkte Gud p� Noa och p� alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud l�t en vind g� fram �ver jorden, s� att vattnet sj�nk undan;

och djupets k�llor och himmelens f�nster tillsl�tos, och regnet fr�n himmelen upph�rde.

Och vattnet vek bort ifr�n jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

Och i sjunde m�naden, p� sjuttonde dagen i m�naden, stannade arken p� Ararats berg.

Och vattnet avtog mer och mer intill tionde m�naden. I tionde m�naden, p� f�rsta dagen i m�naden, blevo bergstopparna synliga.

Och efter fyrtio dagar �ppnade Noa f�nstret som han hade gjort p� arken,

och l�t en korp flyga ut; denne fl�g fram och �ter, till dess vattnet hade torkat bort ifr�n jorden.

Sedan l�t han en duva flyga ut, f�r att f� se om vattnet hade sjunkit undan fr�n marken.

Men duvan fann ingen plats d�r hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten bet�ckte hela jorden. D� r�ckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

Sedan v�ntade han �nnu ytterligare sju dagar och l�t s� duvan �n en g�ng flyga ut ur arken.

Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d� hade hon ett friskt olivl�v i sin n�bb. D� f�rstod Noa att vattnet hade sjunkit undan fr�n jorden.

Men han v�ntade �nnu ytterligare sju dagar och l�t s� duvan �ter flyga ut; d� kom hon icke mer tillbaka till honom.

I det sexhundraf�rsta �ret, i f�rsta m�naden, p� f�rsta dagen i m�naden, hade vattnet sinat bort ifr�n jorden. D� tog Noa av taket p� arken och s�g nu att marken var fri ifr�n vatten.

Och i andra m�naden, p� tjugusjunde dagen i m�naden, var jorden alldeles torr.

D� talade Gud till Noa och sade:

�G� ut ur arken med din hustru och dina s�ner och dina s�ners hustrur.

Alla djur som du har hos dig, vad slags k�tt det vara m�, b�de f�glar och fyrfotadjur och alla kr�ldjur som r�ra sig p� jorden, skall du l�ta g� ut med dig, f�r att de m� v�xa till p� jorden och vara fruktsamma och f�r�ka sig p� jorden.�

S� gick d� Noa ut med sina s�ner och sin hustru och sina s�ners hustrur.

Och alla fyrfotadjur, alla kr�ldjur och alla f�glar, alla slags djur som r�ra sig p� jorden, gingo ut ur arken, efter sina sl�kten.

Och Noa byggde ett altare �t HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena f�glar och offrade br�nnoffer p� altaret.

N�r HERREN k�nde den v�lbehagliga lukten, sade han vid sig sj�lv: �Jag skall h�refter icke mer f�rbanna marken f�r m�nniskans skull, eftersom ju m�nniskans hj�rtas upps�t �r ont allt ifr�n ungdomen. Och jag skall h�refter icke mer dr�pa allt levande, s�som jag nu har gjort.

S� l�nge jorden best�r, skola h�refter s�dd och sk�rd, k�ld och v�rme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upph�ra.�