Chapter 47

Och Josef kom och ber�ttade f�r Farao och sade: �Min fader och mina br�der hava kommit fr�n Kanaans land med sina f�r och f�kreatur och allt vad de �ga; och de �ro nu i landet Gosen.�

Och han hade bland sina br�der tagit ut fem m�n; dem st�llde han fram inf�r Farao.

D� fr�gade Farao hans br�der: �Vad �r edert yrke?� De svarade Farao: �Dina tj�nare �ro f�rherdar, s�som ock v�ra f�der hava varit.�

Och de sade ytterligare till Farao: �Vi hava kommit f�r att bo n�gon tid h�r i landet; ty dina tj�nare hade intet bete f�r sina f�r, eftersom hungersn�den �r s� sv�r i Kanaans land. S� l�t nu dina tj�nare bo i landet Gosen.�

D� sade Farao till Josef: �Din fader och dina br�der hava allts� nu kommit till dig.

Egyptens land ligger �ppet f�r dig; i den b�sta delen av landet m� du l�ta din fader och dina br�der bo. M� de bo i landet Gosen, och ifall du vet om n�gra bland dem att de �ro dugande m�n, s� s�tt dessa till uppsyningsm�n �ver min boskap.�

Sedan h�mtade Josef sin fader Jakob och f�rde honom fram inf�r Farao, och Jakob h�lsade Farao.

Men Farao fr�gade Jakob: �Huru h�g �r din �lder?�

Jakob svarade Farao: �Min vandringstid har varat ett hundra trettio �r. F� och onda hava mina levnads�r varit, de n� icke upp till antalet av mina f�ders levnads�r under deras vandringstid.�

Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifr�n honom.

Men Josef l�t sin fader och sina br�der bo i Egyptens land och gav dem besittning d�r, i den b�sta delen av landet, i landet Rameses, s�som Farao hade bjudit.

Och Josef f�rs�rjde sin fader och sina br�der och hela sin faders hus, och gav var och en underh�ll efter antalet av hans barn.

Men ingenst�des i landet fanns br�d, ty hungersn�den var mycket sv�r, s� att Egyptens land och Kanaans land f�rsm�ktade av hunger.

Och f�r den s�d som folket k�pte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef l�t f�ra penningarna in i Faraos hus.

Men n�r penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: �Giv oss br�d; icke vill du v�l att vi skola d� i din �syn? Vi hava ju inga penningar mer.�

Josef svarade: �F�ren hit eder boskap, s� skall jag giva eder br�d i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven n�gra penningar.�

D� f�rde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem br�d i utbyte mot deras h�star, f�r, f�kreatur och �snor. S� underh�ll han dem det �ret och gav dem br�d i utbyte mot all deras boskap.

S� gick detta �r till �nda. Men det f�ljande �ret kommo de �ter till honom och sade till honom: �Vi vilja icke d�lja det f�r min herre: penningarna �ro slut, och den boskap vi �gde har kommit i min herres �go; intet annat finnes nu kvar att giva �t min herre �n v�ra kroppar och v�r jord.

Icke vill du att vi skola f�rg�s inf�r dina �gon, vi med v�r �kerjord? K�p oss och v�r jord f�r br�d, s� vilja vi med v�r jord bliva Faraos tr�lar; giv oss allenast uts�de, f�r att vi m� leva och icke d�, och f�r att jorden icke m� l�ggas �de.�

D� k�pte Josef all jord i Egypten �t Farao; ty egyptierna s�lde var och en sin �ker, eftersom hungersn�den s� sv�rt tryckte dem. S� blev jorden Faraos egendom.

Och folket f�rflyttade han till st�derna, fr�n den ena �ndan av Egyptens omr�de till den andra.

Allenast pr�sternas jord k�pte han icke, ty pr�sterna hade sitt best�mda underh�ll av Farao, och de levde av det best�mda underh�ll som Farao gav dem; d�rf�r beh�vde de icke s�lja sin jord.

Och Josef sade till folket: �Se, jag har nu k�pt eder och eder jord �t Farao. D�r haven I uts�de; bes�n nu jorden.

Och n�r gr�dan kommer in, skolen I giva en femtedel �t Farao; men fyra femtedelar skolen I sj�lva hava till uts�de p� �kern och till f�da f�r eder och dem som I haven i edra hus och till f�da f�r edra barn.�

De svarade: �Du har beh�llit oss vid liv; l�t oss finna n�d f�r min herres �gon, s� vilja vi vara Faraos tr�lar.�

S� gjorde Josef det till en stadga, som �nnu i dag g�ller f�r Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen �t Farao. Allenast pr�sternas jord blev icke Faraos egendom.

S� bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar d�r och voro fruktsamma och f�r�kade sig storligen.

Och Jakob levde sjutton �r i Egyptens land, s� att hans levnads�lder blev ett hundra fyrtiosju �r.

D� nu tiden n�rmade sig att Israel skulle d�, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: �Om jag har funnit n�d f�r dina �gon, s� l�gg din hand under min l�nd och lova att visa mig din k�rlek och trofasthet d�rmed att du icke begraver mig i Egypten;

fastmer, n�r jag har g�tt till vila hos mina f�der, skall du f�ra mig fr�n Egypten och begrava mig i deras grav.� Han svarade: �Jag skall g�ra s�som du har sagt.�

Men han sade: �Giv mig din ed d�rp�.� Och han gav honom sin ed. D� tillbad Israel, b�jd mot s�ngens huvudg�rd.