Chapter 14

Och HERREN talade till Mose och sade:

�S�g till Israels barn att de skola v�nda om och l�gra sig framf�r Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framf�r Baal-Sefon skolen I l�gra eder vid havet.

Men Farao skall t�nka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit inst�ngda i �knen.

Och jag skall f�rstocka Faraos hj�rta, s� att han f�rf�ljer dem; och jag skall f�rh�rliga mig p� Farao och hela hans h�r, p� det att egyptierna m� f�rnimma att jag �r HERREN.� Och de gjorde s�.

D� man nu ber�ttade f�r konungen i Egypten att folket hade flytt, f�rvandlades Faraos och hans tj�nares hj�rtan mot folket, och de sade: �Huru illa gjorde vi icke, n�r vi sl�ppte Israel, s� att de nu icke mer skola tj�na oss!�

Och han l�t sp�nna f�r sina vagnar och tog sitt folk med sig;

han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och k�mpar p� dem alla.

Ty HERREN f�rstockade Faraos, den egyptiske konungens, hj�rta, s� att han f�rf�ljde Israels barn, n�r de nu drogo ut med upplyft hand.

Och egyptierna, alla Faraos h�star, vagnar och ryttare och hela hans h�r, f�rf�ljde dem och hunno upp dem, d�r de voro l�grade vid havet, vid Pi-Hahirot, framf�r Baal-Sefon.

N�r s� Farao var helt n�ra, lyfte Israels barn upp sina �gon och fingo se att egyptierna kommo t�gande efter dem. D� blevo Israels barn mycket f�rskr�ckta och ropade till HERREN.

Och de sade till Mose: �Funnos d� inga gravar i Egypten, eftersom du har f�rt oss hit till att d� i �knen? Huru illa gjorde du icke mot oss, n�r du f�rde oss ut ur Egypten!

Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'L�t oss vara, s� att vi f� tj�na egyptierna.' Ty det vore oss b�ttre att tj�na egyptierna �n att d� i �knen.�

D� svarade Mose folket: �Frukten icke; st�n fasta, s� skolen I se vilken fr�lsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig n�gonsin skolen I mer f� se egyptierna s�, som I sen dem i dag.

HERREN skall strida f�r eder, och I skolen vara stilla d�rvid.�

Och HERREN sade till Mose: �Varf�r ropar du till mig? S�g till Israels barn att de draga vidare.

Men lyft du upp din stav, och r�ck ut din hand �ver havet, och klyv det itu, s� att Israels barn kunna g� mitt igenom havet p� torr mark.

Och se, jag skall f�rstocka egyptiernas hj�rtan, s� att de f�lja efter dem; och jag skall f�rh�rliga mig p� Farao och hela hans h�r, p� hans vagnar och ryttare.

Och egyptierna skola f�rnimma att jag �r HERREN, n�r jag f�rh�rligar mig p� Farao, p� hans vagnar och ryttare.�

Och Guds �ngel, som hade g�tt framf�r Israels h�r, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade g�tt framf�r dem, flyttade sig och tog plats bakom dem.

Den kom s� emellan egyptiernas h�r och Israels h�r; och molnet var d�r med m�rker, men tillika upplyste det natten. S� kunde den ena h�ren icke komma inp� den andra under hela natten.

Och Mose r�ckte ut sin hand �ver havet; d� drev HERREN undan havet genom en stark �stanvind som bl�ste hela natten, och han gjorde s� havet till torrt land; och vattnet kl�vs itu.

Och Israels barn gingo mitt igenom havet p� torr mark, under det att vattnet stod s�som en mur till h�ger och till v�nster om dem.

Och egyptierna, alla Faraos h�star, vagnar och ryttare, f�rf�ljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.

Men n�r morgonv�kten var inne, blickade HERREN p� egyptiernas h�r ur eldstoden och molnskyn och s�nde f�rvirring i egyptiernas h�r;

och han l�t hjulen falla ifr�n deras vagnar, s� att det blev dem sv�rt att komma fram�t. D� sade egyptierna: �L�t oss fly f�r Israel, ty HERREN strider f�r dem mot egyptierna.�

Men HERREN sade till Mose: �R�ck ut din hand �ver havet, s� att vattnet v�nder tillbaka och kommer �ver egyptierna, �ver deras vagnar och ryttare.�

D� r�ckte Mose ut sin hand �ver havet, och mot morgonen v�nde havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde m�ttes d�rav; och HERREN kringstr�dde egyptierna mitt i havet.

Och vattnet som v�nde tillbaka �vert�ckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos h�r, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan.

Men Israels barn gingo p� torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod s�som en mur till h�ger och till v�nster om dem.

S� fr�lste HERREN p� den dagen Israel fr�n egyptiernas hand, och Israel s�g egyptierna ligga d�da p� havsstranden.

Och n�r Israel s�g huru HERREN hade bevisat sin stora makt p� egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p� HERREN och p� hans tj�nare Mose.