Chapter 13

Och HERREN talade till Mose och sade:

�Helga �t mig allt f�rstf�tt, allt hos Israels barn, som �ppnar moderlivet, evad det �r m�nniskor eller boskap; mig tillh�r det.

Och Mose sade till folket: �Kommen ih�g denna dag, p� vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur tr�ldomshuset; ty med stark hand har HERREN f�rt eder ut d�rifr�n. F�rdenskull m� intet syrat �tas.

P� denna dag i m�naden Abib dragen I nu ut.

Och n�r HERREN l�ter dig komma in i kanan�ernas, hetiternas, amor�ernas, hiv�ernas och jebus�ernas land, som han med ed har lovat dina f�der att giva dig, ett land som flyter av mj�lk och honung, d� skall du h�lla denna gudstj�nst i denna m�nad:

I sju dagar skall du �ta osyrat br�d, och p� sjunde dagen skall h�llas en HERRENS h�gtid.

Under de sju dagarna skall man �ta osyrat br�d; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se n�gon surdeg hos dig, i hela ditt land.

Och du skall p� den dagen ber�tta f�r din son och s�ga: 'S�dant g�r jag av tacksamhet f�r vad HERREN gjorde med mig, n�r jag drog ut ur Egypten.'

Och det skall vara f�r dig s�som ett tecken p� din hand och s�som ett p�minnelsem�rke p� din panna, f�r att HERRENS lag m� vara i din mun; ty med stark hand har HERREN f�rt dig ut ur Egypten.

Och denna stadga skall du h�lla p� best�md tid, �r efter �r.

Och n�r HERREN l�ter dig komma in i kanan�ernas land, s�som han med ed har lovat dig och dina f�der, och giver det �t dig,

d� skall du �verl�mna �t HERREN allt det som �ppnar moderlivet. Allt som �ppnar moderlivet av det som f�des bland din boskap skall, om det �r hank�n, h�ra HERREN till.

Men allt bland �snor som �ppnar moderlivet skall du l�sa med ett f�r, och om du icke vill l�sa det, skall du krossa nacken p� det. Och allt f�rstf�tt av m�nniska bland dina s�ner skall du l�sa.

Och n�r din son i framtiden fr�gar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom s�: 'Med stark hand har HERREN f�rt oss ut ur Egypten, ur tr�ldomshuset;

ty d� Farao i sin h�rdnackenhet icke ville sl�ppa oss, dr�pte HERREN allt f�rstf�tt i Egyptens land, det f�rstf�dda s�v�l ibland m�nniskor som ibland boskap. D�rf�r offrar jag �t HERREN allt som �ppnar moderlivet och �r hank�n, och allt f�rstf�tt bland mina s�ner l�ser jag.'

Och det skall vara s�som ett tecken p� din hand och s�som ett m�rke p� din panna; ty med stark hand har HERREN f�rt oss ut ur Egypten.�

N�r Farao nu hade sl�ppt folket, f�rde Gud dem icke p� den v�g som gick igenom filist�ernas land, fast�n denna var den genaste; ty Gud t�nkte att folket, n�r det fick se krig hota, kunde �ngra sig och v�nda tillbaka till Egypten;

d�rf�r l�t Gud folket taga en omv�g genom �knen �t R�da havet till. Och Israels barn drogo v�pnade upp ur Egyptens land.

Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: �N�r Gud ser till eder, f�ren d� mina ben h�rifr�n med eder.�

S� br�to de upp fr�n Suckot och l�grade sig i Etam, d�r �knen begynte.

Och HERREN gick framf�r dem, om dagen i en molnstod, f�r att leda dem p� v�gen, och om natten i en eldstod, f�r att lysa dem; s� kunde de t�ga b�de dag och natt.

Molnstoden upph�rde icke om dagen att g� framf�r folket, ej heller eldstoden om natten.