Chapter 17

N�r Abram var nittionio �r gammal, uppenbarade sig HERREN f�r honom och sade till honom: �Jag �r Gud den Allsm�ktige. Vandra inf�r mig och var ostrafflig.

Jag vill g�ra ett f�rbund mellan mig och dig, och jag skall f�r�ka dig �verm�ttan.�

D� f�ll Abram ned p� sitt ansikte, och Gud talade s� med honom:

�Se, det f�rbund som jag � min sida g�r med dig �r detta, att du skall bliva en fader till m�nga folk.

D�rf�r skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall l�ta dig bliva en fader till m�nga folk.

Och jag skall g�ra dig �verm�ttan fruktsam och l�ta folkslag komma av dig, och konungar skola utg� fr�n dig.

Och jag skall uppr�tta ett f�rbund mellan mig och dig och din s�d efter dig, fr�n sl�kte till sl�kte, ett evigt f�rbund, s� att jag skall vara din Gud och din s�ds efter dig;

och jag skall giva dig och din s�d efter dig det land d�r du nu bor s�som fr�mling, hela Kanaans land, till ev�rdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.

Och Gud sade ytterligare till Abraham: �Du �ter skall h�lla mitt f�rbund, du och din s�d efter dig, fr�n sl�kte till sl�kte.�

Och detta �r det f�rbund mellan mig och eder och din s�d efter dig, som I skolen h�lla: allt mank�n bland eder skall omsk�ras;

p� eder f�rhud skolen I omsk�ras, och detta skall vara tecknet till f�rbundet mellan mig och eder.

Sl�kte efter sl�kte skall vart gossebarn bland eder omsk�ras, n�r det �r �tta dagar gammalt, j�mv�l den hemf�dde tj�naren och den som �r k�pt f�r penningar fr�n n�got fr�mmande folk, och som icke �r av din s�d.

Omsk�ras skall b�de din hemf�dde tj�nare och den som du har k�pt f�r penningar; och s� skall mitt f�rbund vara p� edert k�tt betygat s�som ett evigt f�rbund.

Men en oomskuren av mank�n, en vilkens f�rhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin sl�kt; han har brutit mitt f�rbund.�

Och Gud sade �ter till Abraham: �Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

Och jag skall v�lsigna henne och skall ocks� med henne giva dig en son; ja, jag skall v�lsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar �ver folk skola h�rstamma fr�n henne.�

D� f�ll Abraham ned p� sitt ansikte och log, ty han sade vid sig sj�lv: �Skulle barn f�das �t en man som �r hundra �r gammal? Och skulle Sara f�da barn, hon som �r nittio �r gammal?�

Och Abraham sade till Gud: �M�tte allenast Ismael f� leva inf�r dig!�

D� sade Gud: �Nej, din hustru Sara skall f�da dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppr�tta mitt f�rbund, ett evigt f�rbund, som skall g�lla hans s�d efter honom.

Men ang�ende Ismael har jag ock h�rt din b�n; se, jag skall v�lsigna honom och g�ra honom fruktsam och f�r�ka honom �verm�ttan. Tolv h�vdingar skall han f� till s�ner, och jag skall g�ra honom till ett stort folk.

Men mitt f�rbund skall jag uppr�tta med Isak, honom som Sara skall f�da �t dig vid denna tid n�sta �r.�

D� Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fr�n honom.

Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tj�nare, de hemf�dda och de som voro k�pta f�r penningar, allt mank�n bland Abrahams husfolk, och omskar p� denna samma dag deras f�rhud, s�som Gud hade tillsagt honom.

Och Abraham var nittionio �r gammal, n�r hans f�rhud blev omskuren.

Och hans son Ismael var tretton �r gammal, n�r hans f�rhud blev omskuren.

P� denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;

och alla m�n i hans hus, de hemf�dda tj�narna och de som voro k�pta f�r penningar ifr�n fr�mmande folk, blevo omskurna tillika med honom.