Chapter 5

D�refter kommo Mose och Aron och sade till Farao: �S� s�ger HERREN, Israels Gud: Sl�pp mitt folk, s� att de kunna h�lla h�gtid �t mig i �knen.�

Men Farao svarade: �Vem �r HERREN, eftersom jag p� hans befallning skulle sl�ppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller sl�ppa Israel.�

D� sade de: �Hebr�ernas Gud har visat sig f�r oss. S� l�t oss nu g� tre dagsresor in i �knen och offra �t HERREN, v�r Gud, f�r att han icke m� komma �ver oss med pest eller med sv�rd.�

Men konungen i Egypten svarade dem: �Mose och Aron, varf�r dragen I folket ifr�n dess arbete? G�n bort till edra dagsverken.

Ytterligare sade Farao: �Folket �r ju redan alltf�r talrikt i landet, och likv�l viljen I skaffa dem frihet ifr�n deras dagsverken!�

D�refter bj�d Farao samma dag fogdarna och tillsyningsm�nnen �ver folket och sade:

�I skolen icke vidare s�som f�rut giva folket halm till att g�ra tegel. L�ten dem sj�lva g� och skaffa sig halm.

Men samma antal tegel som de f�rut hava gjort skolen I �nd� �l�gga dem, utan n�got avdrag; ty de �ro lata, d�rf�r ropa de och s�ga: 'L�t oss g� och offra �t v�r Gud.'

Man m�ste l�gga tungt arbete p� dessa m�nniskor, s� att de d�rigenom f� n�got att g�ra och icke akta p� l�gnaktigt tal.�

D� gingo fogdarna och tillsyningsm�nnen �ver folket ut och sade till folket: �S� s�ger Farao: Jag vill icke l�ngre giva eder halm.

G�n sj�lva och skaffen eder halm, var I kunnen finna s�dan; men i edert arbete skall intet avdrag g�ras.�

D� spridde sig folket �ver hela Egyptens land och samlade str� f�r att bruka det s�som halm.

Och fogdarna drevo p� dem och sade: �Fullg�ren edert arbete, var dag det f�r den dagen best�mda, likasom n�r man gav eder halm.�

Och Israels barns tillsyningsm�n, de som Faraos fogdar hade satt �ver dem, fingo uppb�ra hugg och slag, och man sade till dem: �Varf�r haven I icke s�som f�rut fullgjort edert f�relagda dagsverke i tegel, varken i g�r eller i dag?�

D� kommo Israels barns tillsyningsm�n och ropade till Farao och sade: �Varf�r g�r du s� mot dina tj�nare?

Ingen halm giver man �t dina tj�nare, och likv�l s�ger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tj�nare f� nu uppb�ra hugg och slag, fast�n skulden ligger hos ditt eget folk.�

Men han svarade: �I �ren lata, ja lata �ren I. D�rf�r s�gen I: 'L�t oss g� och offra �t HERREN.'

Nej, g�n i st�llet till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det best�mda antalet tegel m�sten I �nd� l�mna.�

D� m�rkte Israels barns tillsyningsm�n att det var illa st�llt f�r dem, eftersom de hade f�tt det svaret att de icke skulle f� n�got avdrag i det antal tegel, som de skulle l�mna f�r var dag.

Och n�r de kommo ut ifr�n Farao, tr�ffade de Mose och Aron, som stodo d�r f�r att m�ta dem;

och de sade till dem: �M� HERREN hems�ka eder och d�ma eder, eftersom I haven gjort oss f�rhatliga f�r Farao och hans tj�nare och satt dem sv�rdet i hand till att dr�pa oss.

D� v�nde sig Mose �ter till HERREN och sade: �Herre, varf�r har du gjort s� illa mot detta folk? Varf�r har du s�nt mig?

Allt ifr�n den tid d� jag gick till Farao f�r att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda r�ddat ditt folk.