Chapter 9

H�r, Israel! Du g�r nu �ver Jordan, f�r att komma ditin och underl�gga dig folk, st�rre och m�ktigare �n du, st�der, stora och bef�sta upp mot himmelen,

anakiternas stora och resliga folkstam, som du sj�lv k�nner, och om vilken du har h�rt att man s�ger: �Vem kan st� emot Anaks barn!�

S� skall du nu veta att HERREN, din Gud, �r den som g�r framf�r dig, s�som en f�rt�rande eld; han skall f�rg�ra dem, och han skall f�rg�ra dem, och han skall �dmjuka dem f�r dig, och du skall f�rdriva dem och utrota dem med hast, s�som HERREN har lovat dig.

D� nu HERREN, din Gud, driver dem undan f�r dig, m� du icke s�ga vid dig sj�lv: �F�r min r�ttf�rdighets skull har HERREN l�tit mig komma in i detta land och taga det i besittning.� Ty dessa hedningars ogudaktighet �r det som g�r att HERREN f�rdriver dem f�r dig.

Icke din r�ttf�rdighet och din r�ttsinnighet �r det som g�r att du f�r komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet �r det som g�r att HERREN, din Gud, f�rdriver dem f�r dig. S� vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob.

D�rf�r m� du nu veta att det icke �r din r�ttf�rdighet som g�r att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du �r ett h�rdnackat folk.

Kom ih�g, f�rg�t icke, huru du i �knen f�rt�rnade HERREN, din Gud. Allt ifr�n den dag d� du drog ut ur Egyptens land, �nda till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstr�viga mot HERREN.

Vid Horeb f�rt�rnaden I HERREN, och HERREN vredgades p� eder, s� att han ville f�rg�ra eder.

N�r jag hade stigit upp p� berget f�r att taga emot stentavlorna, det f�rbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag p� berget i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, utan att �ta och utan att dricka.

Och HERREN gav mig de tv� stentavlorna, p� vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad d�r stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder p� berget ur elden, den dag d� I voren f�rsamlade d�r.

Och n�r de fyrtio dagarna och de fyrtio n�tterna voro f�rlidna, gav HERREN mig de tv� stentavlorna, f�rbundets tavlor.

Och HERREN sade till mig: �St� upp och g� med hast ned h�rifr�n, ty ditt folk, som du har f�rt ut ur Egypten, har tagit sig till, vad f�rd�rvligt �r. De hava redan vikit av ifr�n den v�g som jag bj�d dem g�; de hava gjort sig ett gjutet bel�te.�

Och HERREN talade till mig och sade: �jag har sett att detta folk �r ett h�rdnackat folk.

L�mna mig i fred, ty jag vill f�rg�ra dem och utpl�na deras namn, s� att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan g�ra till ett folk som �r m�ktigare och st�rre �n detta.�

D� v�nde jag mig om och steg ned fr�n berget, som brann i eld; och jag hade i mina b�da h�nder f�rbundets tv� tavlor.

Och jag fick d� se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; s� haden I redan vikit av ifr�n den v�g som HERREN hade bjudit eder g�.

D� fattade jag i de b�da tavlorna och kastade dem ifr�n mig med b�da h�nderna och slog s�nder dem inf�r edra �gon.

Och jag f�ll ned inf�r HERRENS ansikte och l�g s�, likasom f�rra g�ngen i fyrtio dagar och fyrtio n�tter, utan att �ta och utan att dricka, f�r all den synds skulle som I haden beg�tt genom att g�ra vad ont var i HERRENS �gon, till att f�rt�rna honom.

Ty jag fruktade f�r den vrede och f�rbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit s� uppfylld att han ville f�rg�ra eder. Och HERREN h�rde mig �ven denna g�ng.

Ocks� p� Aron blev HERREN mycket vred, s� att han ville f�rg�ra honom, och jag bad d� j�mv�l f�r Aron.

Sedan tog jag kalven, syndabel�tet som I haden gjort, och br�nde den i eld och krossade s�nder den v�l, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i b�cken som fl�t ned fr�n berget.

I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava f�rt�rnaden I ock HERREN.

Och n�r HERREN ville s�nda eder �stad fr�n Kades-Barnea och sade: �Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder�, d� voren I genstr�viga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och h�rden icke hans r�st.

Ja, genstr�viga haven I varit mot HERREN allt ifr�n den dag d� jag l�rde k�nna eder.

S� f�ll jag d� ned inf�r HERRENS ansikte och l�g s� i de fyrtio dagarna och de fyrtio n�tterna; ty HERREN hade sagt att han ville f�rg�ra eder.

Och jag bad till HERREN och sade: �Herre, HERRE, f�rd�rva icke ditt folk och din arvedel, som du har f�rlossat med din stora makt, och som du med stark hand har f�rt ut ur Egypten.

T�nk p� dina tj�nare Abraham, Isak och Jakob, se icke p� detta folks h�rdhet, ogudaktighet och synd;

p� det att man icke m� s�ga i det land varur du har f�rt oss ut: 'D�rf�r att HERREN, icke f�rm�dde f�ra dem in i det land som han hade lovat �t dem, och d�rf�r att han hatade dem, f�rde han dem ut och l�t dem d� i �knen.'

De �ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f�rt ut med din stora kraft och din utr�ckta arm.�