Chapter 19

Och de tv� �nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d� i Sodoms port. N�r Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och f�ll ned till jorden p� sitt ansikte

och sade: �I herrar, tagen h�rb�rge i eder tj�nares hus och stannen d�r �ver natten, och tv�n edra f�tter; sedan kunnen I i morgon bittida forts�tta eder f�rd.� De svarade: �Nej, vi vilja stanna p� gatan �ver natten.�

Men han bad dem s� entr�get, att de togo h�rb�rge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en m�ltid �t dem och bakade osyrat br�d, och de �to.

Men innan de hade lagt sig, omringades huset av m�nnen i staden, Sodoms m�n, b�de unga och gamla, allt folket, s� m�nga de voro.

Dessa kallade p� Lot och sade till honom: �Var �ro de m�n som hava kommit till dig i natt? F�r dem ut till oss, s� att vi f� k�nna dem.�

D� gick Lot ut till dem i porten och st�ngde d�rren efter sig

och sade: �Mina br�der, g�ren icke s� illa.

Se, jag har tv� d�ttrar, som �nnu icke veta av n�gon man. Dem vill jag f�ra ut till eder, s� kunnen I g�ra med dem vad I finnen f�r gott. G�ren allenast icke n�got mot dessa m�n, eftersom de nu hava g�tt in under skuggan av mitt tak.�

Men de svarade: �Bort med dig!� Och de sade ytterligare: �Denne, en ensam man, har kommit hit och bor h�r s�som fr�mling, och han vill dock st�ndigt upph�va sig som domare. Men nu skola vi g�ra dig mer ont �n dem.� Och de tr�ngde med v�ld in p� mannen Lot och stormade fram f�r att spr�nga d�rren.

D� r�ckte m�nnen ut sina h�nder och togo Lot in till sig i huset och st�ngde d�rren.

Och de m�n som stodo utanf�r husets port slogo de med blindhet, b�de sm� och stora, s� att de f�rg�ves s�kte finna porten.

Och m�nnen sade till Lot: �Har du n�gon mer h�r, n�gon m�g, eller n�gra s�ner eller d�ttrar, eller n�gon annan som tillh�r dig i staden, s� f�r dem bort ifr�n detta st�lle.

Ty vi skola f�rd�rva detta st�lle; ropet fr�n dem har blivit s� stort inf�r HERREN, att HERREN har uts�nt oss till att f�rd�rva dem.�

D� gick Lot ut och talade till sina m�gar, som skulle f� hans d�ttrar, och sade: �St�n upp och g�n bort ifr�n detta st�lle; ty HERREN skall f�rd�rva staden.� Men hans m�gar menade att han sk�mtade.

N�r nu morgonrodnaden gick upp, manade �nglarna p� Lot och sade: �St� upp och tag med dig din hustru och dina b�da d�ttrar, som du har hos dig, p� det att du icke m� f�rg�s genom stadens missg�rning.�

Och d� han �nnu dr�jde, togo m�nnen honom vid handen j�mte hans hustru och hans b�da d�ttrar, ty HERREN ville skona honom; och de f�rde honom ut, och n�r de voro utanf�r staden, sl�ppte de honom.

Och medan de f�rde dem ut, sade den ene: �Fly f�r ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dr�j ingenst�des p� Sl�tten. Fly undan till bergen, s� att du icke f�rg�s.�

Men Lot sade till dem: �Ack nej, Herre.

Se, din tj�nare har ju funnit n�d f�r dina �gon, och stor �r den barmh�rtighet som du g�r med mig, d� du vill r�dda mitt liv; men jag f�rm�r icke fly undan till bergen; jag r�des att olyckan hinner mig, s� att jag omkommer.

Se, staden d�rborta ligger helt n�ra, och det �r l�tt att fly dit, och den �r liten; l�t mig fly undan dit -- den �r ju s� liten -- p� det att jag m� bliva vid liv.�

D� svarade han honom: �V�lan, jag skall ock h�ri g�ra dig till viljes; jag skall icke omst�rta den stad som du talar om.

Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet g�ra, f�rr�n du har kommit dit.� D�rav fick staden namnet Soar.

D� nu solen hade g�tt upp �ver jorden och Lot hade kommit till Soar,

l�t HERREN svavel och eld regna fr�n himmelen, fr�n HERREN, �ver Sodom och Gomorra;

och han omst�rtade dessa st�der med hela Sl�tten och alla dem som bodde i st�derna och det som v�xte p� marken.

Och Lots hustru, som f�ljde efter honom, s�g sig tillbaka; d� blev hon en saltstod.

Och n�r Abraham bittida f�ljande morgon gick till den plats d�r han hade st�tt inf�r HERREN,

och blickade ned �ver Sodom och Gomorra och �ver hela Sl�ttlandet, d� fick han se en r�k stiga upp fr�n landet, lik r�ken fr�n en sm�ltugn.

S� skedde d�, att n�r Gud f�rd�rvade st�derna p� Sl�tten, t�nkte han p� Abraham och l�t Lot komma undan omst�rtningen, d� han omst�rtade st�derna d�r Lot hade bott.

Och Lot drog upp fr�n Soar till bergsbygden och bodde d�r med sina b�da d�ttrar, ty han fruktade f�r att bo kvar i Soar; och han bodde med sina b�da d�ttrar i en grotta.

D� sade den �ldre till den yngre: �V�r fader �r gammal, och ingen man finnes i landet, som kan g� in till oss efter all v�rldens sedv�nja.

Kom, l�t oss giva v�r fader vin att dricka och l�gga oss hos honom, f�r att vi m� skaffa oss livsfrukt genom v�r fader.�

S� g�vo de sin fader vin att dricka den natten, och den �ldre gick in och lade sig hos sin fader, och han m�rkte icke n�r hon lade sig, ej heller n�r hon stod upp.

Dagen d�refter sade den �ldre till den yngre: �Se, jag l�g i natt hos min fader; l�t oss ocks� denna natt giva honom vin att dricka, och g� du in och l�gg dig hos honom, f�r att vi m� skaffa oss livsfrukt genom v�r fader.�

S� g�vo de ocks� den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han m�rkte icke n�r hon lade sig, ej heller n�r hon stod upp.

S� blevo Lots b�da d�ttrar havande genom sin fader.

Och den �ldre f�dde en son, och hon gav honom namnet Moab; fr�n honom h�rstamma moabiterna �nda till denna dag.

Den yngre f�dde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; fr�n honom h�rstamma Ammons barn �nda till denna dag.