Chapter 22

Och Israels barn br�to upp och l�grade sig p� Moabs hedar, p� andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

Och Balak, Sippors son, s�g allt vad Israel hade gjort mot amor�erna.

Och Moab b�vade storligen f�r folket, d�rf�r att det var s� talrikt; Moab gruvade sig f�r Israels barn.

Och Moab sade till de �ldste i Midjan: �Nu kommer denna hop att �ta upp allt som finnes h�r runt omkring oss, likasom oxen �ter upp vad gr�nt som finnes p� marken.� Och Balak, Sippors son, var p� den tiden konung i Moab.

Och han skickade s�ndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfr�nders land, f�r att kalla honom till sig; han l�t s�ga: �Se, h�r �r ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det �vert�cker marken, och det har l�grat sig mitt emot mig.

S� kom nu och f�rbanna �t mig detta folk, ty det �r mig f�r m�ktigt; kanh�nda skall jag d� kunna sl� det och f�rjaga det ur landet. Ty jag vet att den du v�lsignar, han �r v�lsignad, och den du f�rbannar, han bliver f�rbannad.�

S� gingo nu de �ldste i Moab och de �ldste i Midjan �stad och hade med sig sp�domsl�n; och de kommo till Bileam och framf�rde till honom Balaks ord.

Och han sade till dem: �Stannen h�r �ver natten, s� vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.� D� stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.

Och Gud kom till Bileam; han sade: �Vad �r det f�r m�n som du har hos dig?�

Bileam svarade Gud: �Balak, Sippors son, konungen i Moab, har s�nt till mig detta bud:

'Se, h�r �r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det �vert�cker marken. S� kom nu och f�rbanna det �t mig; kanh�nda skall jag d� kunna giva mig i strid med det och f�rjaga det.'�

D� sade Gud till Bileam: �Du skall icke g� med dem; du skall icke f�rbanna detta folk, ty det �r v�lsignat.�

Om morgonen, n�r Bileam hade st�tt upp, sade han allts� till Balaks furstar: �G�n hem till edert land, ty HERREN vill icke tillst�dja mig att f�lja med eder.�

D� stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade: �Bileam v�grade att f�lja med oss.�

Men Balak s�nde �nnu en g�ng �stad furstar, flera och f�rn�mligare �n de f�rra.

Och de kommo till Bileam och sade till honom: �S� s�ger Balak Sippors son: 'L�t dig icke avh�llas fr�n att komma till mig;

ty jag vill bevisa dig �verm�ttan stor �ra, och allt vad du beg�r av mig skall jag g�ra. Kom nu och f�rbanna �t mig detta folk.'�

D� svarade Bileam och sade till Balaks tj�nare: �Om Balak �n g�ve mig s� mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke �vertr�da HERRENS min Guds befallning, s� att jag gjorde n�got d�remot, vare sig litet eller stort.

Men stannen nu ocks� I kvar har �ver natten, f�r att jag m� f�rnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.�

Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: �Om dessa m�n hava kommit f�r att kalla dig, s� st� upp och f�lj med dem. Men allenast vad jag s�ger dig skall du g�ra.�

Om morgonen, n�r Bileam hade st�tt upp, sadlade han allts� sin �sninna och f�ljde med Moabs furstar.

Men d� han nu f�ljde med, uppt�ndes Guds vrede, och HERRENS �ngel st�llde sig p� v�gen f�r att hindra honom, d�r han red p� sin �sninna, �tf�ljd av tv� sina tj�nare.

N�r d� �sninnan s�g HERRENS �ngel st� p� v�gen med ett draget sv�rd i sin hand, vek hon av ifr�n v�gen och gick in p� �kern; men Bileam slog �sninnan f�r att driva henne tillbaka in p� v�gen.

D�refter st�llde sig HERRENS �ngel i en smal gata mellan ving�rdarna, d�r murar funnos p� b�da sidor.

N�r nu �sninnan s�g HERRENS �ngel, tr�ngde hon sig mot muren och kl�mde s� Bileams ben mot muren; och han slog henne �nnu en g�ng.

D� gick HERRENS �ngel l�ngre fram och st�llde sig p� ett tr�ngt st�lle, d�r ingen utv�g fanns att vika undan, vare sig till h�ger eller till v�nster.

N�r �sninnan nu s�g HERRENS �ngel, lade hon sig ned under Bileam. D� uppt�ndes Bileams vrede och han slog �sninnan med sin stav.

Men HERREN �ppnade �sninnans mun, och hon sade till Bileam: �Vad har jag gjort dig, eftersom du nu tre g�nger har slagit mig?�

Bileam svarade �sninnan: �Du har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett sv�rd i min hand, skulle jag nu hava dr�pt dig.�

Men �sninnan sade till Bileam: ��r icke jag din egen �sninna, som du har ridit p� i all din tid intill denna dag? Och har jag n�gonsin f�rut pl�gat g�ra s� mot dig? Han svarade: �Nej.�

Och HERREN �ppnade Bileams �gon, s� att han s�g HERRENS �ngel st� p� v�gen med ett draget sv�rd i sin hand. D� bugade han sig och f�ll ned p� sitt ansikte.

Och HERRENS �ngel sade till honom: �Varf�r har du nu tre g�nger slagit din �sninna? Se, jag har g�tt ut f�r att hindra dig, ty denna v�g leder till f�rd�rv och �r mig emot.

Och �sninnan s�g mig, och hon har nu tre g�nger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan f�r mig, s� skulle jag nu hava dr�pt dig, men l�tit henne leva.�

D� sade Bileam till HERRENS �ngel: �Jag har syndat, ty jag visste icke att du stod mig emot p� v�gen. Om nu min resa misshagar dig, s� vill jag v�nda tillbaka.�

Men HERRENS �ngel svarade Bileam: �F�lj med dessa m�n; men intet annat �n vad jag s�ger dig skall du tala.� S� f�ljde d� Bileam med Balaks furstar.

N�r Balak h�rde att Bileam kom, gick han honom till m�tes till Ir i Moab, vid gr�nsen d�r Arnon flyter, vid yttersta gr�nsen.

Och Balak sade till Bileam: �S�nde jag icke entr�get bud till dig f�r att kalla dig hit? Varf�r ville du d� icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillr�cklig �ra?�

Bileam svarade Balak: �Du ser nu att jag har kommit till dig. Men det st�r ingalunda i min egen makt att tala n�got. Vad Gud l�gger i min mun, det m�ste jag tala.�

Sedan f�ljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.

Och Balak slaktade f�kreatur och sm�boskap och s�nde till Bileam och de furstar som voro med honom.

Och f�ljande morgon tog Balak Bileam med sig och f�rde honom upp p� Bamot-Baal; och han kunde fr�n denna plats se en del av folket.