Chapter 37

Men Jakob bosatte sig i det land d�r hans fader hade bott s�som fr�mling, n�mligen i Kanaans land.

Detta �r ber�ttelsen om Jakobs sl�kt. N�r Josef var sjutton �r gammal, gick han, j�mte sina br�der, i vall med f�ren; han f�ljde d� s�som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, s�ner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem.

Men Israel hade Josef k�rare �n alla sina andra s�ner, eftersom han hade f�tt honom p� sin �lderdom; och han l�t g�ra �t honom en fotsid livkl�dnad.

D� nu hans br�der s�go att deras fader hade honom k�rare �n alla hans br�der, blevo de h�tska mot honom och kunde icke tala v�nligt till honom.

D�rtill hade Josef en g�ng en dr�m, som han omtalade f�r sina br�der; sedan hatade de honom �nnu mer.

Han sade n�mligen till dem: �H�ren vilken dr�m jag har haft.

Jag tyckte att vi bundo k�rvar p� f�ltet; och se, min k�rve reste sig upp och blev st�ende, och edra k�rvar st�llde sig runt omkring och bugade sig f�r min k�rve.�

D� sade hans br�der till honom: �Skulle du bliva v�r konung, och skulle du r�da �ver oss?� Och de hatade honom �nnu mer f�r hans dr�mmars skull och f�r vad han hade sagt.

Sedan hade han �nnu en annan dr�m som han f�rt�ljde f�r sina br�der; han sade: �H�ren, jag har haft �nnu en dr�m. Jag tyckte att solen och m�nen och elva stj�rnor bugade sig f�r mig.�

N�r han f�rt�ljde detta f�r sin fader och sina br�der, bannade hans fader honom och sade till honom: �Vad �r detta f�r en dr�m som du har haft? Skulle d� jag och din moder och dina br�der komma och buga oss ned till jorden f�r dig?�

Och hans br�der avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne.

D� nu en g�ng hans br�der hade g�tt bort f�r att vakta sin faders f�r i Sikem,

sade Israel till Josef: �Se, dina br�der vakta f�ren i Sikem; g�r dig redo, jag vill s�nda dig till dem.� Han svarade honom: �Jag �r redo.�

D� sade han till honom: �G� och se efter, om det st�r v�l till med dina br�der, och om det st�r v�l till med f�ren, och kom tillbaka till mig med svar.� S� s�nde han honom �stad fr�n Hebrons dal, och han kom till Sikem.

D�r m�tte han en man, medan han gick omkring villr�dig p� f�ltet; och mannen fr�gade honom: �Vad s�ker du?�

Han svarade: �Jag s�ker efter mina br�der; s�g mig var de vakta sin hjord.�

Mannen svarade: �De hava brutit upp h�rifr�n; ty jag h�rde dem s�ga: 'L�t oss g� till Dotain.'� D� gick Josef vidare efter sina br�der och fann dem i Dotan.

N�r de nu p� avst�nd fingo se honom, innan han �nnu hade hunnit fram till dem, lade de r�d om att d�da honom.

De sade till varandra: �Se, d�r kommer dr�mmaren.

Upp, l�t oss dr�pa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi s�ga att ett vilddjur har �tit upp honom. S� f� vi se huru det g�r med hans dr�mmar.�

Men n�r Ruben h�rde detta, ville han r�dda honom undan deras h�nder och sade: �L�t oss icke sl� ihj�l honom.�

Ytterligare sade Ruben till dem: �Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen h�r i �knen, men b�ren icke hand p� honom.� Han ville n�mligen r�dda honom undan deras h�nder och f�ra honom tillbaka till hans fader.

D� nu Josef kom fram till sina br�der, togo de av honom hans livkl�dnad, den fotsida kl�dnaden som han hade p� sig,

och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns d�ri.

D�refter satte de sig ned f�r att �ta. N�r de d� lyfte upp sina �gon, fingo de se ett t�g av ismaeliter komma fr�n Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro p� v�g med detta ned till Egypten.

D� sade Juda till sina br�der: �Vad gagn hava vi d�rav att vi dr�pa v�r broder och d�lja hans blod?�

Nej, l�t oss s�lja honom till ismaeliterna; m� v�r hand icke komma vid honom, ty han �r ju v�r broder, v�rt eget k�tt.� Och hans br�der lydde honom.

D� nu midjanitiska k�pm�n kommo d�r f�rbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de s�lde Josef f�r tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa f�rde s� Josef till Egypten.

N�r sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d� fanns Josef icke i brunnen. D� rev han s�nder sina kl�der

och v�nde tillbaka till sina br�der och sade: �Gossen �r icke d�r, vart skall jag nu taga v�gen?�

Men de togo Josefs livkl�dnad och slaktade en bock och doppade kl�dnaden i blodet;

d�refter s�nde de den fotsida livkl�dnaden hem till sin fader och l�to s�ga: �Denna har vi funnit; se efter, om det �r din sons livkl�dnad eller icke.�

Och han k�nde igen den och sade: �Det �r min sons livkl�dnad; ett vilddjur har �tit upp honom, f�rvisso �r Josef ihj�lriven.�

Och Jakob rev s�nder sina kl�der och svepte s�cktyg om sina l�nder och s�rjde sin son i l�ng tid.

Och alla hans s�ner och alla hans d�ttrar kommo f�r att tr�sta honom; men han ville icke l�ta tr�sta sig, utan sade: �Jag skall med sorg fara ned i d�dsriket till min son.� S� begr�t hans fader honom.

Men medaniterna f�rde honom till Egypten och s�lde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och h�vitsman f�r drabanterna.