Chapter 32

Men n�r folket s�g att Mose dr�jde att komma ned fr�n berget, f�rsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: �Upp, g�r oss en gud som kan g� framf�r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som f�rde oss upp ur Egyptens land.�

D� sade Aron till dem: �Tagen guldringarna ut ur �ronen p� edra hustrur, edra s�ner och edra d�ttrar, och b�ren dem till mig.

D� tog allt folket av sig guldringarna som de hade i �ronen, och de buro dem till Aron;

och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde d�rav en gjuten kalv. Och de sade: �Detta �r din Gud, Israel, han som har f�rt dig upp ur Egyptens land.�

N�r Aron s�g detta, byggde han ett altare �t honom. Och Aron l�t utropa och s�ga: �I morgon bliver en HERRENS h�gtid.�

Dagen d�refter stodo de bittida upp och offrade br�nnoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att �ta och dricka, och d�rp� stodo de upp till att leka.

D� sade HERREN till Mose: �G� ditned, ty ditt folk, som du har f�rt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad f�rd�rvligt �r.

De hava redan vikit av ifr�n den v�g som jag bj�d dem g�; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, �t den hava de offrat, och sagt: 'Detta �r din Gud, Israel, han som har f�rt dig upp ur Egyptens land.�

Och HERREN sade ytterligare till Mose: �Jag ser att detta folk �r ett h�rdnackat folk.

S� l�t mig nu vara, p� det att min vrede m� brinna mot dem, och p� det att jag m� f�rg�ra dem; dig vill jag sedan g�ra till ett stort folk.�

Men Mose b�nf�ll inf�r HERREN, sin Gud, och sade: �HERRE, varf�r skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har f�rt ut ur Egyptens land?

Varf�r skulle egyptierna f� s�ga: 'Till deras olycka har han f�rt dem ut, till att dr�pa dem bland bergen och f�rg�ra dem fr�n jorden'? V�nd dig ifr�n din vredes gl�d, och �ngra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk.

T�nk p� Abraham, Isak och Israel, dina tj�nare, �t vilka du med ed vid dig sj�lv har givit det l�ftet: 'Jag skall g�ra eder s�d talrik s�som stj�rnorna p� himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva �t eder s�d, och de skola f� det till ev�rdlig arvedel.'�

D� �ngrade HERREN det onda som han hade hotat att g�ra mot sitt folk.

Och Mose v�nde sig om och steg ned fr�n berget, och han hade med sig vittnesb�rdets tv� tavlor. Och p� tavlornas b�da sidor var skrivet b�de p� den ena sidan och p� den andra var skrivet.

Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad p� tavlorna.

N�r Josua nu h�rde huru folket skriade, sade han till Mose: �Krigsrop h�res i l�gret.�

Men han svarade: �Det �r varken segerrop som h�res, ej heller �r det ett ropande s�som efter nederlag; det �r s�ng jag h�r.�

N�r sedan Mose kom n�rmare l�gret och fick se kalven och dansen, uppt�ndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifr�n sig och slog s�nder dem nedanf�r berget.

Sedan tog han kalven som de hade gjort, och br�nde den i eld och krossade den till stoft; detta str�dde han i vattnet och gav det �t Israels barn att dricka.

Och Mose sade till Aron: �Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att beg� en s� stor synd?�

Aron svarade: �Min herres vrede m� icke uppt�ndas; du vet sj�lv att detta folk �r ont.

De sade till mig: 'G�r oss en gud som kan g� framf�r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som f�rde oss upp ur Egyptens land.'

D� sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de g�vo det �t mig. Och jag kastade det i elden, och s� kom kalven till.�

D� nu Mose s�g att folket var l�ssl�ppt, eftersom Aron, till skadegl�dje f�r deras fiender, hade sl�ppt dem l�sa,

st�llde han sig i porten till l�gret och ropade: �Var och en som h�r HERREN till komme hit till mig.� D� f�rsamlade sig till honom alla Levi barn.

Och han sade till dem: �S� s�ger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt sv�rd vid sin l�nd. G�n s� igenom l�gret, fram och tillbaka, fr�n den ena porten till den andra, Och dr�pen vem I finnen, vore det ocks� broder eller v�n eller fr�nde.

Och Levi barn gjorde s�som Mose hade sagt; och p� den dagen f�llo av folket vid pass tre tusen m�n.

Och Mose sade: �Eftersom I nu haven st�tt emot edra egna s�ner och br�der, m�n I i dag taga handfyllning till HERRENS tj�nst, f�r att v�lsignelse i dag m� komma �ver eder.�

Dagen d�refter sade Mose till folket: �I haven beg�tt en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa f�rsoning f�r eder synd.�

Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: �Ack, detta folk har beg�tt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.

Men f�rl�t dem nu deras synd; varom icke, s� utpl�na mig ur boken som du skriver i.�

Men HERREN svarade Mose: �Den som har syndat mot mig, honom skall jag utpl�na ur min bok.

G� nu och f�r folket dit jag har sagt dig; se, min �ngel skall g� framf�r dig. Men n�r min hems�kelses dag kommer, skall jag p� dem hems�ka deras synd.�

S� straffade HERREN folket, d�rf�r att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.