| Chapter 10 |
|
D�refter sade HERREN till Mose: �G� till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tj�nares hj�rtan, f�r att jag skulle g�ra dessa mina tecken mitt ibland dem, |
|
och f�r att du sedan skulle kunna f�rt�lja f�r din son och din sonson vilka stora g�rningar jag har utf�rt bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, s� att I f�rnimmen att jag �r HERREN.� |
|
D� gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: �S� s�ger HERREN, hebr�ernas Gud: Huru l�nge vill du vara motstr�vig och icke �dmjuka dig inf�r mig? Sl�pp mitt folk, s� att de kunna h�lla gudstj�nst �t mig. |
|
Ty om du icke vill sl�ppa mitt folk, se, d� skall jag i morgon l�ta gr�shoppor komma �ver ditt land. |
|
Och de skola �vert�cka marken s� att man icke kan se marken; och de skola �ta upp �terstoden av den kvarleva som har blivit �ver �t eder efter haglet, och de skola av�ta alla edra tr�d, som v�xa p� marken. |
|
Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s� ock alla dina tj�nares hus och alla egyptiers hus, s� att dina f�der och dina faders f�der icke hava sett n�got s�dant, fr�n den dag de blevo till p� jorden �nda till denna dag.� Och han v�nde sig om och gick ut ifr�n Farao. |
|
Men Faraos tj�nare sade till honom: �Huru l�nge skall denne vara oss till f�rf�ng? Sl�pp m�nnen, s� att de kunna h�lla gudstj�nst �t HERREN, sin Gud. Inser du icke �nnu att Egypten bliver f�rd�rvat?� |
|
D� h�mtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: �I m�n g� �stad och h�lla gudstj�nst �t HERREN, eder Gud. Men vilka �ro nu de som skola g�?� |
|
Mose svarade: �Vi vilja g� b�de unga och gamla; vi vilja g� med s�ner och d�ttrar, med f�r och f�kreatur; ty en HERRENS h�gtid skola vi h�lla.� |
|
D� sade han till dem: �M� HERREN: vara med eder lika visst som jag sl�pper eder med edra kvinnor och barn! D�r ser man att I haven ont i sinnet! |
|
Nej; I m�n m�n g� �stad och h�lla gudstj�nst �t HERREN; det var ju detta som I beg�rden.� Och man drev dem ut ifr�n Farao. |
|
Och HERREN sade till Mose: �R�ck ut din hand �ver Egyptens land, s� att gr�shoppor komma �ver Egyptens land och �ta upp alla �rter i landet, allt vad haglet har l�mnat kvar.� |
|
D� r�ckte Mose ut sin stav �ver Egyptens land, och HERREN l�t en �stanvind bl�sa �ver landet hela den dagen och hela natten; och n�r det blev morgon, f�rde �stanvinden gr�shopporna fram med sig. |
|
Och gr�shopporna kommo �ver hela Egyptens land och slogo i stor m�ngd ned �ver hela Egyptens omr�de; en s�dan myckenhet av gr�shoppor hade aldrig tillf�rne kommit och skall icke heller h�danefter komma. |
|
De �vert�ckte hela marken, s� att marken blev m�rk; och de �to upp alla �rter i landet och all frukt p� tr�den, allt som haglet hade l�mnat kvar; intet gr�nt blev kvar p� tr�den eller p� markens �rter i hela Egyptens land. |
|
D� kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: �Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder. |
|
Men f�rl�t nu min synd denna enda g�ng; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avv�nder allenast denna d�dspl�ga ifr�n mig.� |
|
D� gick han ut ifr�n Farao och bad till HERREN. |
|
Och HERREN v�nde om vinden och l�t en mycket stark v�stanvind komma; denna fattade i gr�shopporna och kastade dem i R�da havet, s� att icke en enda gr�shoppa blev kvar inom Egyptens hela omr�de. |
|
Men HERREN f�rstockade Faraos hj�rta, s� att han icke sl�ppte Israels barn. |
|
D�refter sade HERREN till Mose: �R�ck din hand upp mot himmelen, s� skall �ver Egyptens land komma ett s�dant m�rker, att man kan taga p� det.� |
|
D� r�ckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt m�rker kom �ver hela Egyptens land i tre dagar. |
|
Ingen kunde se den andre, och ingen kunde r�ra sig fr�n sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust d�r de bodde. |
|
D� kallade Farao Mose till sig och sade: �G�n �stad och h�llen gudstj�nst �t HERREN; l�ten allenast edra f�r och f�kreatur bliva kvar. Ocks� edra kvinnor och barn m� g� med eder.� |
|
Men Mose sade: �Du m�ste ock l�ta oss f� slaktoffer och br�nnoffer att offra �t HERREN, v�r Gud. |
|
Ocks� v�r boskap m�ste g� med oss, och icke en kl�v f�r bliva kvar; ty d�rav m�ste vi taga det varmed vi skola h�lla gudstj�nst �t HERREN, v�r Gud. Och f�rr�n vi komma dit, veta vi sj�lva icke vad vi b�ra offra �t HERREN.� |
|
Men HERREN f�rstockade Faraos hj�rta, s� att han icke ville sl�ppa dem. |
|
Och Farao sade till honom: �G� bort ifr�n mig, och tag dig till vara f�r att �nnu en g�ng komma inf�r mitt ansikte; ty p� den dag du kommer inf�r mitt ansikte skall du d�.� |
|
Mose svarade: �Du har talat r�tt; jag skall icke vidare komma inf�r ditt ansikte.� |