Chapter 43

Men hungersn�den var sv�r i landet.

Och n�r de hade f�rt�rt den s�d som de hade h�mtat fr�n Egypten, sade deras fader till dem: �Faren tillbaka och k�pen litet s�d till f�da �t oss.�

Men Juda svarade honom och sade: �Mannen betygade h�gtidligt och sade till oss: 'I f�n icke komma inf�r mitt ansikte, med mindre eder broder �r med eder.'

Om du nu l�ter v�r broder f�lja med oss, s� skola vi fara ned och k�pa s�d till f�da �t dig.

Men om du icke l�ter honom f�lja med oss, s� vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I f�n icke komma inf�r mitt ansikte, med mindre eder broder �r med eder.'

D� sade Israel: �Varf�r gjorden I s� illa mot mig och ber�ttaden f�r mannen att I haden �nnu en broder?�

De svarade: �Mannen fr�gade noga om oss och v�r sl�kt; han sade: 'Lever eder fader �nnu? Haven I n�gon broder?' D� omtalade vi f�r honom huru det f�rh�ll sig. Kunde vi veta att han skulle s�ga: 'F�ren eder broder hitned'?�

Och Juda sade till sin fader Israel: �L�t ynglingen f�lja med mig, s� vilja vi st� upp och begiva oss �stad, f�r att vi m� leva och icke d�, vi sj�lva och du och v�ra kvinnor och barn.

Jag vill ansvara f�r honom; av min hand m� du utkr�va honom. Om jag icke f�r honom �ter till dig och st�ller honom inf�r ditt ansikte, s� vill jag vara en syndare inf�r dig i all min tid.

Sannerligen, om vi icke hade dr�jt s� l�nge, s� skulle vi redan hava varit tillbaka f�r andra g�ngen.�

D� svarade deras fader Israel dem: �M�ste det s� vara, s� g�ren nu p� detta s�tt: tagen av landets b�sta frukt i edra s�ckar och f�ren det till mannen s�som sk�nk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacien�tter och mandlar.

Och tagen dubbla summan penningar med eder, s� att I f�ren tillbaka dit med eder de penningar som I haven f�tt igen �verst i edra s�ckar. Kanh�nda var det ett misstag.

Tagen ock eder broder med eder, och st�n upp och faren tillbaka till mannen.

Men Gud den Allsm�ktige l�te eder finna barmh�rtighet inf�r mannen, s� att han tillst�djer eder andre broder och Benjamin att �terv�nda med eder. Men skall jag bliva barnl�s, s� m� det d� ske.�

D� togo m�nnen de n�mnda sk�nkerna och togo med sig dubbla summan penningar, d�rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och tr�dde inf�r Josef.

D� nu Josef s�g att Benjamin var med dem, sade han till sin hovm�stare: �F�r dessa m�n in i mitt hus; och l�t slakta och tillreda en m�ltid, ty m�nnen skola �ta middag med mig.�

Och mannen gjorde s�som Josef hade sagt och f�rde m�nnen in i Josefs hus.

Och m�nnen blevo f�rskr�ckta, n�r de f�rdes in i Josefs hus; de sade: �Det �r p� grund av penningarna vi f�ras hitin, de penningar som f�rra g�ngen kommo tillbaka i v�ra s�ckar; ty han vill nu st�rta sig p� oss och �verfalla oss och g�ra oss sj�lva till tr�lar och taga ifr�n oss v�ra �snor.�

Och de tr�dde fram till Josefs hovm�stare och talade med honom vid ing�ngen till huset

och sade: �H�r oss, herre. N�r vi f�rra g�ngen voro h�rnere f�r att k�pa s�d till f�da �t oss

och sedan kommo till ett vilost�lle och �ppnade v�ra s�ckar, d� fann var och en av oss sina penningar �verst i sin s�ck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f�rt tillbaka med oss.

Och vi hava tagit andra penningar med oss f�r att k�pa s�d till f�da �t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v�ra s�ckar.�

D� svarade han: �Varen vid gott mod, frukten icke; det �r eder Gud och eder faders Gud som har l�tit eder finna en skatt i edra s�ckar; edra penningar har jag f�tt.� Sedan h�mtade han Simeon ut till dem.

Och han f�rde m�nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att tv� sina f�tter och gav foder �t deras �snor.

Och de st�llde i ordning sina sk�nker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade f�tt h�ra att de skulle �ta d�r.

N�r sedan Josef hade kommit hem, f�rde de sk�nkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och f�llo ned f�r honom till jorden.

Och han h�lsade dem och fr�gade: �St�r det v�l till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han �nnu?�

De svarade: �Ja, det st�r v�l till med v�r fader, din tj�nare; han lever �nnu.� Och de bugade sig och f�llo ned f�r honom.

Och n�r han lyfte upp sina �gon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, fr�gade han: ��r detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?� D�rp� sade han: �Gud vare dig n�dig, min son.�

Men Josef br�t av sitt tal, ty hans hj�rta uppr�rdes av k�rlek till brodern, och han s�kte tillf�lle att gr�ta ut och gick in i sin kammare och gr�t d�r.

D�refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han �ter ut och betvang sig och sade: �S�tten fram mat.�

Och de satte fram s�rskilt f�r honom och s�rskilt f�r dem och s�rskilt f�r de egyptier som �to tillsammans med honom; ty egyptierna f� icke �ta tillsammans med hebr�erna; s�dant �r n�mligen en styggelse f�r egyptierna.

Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f�rstf�dde fr�mst s�som den f�rstf�dde, sedan de yngre, var och en efter sin �lder; och m�nnen s�go med f�rundran p� varandra.

Och han l�t b�ra till dem av r�tterna p� sitt bord, och Benjamin fick fem g�nger s� mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.