Chapter 18

Och HERREN uppenbarade sig f�r honom vid Mamres terebintlund, d�r han satt vid ing�ngen till sitt t�lt, d� det var som hetast p� dagen.

N�r han lyfte upp sina �gon, fick han se tre m�n st� framf�r sig. Och d� han s�g dem, skyndade han emot dem fr�n t�ltets ing�ng och bugade sig ned till jorden

och sade: �Herre, har jag funnit n�d f�r dina �gon, s� g� icke f�rbi din tj�nare.

L�t mig h�mta litet vatten, s� att I kunnen tv� edra f�tter; och vilen eder under tr�det.

Jag vill ock h�mta ett stycke br�d, s� att I kunnen vederkvicka eder, innan I g�n vidare, eftersom I nu haven tagit v�gen f�rbi eder tj�nare.� De sade: �G�r s�som du har sagt.�

Och Abraham skyndade in i t�ltet till Sara och sade: �Skynda dig och tag tre sea-m�tt fint mj�l, kn�da det och baka kakor.�

Men sj�lv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den �t sin tj�nare, och denne skyndade sig att tillreda den.

Och han tog gr�ddmj�lk och s�t mj�lk och kalven, som han hade l�tit tillreda, och satte fram f�r dem; och han stod sj�lv hos dem under tr�det, medan de �to.

Och de sade till honom: �Var �r din hustru Sara?� Han svarade: �D�rinne i t�ltet.�

D� sade han: �Jag skall komma tillbaka till dig n�sta �r vid denna tid, och se, d� skall din hustru Sara hava en son.� Detta h�rde Sara, d�r hon stod i ing�ngen till t�ltet, som var bakom honom.

Men Abraham och Sara voro gamla och komna till h�g �lder, och Sara hade icke mer, s�som kvinnor pl�ga hava.

D�rf�r log Sara vid sig sj�lv och t�nkte: �Skulle jag v�l nu p� min �lderdom giva mig till lusta, nu d� ocks� min herre �r gammal?�

Men HERREN sade till Abraham: �Varf�r log Sara och t�nkte: 'Skulle jag verkligen f�da barn, s� gammal som jag �r?'

�r d� n�got s� underbart, att HERREN icke skulle f�rm� det? P� den best�mda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid n�sta �r, och d� skall Sara hava en son.�

D� nekade Sara och sade: �Jag log icke�; ty hon blev f�rskr�ckt. Men han sade: �Jo, du log.�

Och m�nnen stodo upp f�r att g� d�rifr�n och v�nde sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med f�r att ledsaga dem.

Och HERREN sade: �Kan jag v�l d�lja f�r Abraham vad jag t�nker g�ra?

Av Abraham skall ju bliva ett stort och m�ktigt folk, och i honom skola alla folk p� jorden varda v�lsignade.

Ty d�rtill har jag utvalt honom, f�r att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att h�lla HERRENS v�g och �va r�ttf�rdighet och r�tt, p� det att HERREN m� l�ta det komma �ver Abraham, som han har lovat honom.�

Och HERREN sade: �Ropet fr�n Sodom och Gomorra �r stort, och deras synd �r mycket sv�r;

d�rf�r vill jag g� ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om s� icke �r, vill jag veta det.�

Och m�nnen beg�vo sig d�rifr�n och gingo mot Sodom; men Abraham stod �nnu kvar inf�r HERREN.

Och Abraham tr�dde n�rmare och sade: �Vill du d� f�rg�ra den r�ttf�rdige tillika med den ogudaktige?

Kanh�nda finnas femtio r�ttf�rdiga i staden; vill du d� f�rg�ra den och icke skona orten f�r de femtio r�ttf�rdigas skull som finnas d�r?

Bort det, att du skulle s� g�ra och d�da den r�ttf�rdige tillika med den ogudaktige, s� att det skulle g� den r�ttf�rdige likasom den ogudaktige; bort det ifr�n dig! Skulle han som �r hela jordens domare icke g�ra vad r�tt �r?�

HERREN sade: �Om jag i Sodom finner femtio r�ttf�rdiga inom staden, s� vill jag skona orten f�r deras skull.�

Men Abraham svarade och sade: �Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fast�n jag �r stoft och aska.�

Kanh�nda skall det fattas fem i de femtio r�ttf�rdiga; vill du d� f�r de fems skull f�rd�rva hela staden?� Han sade: �Om jag d�r finner fyrtiofem; s� skall jag icke f�rd�rva den.�

Men han fortfor att tala till honom och sade: �Kanh�nda skola fyrtio finnas d�r.� Han svarade: �Jag skall d� icke g�ra det, f�r de fyrtios skull.�

D� sade han: �Herre, vredgas icke �ver att jag �nnu talar n�got. Kanh�nda skola trettio finnas d�r.� Han svarade: �Om jag d�r finner trettio, s� skall jag icke g�ra det.�

Men han sade: �Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanh�nda skola tjugu finnas d�r.� Han svarade: �Jag skall d� icke f�rd�rva den, f�r de tjugus skull.�

D� sade han: �Herre, vredgas icke �ver att jag talar allenast �nnu en g�ng. Kanh�nda skola tio finnas d�r.� Han svarade: �Jag skall d� icke f�rd�rva den, f�r de tios skull.�

Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham v�nde tillbaka hem.