Chapter 5

Och HERREN talade till Mose och sade:

Bjud Israels barn att de skaffa bort ur l�gret var och en som �r spet�lsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom n�gon d�d.

En s�dan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till n�got st�lle utanf�r l�gret skolen I skicka honom, f�r att han icke m� orena deras l�ger; jag har ju min boning mitt ibland dem.

Och Israels barn gjorde s�; de skickade dem till ett st�lle utanf�r l�gret; s�som HERREN hade tillsagt Mose, s� gjorde Israels barn.

Och HERREN talade till Mose och sade:

Tala till Israels barn: Om n�gon, vare sig man eller kvinna, beg�r n�gon synd -- vad det nu m� vara, vari en m�nniska kan f�rsynda sig -- i det han g�r sig skyldig till en or�ttr�dighet mot HERREN, och denna person allts� �drager sig skuld,

s� skall han bek�nna den synd han har beg�tt, och ers�tta det han har f�rbrutit sig p� till dess fulla belopp och l�gga femtedelen av v�rdet d�rtill; och detta skall han giva �t den som han har f�rbrutit sig emot.

Men om denne icke har efterl�mnat n�gon b�rdeman, �t vilken ers�ttning kan givas f�r det han har f�rbrutit sig p�, d� skall ers�ttningen f�r detta givas �t HERREN och tillh�ra pr�sten, utom f�rsoningsv�duren, med vilken f�rsoning bringas f�r den skyldige.

Och alla heliga g�vor som Israels barn giva s�som en g�rd, vilken de b�ra fram till pr�sten, skola tillh�ra denne;

honom skola allas heliga g�vor tillh�ra; vad n�gon giver �t pr�sten skall tillh�ra denne.

Och HERREN talade till Mose och sade:

Tala till Israels barn och s�g till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen,

i det att n�gon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har f�tt veta d�rav, och utan att hon har blivit r�jd, fast�n hon verkligen har l�tit sk�nda sig; om allts� intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen p� bar g�rning,

men misstankens ande likv�l kommer �ver honom, s� att han f�r misstanke mot sin hustru, och det verkligen �r s�, att hon har l�tit sk�nda sig; eller om misstankens ande kommer �ver honom, s� att han f�r misstanke mot sin hustru, och detta fast�n hon icke har l�tit sk�nda sig:

s� skall mannen f�ra sin hustru till pr�sten och s�som offer f�r henne b�ra fram en tiondedels efa kornmj�l, men ingen olja skall han gjuta d�rp� och ingen r�kelse l�gga d�rp�, ty det �r ett misstankeoffer, ett �minnelseoffer, som bringar en missg�rning i �minnelse.

Och pr�sten skall f�ra henne fram och st�lla henne inf�r HERRENS ansikte.

Och pr�sten skall taga heligt vatten i ett lerk�rl, och sedan skall pr�sten taga n�got av stoftet p� tabernaklets golv och l�gga i vattnet.

Och pr�sten skall st�lla kvinnan fram inf�r HERRENS ansikte och l�sa upp kvinnans h�r och l�gga p� hennes h�nder �minnelseoffret, det �r misstankeoffret; men pr�sten sj�lv skall h�lla i sin hand det f�rbannelsebringande olycksvattnet.

D�refter skall pr�sten besv�rja kvinnan och s�ga till henne: �Om ingen har l�grat dig och du icke har svikit din man genom att l�ta sk�nda dig, s� m� detta f�rbannelsebringande olycksvatten icke skada dig.

Men om du har svikit din man och l�tit sk�nda dig, i det att n�gon annan �n din man har beblandat sig med dig�

(pr�sten besv�rjer nu kvinnan med f�rbannelsens ed, i det han s�ger till kvinnan:) �D� m� HERREN g�ra dig till ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar och sv�r bland ditt folk; HERREN m� d� l�ta din l�nd f�rvissna och din buk sv�lla upp;

ja, n�r du har f�tt detta f�rbannelsebringande vatten in i ditt liv, d� m� det komma din buk att sv�lla upp och din l�nd att f�rvissna.� Och kvinnan skall s�ga: �Amen, amen.�

Sedan skall pr�sten skriva upp dessa f�rbannelser p� ett blad och d�refter avtv� dem i olycksvattnet

och giva kvinnan det f�rbannelsebringande olycksvattnet att dricka, f�r att detta f�rbannelsebringande vatten m� bliva henne till olycka, n�r hon har f�tt det i sig.

Och pr�sten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inf�r HERRENS ansikte och b�ra det fram till altaret.

Och pr�sten skall av offret taga en handfull, det som utg�r sj�lva altaroffret, och f�rbr�nna det p� altaret; d�refter skall han giva kvinnan vattnet att dricka.

Och n�r han s� har givit henne vattnet att dricka, d� skall detta ske: om hon har l�tit sk�nda sig och varit sin man otrogen, s� skall det f�rbannelsebringande vattnet, n�r hon har f�tt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sv�ller upp och hennes l�nd f�rvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man n�mner, n�r man f�rbannar bland hennes folk.

Men om kvinnan icke har l�tit sk�nda sig, utan �r ren, d� skall hon f�rbliva oskadd och kunna undf� livsfrukt.

Detta �r misstankelagen, om huru f�rfaras skall, n�r en kvinna har svikit sin man och l�tit sk�nda sig,

eller n�r eljest misstankens ande kommer �ver en man, s� att han misst�nker sin hustru; han skall d� st�lla hustrun fram inf�r HERRENS ansikte, och pr�sten skall med henne g�ra allt vad denna lag stadgar.

S� skall mannen vara fri ifr�n missg�rning, men hustrun kommer att b�ra p� missg�rning.