Chapter 29

Dessa �ro f�rbundets ord, det f�rbunds som HERREN bj�d Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat f�rbund �n det som han hade slutit med dem p� Horeb.

Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inf�r edra �gon i Egyptens land, med Farao och alla hans tj�nare och hela hans land,

de stora hems�kelser som du med egna �gon s�g, de stora tecknen och undren.

Men HERREN har �nnu intill denna dag icke givit eder hj�rtan att f�rst� med, �gon att se med och �ron att h�ra med.

Och jag l�t eder vandra i �knen i fyrtio �r; edra kl�der blevo icke utslitna p� eder, och din sko blev icke utsliten p� din fot.

Br�d fingen I icke att �ta, icke vin eller starka drycker att dricka, p� det att I skullen veta att jag �r HERREN, eder Gud.

Och n�r I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem.

Och vi intogo deras land och g�vo det till arvedel �t rubeniterna, gaditerna och ena h�lften av Manasse stam.

S� h�llen nu detta f�rbunds ord och g�ren efter dem, f�r att I m�n hava framg�ng i allt vad I g�ren.

I st�n i dag allasammans inf�r HERREN, eder Gud: edra huvudm�n, edra stammar, edra �ldste och edra tillsyningsm�n, var man i Israel,

s� ock edra barn och hustrur, och fr�mlingen som �r hos dig i ditt l�ger, din vedhuggare s�v�l som din vattenb�rare,

f�r att du m� intr�da i HERRENS, din Guds, f�rbund, det edsf�rbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.

Ty han vill i dag upph�ja dig, s� att du skall vara hans folk och han din Gud, s�som han har sagt dig, och s�som han med ed har lovat dina f�der, Abraham, Isak och Jakob.

Och det �r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta f�rbund, detta edsf�rbund,

utan jag g�r det b�de med dem som i dag st� h�r med oss inf�r HERREN, v�r Gud, och med dem som icke �ro h�r med oss i dag.

I veten ju sj�lva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven l�mnat

Och I s�gen deras styggelser och el�ndiga avgudar, de gudar av tr� och sten, silver och guld, som funnos hos dem.

S� m� d� bland eder icke finnas n�gon man eller kvinna, n�gon sl�kt eller stam vars hj�rta i dag v�nder sig bort ifr�n HERREN, v�r Gud, f�r att g� �stad och tj�na dessa folks gudar; bland eder m� icke finnas n�gon rot varifr�n gift och mal�rt v�xer upp,

s� att n�gon som h�r detta edsf�rbunds ord v�lsignar sig i sitt hj�rta och t�nker att det skall g� honom v�l, d�r han vandrar i sitt hj�rtas h�rdhet. Ty d� skall hela landet, b�de v�tt och torrt, f�rg�s.

HERREN skall icke vilja f�rl�ta honom; nej, Herrens vrede och nit�lskan skall d� vara s�som en rykande eld mot de m�nnen, och all den f�rbannelse som �r uppskriven i denna bok skall komma att vila p� honom, och Herren skall s� utpl�na hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen.

Och HERREN skall avskilja honom fr�n alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de f�rbannelser som �ro f�sta vid det f�rbund som �r uppskrivet i denna lagbok.

Och ett kommande sl�kte, edra barn som uppst� efter eder, och fr�mlingen, som kommer ifr�n fj�rran land, de skola s�ga, n�r de se de pl�gor och sjukdomar som HERREN har skickat �ver detta land,

n�r de se huru all jord d�r �r f�rbr�nd och f�rvandlad till svavel och salt, s� att den icke kan bes�s eller framalstra v�xter, och s� att inga �rter d�r kunna komma upp -- s�som det blev, n�r Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omst�rtades, d� HERREN i sin vrede och harm omst�rtade dem --

ja, alla folk skola d� s�ga: �Varf�r har Herren gjort s� mot detta land? Varf�r brinner hans vrede s� starkt?�

Och man skall svara: �D�rf�r att de �verg�vo HERRENS, sina f�ders Guds, f�rbund, det som han sl�t med dem, n�r han f�rde dem ut ur Egyptens land,

och d�rf�r att de gingo �stad och tj�nade andra gudar och tillb�do dem, gudar som de icke k�nde, och som han icke hade givit dem till deras del,

d�rf�r uppt�ndes HERRENS vrede mot detta land, s� att han l�t komma �ver det all den f�rbannelse som �r uppskriven i denna bok.

Ja, d�rf�r ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor f�rt�rnelse, och kastade dem bort till ett annat land, s�som nu har skett.�

Vad som �nnu �r f�rdolt h�r HERREN, v�r Gud, till; men vad som �r uppenbarat, det g�ller f�r oss och v�ra barn till evig tid, f�r att vi skola g�ra efter alla denna lags ord.