Chapter 38

Vid den tiden begav sig Juda �stad bort ifr�n sina br�der och sl�t sig till en man i Adullam, som hette Hira.

D�r fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne.

Och hon blev havande och f�dde en son, och han fick namnet Er.

�ter blev hon havande och f�dde en son och gav honom namnet Onan.

Och hon f�dde �nnu en son, och �t denne gav hon namnet Sela; och n�r han f�ddes, var Juda i Kesib.

Och Juda tog �t Er, sin f�rstf�dde, en hustru som hette Tamar.

Men Er, Judas f�rstf�dde, misshagade HERREN; d�rf�r d�dade HERREN honom.

D� sade Juda till Onan: �G� in till din broders hustru, �kta henne i din broders st�lle och skaffa avkomma �t din broder.�

Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, l�t han, n�r han gick in till sin broders hustru, det spillas p� jorden, f�r att icke giva avkomma �t sin broder.

Men det misshagade HERREN att han gjorde s�; d�rf�r d�dade han ocks� honom.

D� sade Juda till sin sonhustru Tamar: �Stanna s�som �nka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.� Han fruktade n�mligen att annars ocks� denne skulle d�, likasom hans br�der. S� gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

En l�ng tid d�refter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin v�n adullamiten Hira upp till Timna, f�r att se efter dem som klippte hans f�r.

N�r man nu ber�ttade f�r Tamar att hennes sv�rfader gick upp till Timna f�r att klippa sina f�r,

lade hon av sig sina �nkekl�der och bet�ckte sig med en sl�ja och h�ljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p� v�gen till Timna. Ty hon s�g, att fast�n Sela var fullvuxen, blev hon likv�l icke given �t honom till hustru.

D� nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sk�ka; hon hade ju n�mligen sitt ansikte bet�ckt.

Och han vek av till henne, d�r hon satt vid v�gen, och sade: �Kom, l�t mig g� in till dig.� Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: �Vad vill du giva mig f�r att f� g� in till mig?�

Han sade: �Jag vill s�nda dig en killing ur min hjord.� Hon svarade: �Ja, om du giver mig pant, till dess du s�nder den.�

Han sade: �Vad skall jag d� giva dig i pant?� Hon svarade: �Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.� D� gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom.

Och hon stod upp och gick d�rifr�n och lade av sin sl�ja och kl�dde sig �ter i sina �nkekl�der.

Och Juda s�nde killingen med sin v�n adullamiten, f�r att f� igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.

Och han fr�gade folket d�r p� orten och sade: �Var �r tempelt�rnan, hon som satt i Enaim vid v�gen?� De svarade: �H�r har ingen tempelt�rna varit.�

Och han kom tillbaka till Juda och sade: �Jag har icke funnit henne; d�rtill s�ger folket p� orten att ingen tempelt�rna har varit d�r.�

D� sade Juda: �M� hon d� beh�lla det, s� att vi icke draga sm�lek �ver oss. Jag har nu s�nt killingen, men du har icke funnit henne.�

Vid pass tre m�nader d�refter blev s� ber�ttat f�r Juda: �Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.� Juda sade: �F�ren ut henne till att br�nnas.�

Men n�r hon f�rdes ut, s�nde hon bud till sin sv�rfader och l�t s�ga: �Genom en man som �r �gare till detta har jag blivit havande.� Och hon l�t s�ga: �Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillh�ra.�

Och Juda k�nde igen dem och sade: �Hon �r i sin r�tt mot mig, eftersom jag icke har givit henne �t min son Sela.� Men han kom icke mer vid henne.

N�r hon nu skulle f�da, se, d� funnos tvillingar i hennes liv.

Och i f�dslostunden stack den ene fram en hand; d� tog hj�lpkvinnan en r�d tr�d och band den om hans hand och sade: �Denne kom f�rst fram.�

Men n�r han d�refter �ter drog sin hand tillbaka, se, d� kom hans broder fram; och hon sade: �Varf�r har du tr�ngt dig fram?� Och han fick namnet Peres.

D�refter kom hans broder fram, han som hade den r�da tr�den om sin hand, och han fick namnet Sera.