Chapter 45

D� kunde Josef icke l�ngre betvinga sig inf�r alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: �M� alla g� ut h�rifr�n.� Och ingen fick stanna inne hos Josef, n�r han gav sig till k�nna f�r sina br�der.

Och han brast ut i h�gljudd gr�t, s� att egyptierna h�rde det; ocks� Faraos husfolk h�rde det.

Och Josef sade till sina br�der: �Jag �r Josef. Lever min fader �nnu?� Men hans br�der kunde icke svara honom, s� f�rskr�ckta blevo de f�r honom.

D� sade Josef till sina br�der: �Kommen hitfram till mig.� Och n�r de kommo fram, sade han: �Jag �r Josef, eder broder, som I s�lden till Egypten.

Men varen nu icke bedr�vade och gr�men eder icke d�r�ver att I haven s�lt mig hit: ty f�r att bevara m�nniskors liv har Gud s�nt mig hit f�re eder.

I tv� �r har nu hungersn�d varit i landet, och �nnu �terst� fem �r under vilka man varken skall pl�ja eller sk�rda.

Men Gud s�nde mig hit f�re eder, f�r att I skullen bliva kvar p� jorden och beh�llas vid liv, ja, till r�ddning f�r m�nga.

S� haven nu icke I s�nt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos h�gste r�dgivare och till en herre �ver hela hans hus och till en furste �ver hela Egyptens land.

Skynden eder nu och faren hem till min fader, och s�gen till honom: 'S� s�ger din son Josef: Gud har satt mig till en herre �ver hela Egypten; kom ned till mig, dr�j icke.

Du skall f� bo i landet Gosen och vara mig n�ra, du med dina barn och barnbarn, dina f�r och f�kreatur och allt vad som tillh�r dig.

Jag vill d�r f�rs�rja dig -- ty �nnu �terst� fem hunger�r -- s� att varken du eller ditt hus eller n�gon som h�r dig till skall lida n�d.

I sen ju med egna �gon, ocks� min broder Benjamin ser med egna �gon, att det �r jag, som med egen mun talar till eder.

Ber�tten nu f�r min fader om all min h�rlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att f�ra min fader hitned.�

S� f�ll han sin broder Benjamin om halsen och gr�t, och Benjamin gr�t vid hans hals.

Och han kysste alla sina br�der och gr�t i deras armar. Sedan samtalade hans br�der med honom.

N�r nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs br�der hade kommit, behagade detta Farao och hans tj�nare v�l.

Och Farao sade till Josef: �S�g till dina br�der: 'Detta skolen I g�ra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;

h�mten s� eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s� skall jag giva eder det b�sta som finnes i Egyptens land, och I skolen f� �ta av landets fetma.'

Allts� bjuder jag dig nu att s�ga: 'Detta skolen I g�ra: tagen eder vagnar i Egyptens land f�r edra sp�da barn och edra hustrur, och h�mten eder fader och kommen hit.

Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det b�sta som finnes i hela Egyptens land skall h�ra eder till.'�

Israels s�ner gjorde s�, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost f�r resan.

Och han gav �t dem alla var sin h�gtidsdr�kt, men �t Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem h�gtidsdr�kter.

Och till sin fader s�nde han likaledes g�vor: tio �snor, lastade med det b�sta Egypten hade, och tio �sninnor, lastade med s�d och br�d och andra livsmedel �t hans fader f�r resan.

D�refter l�t han sina br�der fara, och de beg�vo sig �stad; och han sade till dem: �Kiven icke p� v�gen.�

S� foro de upp fr�n Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land;

och de ber�ttade f�r honom och sade: �Josef lever �nnu, och han �r en furste �ver hela Egyptens land.� D� greps hans hj�rta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.

Men n�r de omtalade f�r honom allt vad Josef hade sagt till dem, och n�r han s�g vagnarna som Josef hade s�nt f�r att h�mta honom, d� fick deras fader Jakobs ande �ter liv.

Och Israel sade: �Det �r nog; min son Josef lever �nnu. Jag vill fara och se honom, f�rr�n jag d�r.�