Chapter 32

Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och n�r de s�go Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt f�r boskap.

D� kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och pr�sten Eleasar och menighetens h�vdingar:

�Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

det land som HERREN har l�tit Israels menighet intaga, �r ett land f�r boskap, och dina tj�nare hava boskap.�

Och de sade ytterligare: �Om vi hava funnit n�d inf�r dina �gon s� m� detta land givas �t dina tj�nare till besittning. L�t oss slippa att g� �ver Jordan.�

Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: �Skolen d� I stanna h�r, under det att edra br�der draga ut i krig?

Varf�r viljen I avv�nda Israels barns hj�rtan fr�n att g� �ver floden, in i det land som HERREN har givit �t dem?

S� gjorde ock edra f�der, n�r jag s�nde dem fr�n Kades-Barnea f�r att bese landet:

sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avv�nde de Israels barns hj�rtan fr�n att g� in i det land som HERREN hade givit �t dem.

Och p� den dagen uppt�ndes HERRENS vrede, och han svor och sade:

'Av de m�n som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som �r tjugu �r gammal eller d�rut�ver f� se det land som jag med ed har lovat �t Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterf�ljt mig

ingen f�rutom Kaleb, Jefunnes son, kenas�en, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterf�ljt HERREN.'

S� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel, och han l�t dem driva omkring i �knen i fyrtio �r, till dess att hela det sl�kte hade d�tt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS �gon.

Och se, nu haven I tr�tt i edra f�ders fotsp�r, I, syndiga m�ns avf�da, och �ken s� �nnu mer HERRENS vredes gl�d mot Israel.

D� I nu v�nden eder bort ifr�n honom, skall han l�ta Israel �nnu l�ngre bliva kvar i �knen, och I dragen s� f�rd�rv �ver allt detta folk.�

D� tr�dde de fram till honom och sade: �L�t oss h�r bygga g�rdar �t var boskap och st�der �t v�ra kvinnor och barn.

Sj�lva vilja vi sedan skyndsamt v�pna oss och g� �stad i spetsen f�r Israels barn, till dess vi hava f�rt dem dit de skola. Under tiden kunna v�ra kvinnor och barn bo i de bef�sta st�derna och s� vara skyddade mot landets inbyggare.

Vi skola icke v�nda tillbaka hem, f�rr�n Israels barn hava f�tt var och en sin arvedel.

Ty vi vilja icke taga v�r arvedel j�mte dem, p� andra sidan Jordan och l�ngre bort, utan v�r arvedel har tillfallit oss h�r p� andra sidan Jordan, p� �stra sidan.�

Mose svarade dem: �Om I g�ren s�som I nu haven sagt, om I v�pnen eder inf�r HERREN till kriget,

s� att alla edra v�pnade m�n g� �ver Jordan inf�r HERREN och stanna d�r, till dess han har f�rdrivit sina fiender f�r sig,

om I allts� v�nden tillbaka f�rst d� landet har blivit HERREN underd�nigt, s� skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall d� bliva eder besittning inf�r HERREN.

Men om I icke s� g�ren, se, d� synden I mot HERREN, och I skolen d� komma att f�rnimma eder synd, ty den skall drabba eder.

Byggen eder nu st�der �t edra kvinnor och barn, och g�rdar �t eder boskap, och g�ren vad eder mun har talat.�

Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: �Dina tj�nare skola g�ra s�som min herre bjuder.

V�ra barn v�ra hustrur, v�r boskap och alla v�ra dragare skola bliva kvar h�r i Gileads st�der.

Men dina tj�nare, vi s� m�nga som �ro v�pnade till strid, skola draga dit�ver och k�mpa inf�r HERREN, s�som min herre har sagt.�

Och Mose gav befallning om dem �t pr�sten Eleasar och �t Josua, Nuns son, och �t huvudm�nnen f�r familjerna inom Israels barns stammar.

Mose sade till dem: �Om Gads barn och Rubens barn g� �ver Jordan med eder, s� m�nga som �ro v�pnade till att k�mpa inf�r HERREN, och landet s� bliver eder underd�nigt, d� skolen I �t dem giva landet Gilead till besittning.

Men om de icke draga v�pnade dit�ver med eder, s� skola de f� sin besittning ibland eder i Kanaans land.�

Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: �Vad HERREN har sagt till dina tj�nare, det vilja vi g�ra.

Vi vilja draga v�pnade �ver till Kanaans land inf�r HERREN, och s� f� v�r arvsbesittning har p� andra sidan Jordan.�

S� gav d� Mose �t dem, �t Gads barn, Rubens barn och ena h�lften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amor�ernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: sj�lva landet med dess st�der och dessas omr�den, landets st�der runt omkring.

Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,

Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,

Bet-Nimra och Bet-Haran, bef�sta st�der och boskapsg�rdar.

Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,

Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava �ndrats -- och Sibma. Och de g�vo namn �t st�derna som de byggde upp.

Och Makirs, Manasses sons, barn gingo �stad till Gilead och intogo det och f�rdrevo amor�erna som bodde d�r.

Och Mose gav Gilead �t Makir, Manasses son, och han bosatte sig d�r.

Och Jair, Manasses son, gick �stad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.

Och Noba gick �stad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.