Chapter 32

Men n�r Jakob drog sin v�g fram, m�tte honom Guds �nglar;

och d� Jakob s�g dem, sade han: �Detta �r Guds skara.� Och han gav den platsen namnet Mahanaim.

Och Jakob s�nde budb�rare framf�r sig till sin broder Esau i Seirs land, p� Edoms mark;

och han bj�d dem och sade: �S� skolen I s�ga till min herre Esau: Din tj�nare Jakob l�ter s�ga: Jag har vistats borta hos Laban och dr�jt kvar d�r �nda till nu;

och jag har f�tt oxar, �snor, f�r, tj�nare och tj�narinnor. Och jag har nu velat s�nda bud f�r att l�ta min herre veta detta, p� det att jag m� finna n�d f�r dina �gon.�

N�r sedan budb�rarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: �Vi tr�ffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.�

D� blev Jakob mycket f�rskr�ckt och betogs av �ngest; och han delade sitt folk och f�ren och f�kreaturen och kamelerna i tv� skaror.

Ty han t�nkte: �Om Esau �verfaller den ena skaran och sl�r den, s� kan dock den andra skaran undkomma.�

Och Jakob sade: �Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'V�nd tillbaka till ditt land och till din sl�kt, s� skall jag g�ra dig gott',

jag �r f�r ringa till all den n�d och all den trofasthet som du har bevisat din tj�nare; ty jag hade icke mer �n min stav, n�r jag gick �ver denna Jordan, och nu har jag f�r�kats till tv� skaror.

R�dda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och f�rg�r mig, utan att ens skona m�drar och barn.

Du har sj�lv sagt: 'Jag skall g�ra dig mycket gott och l�ta din s�d bliva s�som havets sand, som man icke kan r�kna f�r dess myckenhets skull.'�

Och han stannade d�r den natten. Och av det han hade f�rv�rvat tog han ut till sk�nker �t sin broder Esau

tv� hundra getter och tjugu bockar, tv� hundra tackor och tjugu v�durar,

trettio kamelston som g�vo di, j�mte deras f�l, d�rtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu �sninnor med tio f�l.

Och han l�mnade detta i sina tj�nares v�rd, var hjord f�r sig, och sade till sina tj�nare: �G�n framf�r mig och l�ten ett mellanrum vara mellan hjordarna.�

Och han bj�d den f�rste och sade: �N�r min broder Esau m�ter dig och fr�gar dig: 'Vem tillh�r du, och vart g�r du, och vem tillh�ra djuren som du driver framf�r dig?',

d� skall du svara: 'De tillh�ra din tj�nare Jakob; de �ro sk�nker som han s�nder till min herre Esau, och sj�lv kommer han h�r efter oss.'�

Och han bj�d likaledes den andre och den tredje och alla de �vriga som drevo hjordarna: �S�som jag nu har sagt eder skolen I s�ga till Esau, n�r I kommen fram till honom.

Och I skolen vidare s�ga: 'Ocks� din tj�nare Jakob kommer h�r efter oss.'� Ty han t�nkte: �Jag vill blidka honom med de sk�nker som g� f�re mig; sedan vill jag sj�lv komma inf�r hans ansikte; kanh�nda tager han d� n�digt emot mig.�

S� kommo nu sk�nkerna f�re honom, medan han sj�lv den natten stannade i l�gret.

Men under natten stod han upp och tog sina b�da hustrur och sina b�da tj�nstekvinnor och sina elva s�ner och gick �ver Jabboks vad.

Han tog dem och f�rde dem �ver b�cken och f�rde tillika �ver vad han eljest �gde.

Och Jakob blev ensam kvar. D� brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.

Och n�r denne s�g att han icke kunde �vervinna Jakob, gav han honom ett slag p� h�ftleden, s� att h�ften gick ur led, under det han brottades med honom.

Och mannen sade: �Sl�pp mig, ty morgonrodnaden g�r upp.� Men han svarade: �Jag sl�pper dig icke, med mindre du v�lsignar mig.�

D� sade han till honom: �Vad �r ditt namn?� Han svarade: �Jakob.�

Han sade: �Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har k�mpat med Gud och med m�nniskor och vunnit seger.�

D� fr�gade Jakob och sade: �L�t mig veta ditt namn.� Han svarade: �Varf�r fr�gar du efter mitt namn?� Och han v�lsignade honom d�r.

Men Jakob gav platsen namnet Peniel, �ty�, sade han, �jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit r�ddat�.

Och n�r han hade kommit f�rbi Penuel, s�g han solen g� upp; men han haltade p� h�ften.

F�rdenskull �ta Israels barn �nnu i dag icke h�ftsenan som ligger p� h�ftleden, d�rf�r n�mligen, att han gav Jakob ett slag p� h�ftleden, p� h�ftsenan.