Chapter 49

Och Jakob kallade sina s�ner till sig och sade: F�rsamlen eder, p� det att jag m� f�rkunna eder vad som skall h�nda eder i kommande dagar:

Kommen tillhopa och h�ren, I Jakobs s�ner; h�ren p� eder fader Israel.

Ruben, min f�rstf�dde �r du, min kraft och min styrkas f�rstling, fr�mst i myndighet och fr�mst i makt.

Du sjuder �ver s�som vatten, du skall icke bliva den fr�mste, ty du besteg din faders l�ger; d� gjorde du vad sk�ndligt var. Ja, min b�dd besteg han!

Simeon och Levi �ro br�der; deras vapen �ro v�ldets verktyg.

Min sj�l inl�te sig ej i deras r�d, min �ra tage ingen del i deras samkv�m; ty i sin vrede dr�pte de m�n, och i sitt �verd�d stympade de oxar.

F�rbannad vare deras vrede, som �r s� v�ldsam, och deras grymhet, som �r s� h�rd! Jag skall f�rstr� dem i Jakob, jag skall f�rskingra dem i Israel.

Dig, Juda, dig skola dina br�der prisa; din hand skall vara p� dina fienders nacke, f�r dig skola din faders s�ner buga sig.

Ett ungt lejon �r Juda; fr�n rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar s�som ett lejon, s�som en lejoninna -- vem v�gar oroa honom?

Spiran skall icke vika ifr�n Juda, icke h�rskarstaven ifr�n hans f�tter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom h�rsamma.

Han binder vid vintr�det sin �sna, vid �dla rankan sin �sninnas f�le. Han tv�r sina kl�der i vin, sin mantel i druvors blod.

Hans �gon �ro dunkla av vin och hans t�nder vita av mj�lk.

Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, d�r skeppen ligga; sin sida skall han v�nda mot Sidon.

Isaskar �r en stark �sna, som ligger i ro i sin inh�gnad.

Och han s�g att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; d� b�jde han sin rygg under b�rdor och blev en arbetspliktig tj�nare.

Dan skall skaffa r�tt �t sitt folk, han s�v�l som n�gon av Israels stammar.

Dan skall vara en orm p� v�gen, en huggorm p� stigen, en som biter h�sten i foten, s� att ryttaren faller bakl�nges av.

HERRE, jag bidar efter din fr�lsning!

Gad skall tr�ngas av skaror, men sj�lv skall han tr�nga dem p� h�larna.

Fr�n Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga l�ckerheter har han att giva.

Naftali �r en snabb hind; han har sk�na ord att giva.

Ett ungt frukttr�d �r Josef, ett ungt frukttr�d vid k�llan; dess grenar n� upp �ver muren.

B�gskyttar oroa honom, de skjuta p� honom och ans�tta honom;

dock f�rbliver hans b�ge fast, och hans h�nder och armar sp�nstiga, genom dens h�nder, som �r den Starke i Jakob, genom honom som �r herden, Israels klippa,

genom din faders Gud -- han skall hj�lpa dig. genom den Allsm�ktige -- han skall v�lsigna dig med v�lsignelser fr�n himmelen d�rovan, v�lsignelser fr�n djupet som utbreder sig d�rnere, v�lsignelser fr�n br�st och sk�te.

Din faders v�lsignelser n� h�gt, h�gre �n mina f�rf�ders v�lsignelser, de n� upp till de eviga h�jdernas h�rlighet. De skola komma �ver Josefs huvud, �ver dens hj�ssa, som �r en furste bland sina br�der.

Benjamin �r en glupande ulv; om morgonen f�rt�r han rov, och om aftonen utskiftar han byte.�

Alla dessa �ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta �r vad deras fader talade till dem, n�r han v�lsignade dem; �t var och en av dem gav han sin s�rskilda v�lsignelse.

Och han bj�d dem och sade till dem: �Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina f�der, i grottan p� hetiten Efrons �ker,

i den grotta som ligger p� �kern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den �ker som Abraham k�pte till egen grav av hetiten Efron,

d�r de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, d�r de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och d�r jag sj�lv har begravit Lea,

p� den �kern som j�mte grottan d�r k�ptes av Hets barn.�

N�r Jakob hade givit sina s�ner denna befallning, drog han sina f�tter upp i s�ngen; och han gav upp andan och blev samlad till sina f�der.