Chapter 27

N�r Isak hade blivit gammal och hans �gon voro skumma, s� att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin �ldste son, och sade till honom: �Min son!� Han svarade honom: �Vad vill du?�

D� sade han: �Se, jag �r gammal och vet icke n�r jag skall d�.

S� tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din b�ge, och g� ut i marken och jaga villebr�d �t mig;

red sedan till �t mig en smaklig r�tt, en s�dan som jag tycker om, och b�r in den till mig till att �ta, p� det att min sj�l m� v�lsigna dig, f�rr�n jag d�r.�

Men Rebecka h�rde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken f�r att jaga villebr�d till att f�ra hem,

sade Rebecka till sin son Jakob: �Se, jag har h�rt din fader tala s� till din broder Esau:

'H�mta mig villebr�d och red till �t mig en smaklig r�tt, p� det att jag m� �ta och sedan v�lsigna dig inf�r HERREN, f�rr�n jag d�r.'

S� h�r nu vad jag s�ger, min son, och g�r vad jag bjuder dig.

G� bort till hjorden och h�mta mig d�rifr�n tv� goda killingar, s� vill jag av dem tillreda en smaklig r�tt �t din fader, en s�dan som han tycker om.

Och du skall b�ra in den till din fader till att �ta, p� det att han m� v�lsigna dig, f�rr�n han d�r.�

Men Jakob sade till sin moder Rebecka: �Min broder Esau �r ju luden, och jag �r sl�t.

Kanh�nda tager min fader p� mig, och jag bliver d� av honom h�llen f�r en bespottare och skaffar mig f�rbannelse i st�llet f�r v�lsignelse.�

D� sade hans moder till honom: �Den f�rbannelsen komme �ver mig, min son; h�r nu allenast vad jag s�ger, och g� och h�mta dem �t mig.�

D� gick han och h�mtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig r�tt, en s�dan som hans fader tyckte om.

Och Rebecka tog Esaus, sin �ldre sons, h�gtidskl�der, som hon hade hos sig i huset, och satte dem p� Jakob, sin yngre son.

Och med skinnen av killingarna bekl�dde hon hans h�nder och den sl�ta delen av hans hals.

Sedan l�mnade hon �t sin son Jakob den smakliga r�tten och br�det som hon hade tillrett.

Och han gick in till sin fader och sade: �Min fader!� Han svarade: �Vad vill du? Vem �r du, min son?�

D� sade Jakob till sin fader: �Jag �r Esau, din f�rstf�dde. Jag har gjort s�som du tillsade mig; s�tt dig upp och �t av mitt villebr�d, p� det att din sj�l m� v�lsigna mig.�

Men Isak sade till sin son: �Huru har du s� snart kunnat finna n�got, min son?� Han svarade: �HERREN, din Gud, skickade det i min v�g.�

D� sade Isak till Jakob: �Kom hit, min son, och l�t mig taga p� dig och k�nna om du �r min son Esau eller icke.�

Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och n�r denne hade tagit p� honom, sade han: �R�sten �r Jakobs r�st, men h�nderna �ro Esaus h�nder.�

Och han k�nde icke igen honom, ty hans h�nder voro ludna s�som hans broder Esaus h�nder; och han v�lsignade honom.

Men han fr�gade: ��r du verkligen min son Esau?� Han svarade: �Ja.�

D� sade han: �B�r hit maten �t mig och l�t mig �ta av min sons villebr�d, p� det att min sj�l m� v�lsigna dig.� Och han bar fram den till honom, och han �t; och han r�ckte honom vin, och han drack.

D�refter sade hans fader Isak till honom: �Kom hit och kyss mig, min son.�

N�r han d� gick fram och kysste honom, k�nde han lukten av hans kl�der och v�lsignade honom; han sade: �Se, av min son utg�r doft, lik doften av en mark, som HERREN har v�lsignat.

S� give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och s�d och vin i rikligt m�tt.

Folk tj�ne dig, och folkslag falle ned f�r dig. Bliv en herre �ver dina br�der, och m� din moders s�ner falla ned f�r dig. F�rbannad vare den som f�rbannar dig, och v�lsignad vare den som v�lsignar dig!�

Men n�r Isak hade givit Jakob sin v�lsignelse och Jakob just hade g�tt ut fr�n sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fr�n jakten.

D�refter tillredde ocks� han en smaklig r�tt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: �M� min fader st� upp och �ta av sin sons villebr�d, p� det att din sj�l m� v�lsigna mig.�

Hans fader Isak fr�gade honom: �Vem �r du?� Han svarade: �Jag �r Esau, din f�rstf�dde son.�

D� blev Isak �verm�ttan h�pen och sade: �Vem var d� den j�garen som bar in till mig sitt villebr�d, s� att jag �t av allt, f�rr�n du kom, och sedan v�lsignade honom? V�lsignad skall han ock f�rbliva.�

N�r Esau h�rde sin faders ord, brast han ut i h�gljudd och bitter klagan och sade till sin fader: �V�lsigna ocks� mig, min fader.�

Men han svarade: �Din broder har kommit med svek och tagit din v�lsignelse.�

D� sade han: �Han heter ju Jakob, och han har nu ocks� tv� g�nger bedragit mig. Min f�rstf�dslor�tt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min v�lsignelse.� Och han fr�gade: �Har du d� ingen v�lsignelse kvar f�r mig?�

Isak svarade och sade till Esau: �Se, jag har satt honom till en herre �ver dig, och alla hans br�der har jag givit honom till tj�nare, och med s�d och vin har jag beg�vat honom; vad skall jag d� nu g�ra f�r dig, min son?�

Esau sade till sin fader: �Har du d� allenast den enda v�lsignelsen, min fader? V�lsigna ocks� mig, min fader.� Och Esau brast ut i gr�t.

D� svarade hans fader Isak och sade till honom: �Se, fj�rran ifr�n jordens fetma skall din boning vara och utan dagg fr�n himmelen ovanefter.

Av ditt sv�rd skall du leva, och du skall tj�na din broder. Men det skall ske, n�r du samlar din kraft, att du river hans ok fr�n din hals.�

Och Esau blev h�tsk mot Jakob f�r den v�lsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sj�lv: �Snart skola de dagar komma, d� vi f� s�rja v�r fader; d� skall jag dr�pa min broder Jakob.�

N�r man nu ber�ttade f�r Rebecka vad hennes �ldre son Esau hade sagt, s�nde hon och l�t kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: �Se, din broder Esau vill h�mnas p� dig och dr�pa dig.

S� h�r nu vad jag s�ger, min son: st� upp och fly till min broder Laban i Haran,

och stanna n�gon tid hos honom, till dess din broders f�rbittring har upph�rt,

ja, till dess din broders vrede mot dig har upph�rt och han f�rg�ter vad du har gjort mot honom. D� skall jag s�nda �stad och h�mta dig d�rifr�n. Varf�r skall jag mista eder b�da p� samma g�ng?�

Och Rebecka sade till Isak: �Jag �r led vid livet f�r Hets d�ttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets d�ttrar, en s�dan som dessa, n�gon bland landets d�ttrar, varf�r skulle jag d� leva?�