Chapter 35

Och HERREN talade till Mose p� Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:

Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f� till besittning skola �t leviterna giva st�der att bo i; utmarker runt omkring dessa st�der skolen I ock giva �t leviterna.

St�derna skola de sj�lva hava att bo i, men de tillh�rande utmarkerna skola vara f�r deras dragare och deras boskap och alla deras �vriga djur.

Och st�dernas utmarker, som I skolen giva �t leviterna, skola str�cka sig tusen alnar fr�n stadsmuren ut�t p� alla sidor.

Och utanf�r staden skolen I m�ta upp p� �stra sidan tv� tusen alnar, p� v�stra sidan tv� tusen alnar, p� s�dra sidan tv� tusen alnar och p� norra sidan tv� tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de f� s�som utmarker till sina st�der.

Och de st�der som I given �t leviterna skola f�rst och fr�mst vara de sex frist�derna, vilka I skolen giva till det �ndam�let att en dr�pare m� kunna fly till dem; vidare skolen I j�mte dessa st�der giva dem fyrtiotv� andra,

s� att de st�der som I given �t leviterna tillsammans utg�ra fyrtio�tta st�der, med tillh�rande utmarker.

Och av dessa st�der, som I skolen giva av Israels barns besittningsomr�de, skolen I taga flera ur den stam som �r st�rre, och f�rre ur den som �r mindre. Var stam skall �t leviterna giva ett antal av sina st�der, som svarar mot den arvedel han sj�lv har f�tt.

Och HERREN talade till Mose och sade:

Tala till Israels barn och s�g till dem: N�r I haven g�tt �ver Jordan, in i Kanaans land,

skolen I utse �t eder vissa st�der, som I skolen hava till frist�der, till vilka en dr�pare som oupps�tligen har d�dat n�gon m� kunna fly.

Och dessa st�der skolen I hava s�som tillflyktsorter undan blodsh�mnaren, s� att dr�paren slipper d�, f�rr�n han har st�tt till r�tta inf�r menigheten.

Och de st�der som I skolen giva till frist�der skola vara sex.

Tre av st�derna skolen I giva p� andra sidan Jordan, och de tre �vriga st�derna skolen I giva i sj�lva Kanaans land;

dessa skola vara frist�der. Israels barn, s�v�l som fr�mlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex st�der s�som tillflyktsorter, till vilka var och er som oupps�tligen har d�dat n�gon m� kunna fly.

Men om n�gon sl�r en annan till d�ds med ett f�rem�l av j�rn, s� �r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med d�den.

Likaledes, om n�gon i sin hand har en sten med vilken ett dr�pslag kan givas, och han d�rmed sl�r en annan till d�ds, s� �r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med d�den.

Eller om n�gon i sin hand har ett f�rem�l av tr� varmed ett dr�pslag kan givas, och han d�rmed sl�r en annan till d�ds, s� �r han en sannskyldig dr�pare; en s�dan skall straffas med d�den.

Blodsh�mnaren m� d�da den dr�paren; varhelst han tr�ffar p� honom m� han d�da honom.

Likaledes om n�gon av hat st�ter till en annan, eller med ber�tt mod kastar n�got p� honom; s� att han d�r,

eller av fiendskap sl�r honom till d�ds med handen, d� skall den som gav slaget straffas med d�den, ty han �r en sannskyldig dr�pare; blodsh�mnaren m� d�da den dr�paren, varhelst han tr�ffar p� honom

Men om n�gon av v�da, utan fiendskap, st�ter till en annan, eller utan ber�tt mod kastar p� honom n�got f�rem�l, vad det vara m�;

eller om han, utan att se honom, med n�gon sten varmed dr�pslag kan givas tr�ffar honom, s� att han d�r, och detta utan att han var hans fiende eller hade f�r avsikt att skada honom,

d� skall menigheten d�ma mellan den som gav slaget och blodsh�mnaren, enligt h�r givna f�reskrifter.

Och menigheten skall r�dda dr�paren ur blodsh�mnarens hand, och menigheten skall l�ta honom v�nda tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och d�r skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde �verstepr�sten d�r.

Men om dr�paren g�r utom omr�det f�r den fristad dit han har flytt,

och blodsh�mnaren d�, n�r han tr�ffar p� honom utom hans fristads omr�de, dr�per dr�paren, s� vilar ingen blodskuld p� honom.

Ty i sin fristad skall en dr�pare stanna kvar, till dess �verstepr�sten d�r; men efter �verstepr�stens d�d m� han v�nda tillbaka till den ort d�r han har sin besittning.

Och detta skall vara en r�ttsstadga f�r eder fr�n sl�kte till sl�kte, var I �n �ren bosatta.

Om n�gon sl�r ihj�l en annan, skall man, efter vittnens utsago, dr�pa dr�paren; men en enda persons vittnesm�l �r icke nog f�r att man skall kunna d�ma n�gon till d�den.

I skolen icke taga l�sen f�r en dr�pares liv, om han �r skyldig till d�den, utan han skall straffas med d�den.

Ej heller skolen I taga l�sen f�r att den som har flytt till en fristad skall f�re pr�stens d�d f� v�nda tillbaka och bo i landet.

I skolen icke ohelga det land d�r I �ren; genom blod ohelgas landet, och f�rsoning kan icke bringas f�r landet f�r det blod som har blivit utgjutet d�ri, annat �n genom dens blod, som har utgjutit det.

I skolen icke orena landet d�r I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.