Chapter 31

Men han fick h�ra huru Labans s�ner talade s�: �Jakob har tagit allt vad v�r fader �gde; av det v�r fader �gde �r det som han har skaffat sig all denna rikedom.�

Jakob m�rkte ocks� att Laban icke s�g p� honom med samma �gon som f�rut.

Och HERREN sade till Jakob: �V�nd tillbaka till dina f�ders land och till din sl�kt; jag skall vara med dig.�

D� s�nde Jakob och l�t kalla Rakel och Lea ut p� marken till sin hjord;

och han sade till dem: �Jag m�rker att eder fader icke ser p� mig med samma �gon som f�rut, nu d� min faders Gud har varit med mig.

Och I veten sj�lva att jag har tj�nat eder fader av alla mina krafter;

men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio g�nger f�r�ndrat min l�n. Dock har Gud icke tillstatt honom att g�ra mig n�got ont.

N�r han sade: 'De spr�ckliga skola vara din l�n', d� fick hela hjorden spr�cklig avf�da; och n�r han sade: 'De strimmiga skola vara din l�n', d� fick hela jorden strimmig avf�da.

S� tog Gud eder faders boskap och gav den �t mig.

Ty n�r parningstiden kom, lyfte jag upp mina �gon och fick se i dr�mmen att hannarna som bet�ckte sm�boskapen voro strimmiga, spr�ckliga och fl�ckiga.

Och Guds �ngel sade till mig i dr�mmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'H�r �r jag.'

D� sade han: 'Lyft upp dina �gon och se huru alla hannar som bet�cka sm�boskapen �ro strimmiga, spr�ckliga och fl�ckiga. Jag har ju sett allt vad Laban g�r mot dig.

Jag �r den Gud som du s�g i Betel, d�r du smorde en stod, och d�r du gjorde mig ett l�fte. St� nu upp och drag ut ur detta land, och v�nd tillbaka till ditt f�dernesland.'�

D� svarade Rakel och Lea och sade till honom: �Hava vi numera n�gon lott eller arvedel i v�r faders hus?

Blevo vi icke av honom aktade s�som fr�mlingar, n�r han s�lde oss? Sedan har han ju ock f�rt�rt vad han fick i betalning f�r oss.

Ja, all den rikedom som Gud har avh�nt v�r fader tillh�r oss och v�ra barn. S� g�r nu allt vad Gud har sagt dig.�

D� stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p� kamelerna

och f�rde bort med sig all boskap och alla �godelar som han hade f�rv�rvat, den boskap han �gde, och som han hade f�rv�rvat i Paddan-Aram, och begav sig p� v�g till sin fader Isak i Kanaans land.

Men Laban hade g�tt bort f�r att klippa sina f�r; d� stal Rakel sin faders husgudar,

och Jakob stal sig undan fr�n aram�en Laban, s� att han icke l�t denne m�rka att han �mnade fly.

S� flydde han med allt sitt; han br�t upp och gick �ver floden och st�llde sin f�rd mot Gileads berg.

Men p� tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.

D� tog han med sig sina fr�nder och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom p� Gileads berg.

Men Gud kom till aram�en Laban i en dr�m om natten och sade till honom: �Tag dig till vara f�r att tala n�got mot Jakob, vad det vara m�.�

Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d� slagit upp sitt t�lt p� berget, och Laban med sina fr�nder hade ock sitt t�lt uppslaget p� Gileads berg.

D� sade Laban till Jakob: �Vad �r detta f�r ett tilltag, att du har stulit dig undan fr�n mig och f�rt bort mina d�ttrar, likasom vore de tagna med sv�rd?

Varf�r dolde du din flykt och stal dig undan fr�n mig? D�rigenom att du icke l�t mig veta n�got d�rom hindrades jag att ledsaga dig till v�gs med jubel och s�ng, med pukor och harpor.

Du f�runnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina d�ttrar. Du har handlat d�raktigt.

Det stode nu i min makt att g�ra eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara f�r att tala n�got mot Jakob, vad det vara m�.'

Och d� du nu �ntligen ville fara, eftersom du l�ngtade s� mycket till din faders hus, varf�r skulle du stj�la mina gudar?�

D� svarade Jakob och sade till Laban: �Jag fruktade f�r dig, ty jag t�nkte att du skulle med v�ld taga dina d�ttrar ifr�n mig.

Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f� beh�lla livet. I v�ra fr�nders n�rvaro m� du se efter, om n�got �r ditt av det jag har i min �go, och i s� fall taga det.� Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem.

D� gick Laban in i Jakobs t�lt, d�refter i Leas t�lt och i de b�da tj�nstekvinnornas t�lt, men fann intet. Och n�r han hade kommit ut ur Leas t�lt, gick han in i Rakels t�lt.

Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig d�rovanp�. Och Laban s�kte igenom hela t�ltet, men fann dem icke.

Och hon sade till sin fader: �Vredgas icke, min herre, �ver att jag ej kan stiga upp f�r dig, ty det �r med mig p� kvinnors vis.� S� s�kte han efter husgudarna, men fann dem icke.

D� blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: �Vari har jag d� f�rbrutit mig eller syndat, eftersom du s� h�ftigt f�rf�ljer mig?

Nu har du genoms�kt allt mitt bohag; vad har du d�r funnit av bohagsting som tillh�ra dig? L�gg det fram h�r inf�r mina fr�nder och dina fr�nder, s� att de f� d�ma mellan oss b�da.

I tjugu �r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke f�tt i otid, och av v�durarna i din hjord har jag icke �tit.

Intet ihj�lrivet djur f�rde jag till dig; jag m�ste sj�lv ers�tta det; du utkr�vde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten.

S�dan var min lott: om dagen f�rt�rdes jag av hetta och om natten av k�ld, och s�mnen flydde mina �gon.

I tjugu �r har jag nu varit i ditt hus; jag har tj�nat dig i fjorton �r f�r dina b�da d�ttrar och i sex �r f�r din boskap, men du har tio g�nger f�r�ndrat min l�n.

Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, s� hade du nu s�kert l�tit mig fara med tomma h�nder. Men Gud s�g mitt lidande och min m�da, och han f�llde domen i natt.�

D� svarade Laban och sade till Jakob: �D�ttrarna �ro mina d�ttrar, och barnen �ro mina barn, och hjordarna �ro mina hjordar, och allt det du ser �r mitt; vad skulle jag d� nu kunna g�ra mot dessa mina d�ttrar eller mot barnen som de hava f�tt?

S� kom nu och l�t oss sluta ett f�rbund med varandra, och m� det vara ett vittne mellan mig och dig.�

D� tog Jakob en sten och reste den till en stod.

Och Jakob sade till sina fr�nder: �Samlen tillhopa stenar.� Och de togo stenar och gjorde ett r�se och h�llo m�ltid d�r p� r�set.

Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.

Och Laban sade: �Detta r�se vare i dag vittne mellan mig och dig.� D�rav fick det namnet Galed;

men det kallades ock Mispa, ty han sade: �HERREN vare v�ktare mellan mig och dig, n�r vi icke mer se varandra.

Om du behandlar mina d�ttrar illa eller tager andra hustrur j�mte mina d�ttrar, s� vet, att om ock ingen m�nniska �r tillst�des, s� �r dock Gud vittne mellan mig och dig.�

Och Laban sade ytterligare till Jakob: �Se, detta r�se och stoden som jag har rest mellan mig och dig --

detta r�se vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig f�rbi detta r�se, och att icke heller du skall draga till mig f�rbi detta r�se och denna stod, med ont upps�t.

Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.� Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.

Och Jakob offrade ett slaktoffer p� berget och inbj�d sina fr�nder att h�lla m�ltid med sig. Och de �to och stannade sedan p� berget �ver natten.

Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina d�ttrar och v�lsignat dem, for han sin v�g hem igen. �r arameiska, det senare hebreiska.