Chapter 5

Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: H�r, Israel, de stadgar och r�tter som jag i dag framst�ller f�r eder, och l�ren eder dem och h�llen dem och g�ren efter dem.

HERREN, v�r Gud, sl�t ett f�rbund med oss p� Horeb.

Icke med v�ra f�der sl�t HERREN detta f�rbund, utan med oss sj�lva som st� h�r i dag, oss alla som nu leva.

Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder p� berget ur elden.

Jag stod d� mellan HERREN och eder, f�r att f�rkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden f�r elden och stegen icke upp p� berget. Han sade:

Jag �r HERREN, din Gud, som har f�rt dig ut ur Egyptens land, ur tr�ldomshuset.

Du skall inga andra gudar hava j�mte mig.

Du skall icke g�ra dig n�got bel�te, som �r en bild vare sig av det som �r uppe i himmelen, eller av det som �r i vattnet under jorden.

Du skall icke tillbedja s�dana, ej heller tj�na dem; ty jag, HERREN, sin Gud, �r en nit�lskande Gud, som hems�ker f�dernas missg�rning p� barn och efterkommande i tredje och fj�rde led, n�r man hatar mig,

men som g�r n�d med tusenden, n�r man �lskar mig och h�ller mina bud.

Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke l�ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.

H�ll sabbatsdagen, s� att du helgar den, s�som HERREN, din Gud, har bjudit dig.

Sex dagar skall du arbeta och f�rr�tta alla dina sysslor;

men den sjunde dagen �r HERRENS, din Guds, sabbat; d� skall du ingen syssla f�rr�tta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tj�nare eller din tj�narinna, eller din oxe eller din �sna eller n�gon av dina dragare, ej heller fr�mlingen som �r hos dig inom dina portar; p� det att din tj�nare och din tj�narinna m� hava ro s�v�l som du.

Du skall komma ih�g att du sj�lv har varit tr�l i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har f�rt dig ut d�rifr�n med stark hand och utr�ckt arm; d�rf�r har HERREN, din Gud bjudit dig att h�lla sabbatsdagen.

Hedra din fader och din moder, s�som HERREN, din Gud har bjudit dig, p� det att du m� l�nge leva och det m� g� dig v�l i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

Du skall icke dr�pa.

Du skall icke heller beg� �ktenskapsbrott.

Du skall icke heller stj�la.

Du skall icke heller b�ra falsk vittnesb�rd mot din n�sta.

Du skall icke heller hava beg�relse till din n�stas hustru. Du skall icke heller hava lust till din n�stas hus, ej heller till hans �ker eller hans tj�nare eller hans tj�narinna, ej heller till hans oxe eller hans �sna, ej heller till n�got som tillh�r din n�sta.

Dessa ord talade HERREN till hela eder f�rsamling p� berget, ur elden, molnskyn och t�cknet, med h�g r�st, och han talade s� intet mer. Och han skrev dem p� tv� stentavlor, som han gav �t mig.

N�r I h�rden r�sten ur m�rkret, medan berget brann i eld, tr�dden I fram till mig, alla I som voren huvudm�n f�r edra stammar, s� ock edra �ldste.

Och I saden: �Se, HERREN, v�r Gud, har l�tit oss se sin h�rlighet och sin storhet, och vi hava h�rt hans r�st ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en m�nniska och dock l�ta henne bliva vid liv.

Varf�r skola vi d� likv�l d�? Denna stora eld kommer ju att f�rt�ra oss. Om vi �n vidare f� h�ra HERRENS, v�r Guds, r�st, s� m�ste vi d�.

Ty vem finnes v�l bland allt k�tt som kan, s�som vi hava gjort, h�ra den levande Gudens r�st tala ur elden och dock bliva vid liv?

Tr�d du fram och h�r allt vad HERREN, v�r Gud, s�ger, och tala du till oss allt vad HERREN, v�r Gud, talar till dig, s� vilja vi h�ra det och g�ra d�refter.�

Och HERREN h�rde edra ord, n�r I s� taladen till mig; och HERREN sade till mig: �Jag har h�rt de ord som detta folk har talat till dig. De hava r�tt i allt vad de hava talat.

Ack att de hade s�dana hj�rtan, att de fruktade mig och h�lle alla mina bud alltid! Det skulle ju d� g� dem och deras barn v�l evinnerligen.

G� nu och s�g till dem: 'V�nden tillbaka till edra t�lt.'

Men du sj�lv m� stanna kvar h�r hos mig, s� skall f�rkunna f�r dig alla de bud och stadgar och r�tter som du skall l�ra dem, f�r att de m� g�ra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.�

S� h�llen nu och g�ren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till h�ger eller till v�nster.

P� de v�gar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g� skolen I alltid vandra, f�r att I m�n bliva vid liv och det m� g� eder v�l, och f�r att I m�n l�nge leva i det land som I skolen taga i besittning.