Chapter 33

Och detta �r den v�lsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn f�re sin d�d;

han sade: �HERREN kom fr�n Sinai, och fr�n Seir gick hans sken upp f�r dem; man kom fram i glans fr�n berget Paran, ut ur hopen av m�ngtusen heliga; p� hans h�gra sida brann i eld en lag f�r dem.

Ja, han v�rdar sig om folken; folkets heliga �ro alla under din hand. De ligga vid din fot, de h�mta upp av dina ord.

Mose gav �t oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet.

Och Jesurun fick en konung, n�r folkets h�vdingar f�rsamlades, Israels stammar allasammans.�

�M� Ruben leva och icke d�; dock blive hans m�n en ringa hop.

Och detta sade han om Juda: �H�r, o HERRE, Judas r�st, och l�t honom komma till sitt folk. Med sina h�nder utf�rde han dess sak; bliv du honom en hj�lp mot hans ov�nner.�

Och om Levi sade han: �Dina tummim och dina urim, de tillh�ra din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten,

dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville k�nnas vid sina br�der, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade p� ditt tal, och ditt f�rbund h�llo de.

De l�ra Jakob dina r�tter och Israel din lag, de b�ra fram r�kverk f�r din n�sa och heloffer p� ditt altare.

V�lsigna, HERRE, hans kraft, och l�t hans h�nders verk behaga dig. Krossa l�nderna p� hans motst�ndare, p� hans fiender, s� att de icke kunna resa sig.�

Om Benjamin sade han: �HERRENS v�n �r han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som �verskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans h�jder.�

Och om Josef sade han: �V�lsignat av HERREN vare hans land med himmelens �dlaste g�vor, med dagg, med g�vor fr�n djupet som utbreder sig d�rnere,

med solens �dlaste alster och m�nvarvens �dlaste frukter,

med de ur�ldriga bergens yppersta skatter och de eviga h�jdernas �dlaste frukt,

med jordens �dlaste frukt och allt vad hon b�r, och med n�d fr�n honom som bodde i busken. Detta komme �ver Josefs huvud, �ver hans hj�ssa, furstens bland br�der.

H�rlig �r den f�rstf�dde bland hans tjurar, s�som en vildoxes �ro hans horn; med dem st�ngar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens �ndar. S�dana �ro Efraims tiotusenden. s�dana Manasses tusenden.�

Och om Sebulon sade han: �Gl�d dig, Sebulon, n�r du drager ut, och du, Isaskar, i dina t�lt.

Folk inbjuda de till sitt berg; d�r offra de r�tta offer. Ty havens rikedom f� de suga, och de skatter som sanden d�ljer.�

Och om Gad sade han: �Lovad vare han som gav s� rymligt land �t Gad! Lik en lejoninna har han l�grat sig, han krossar b�de arm och hj�ssa.

Han uts�g �t sig f�rstlingslandet, ty d�r var hans h�rskarlott f�rvarad. Dock drog han med bland folkets h�vdingar; HERRENS r�tt utf�rde han och hans domar, tillsammans med det �vriga Israel.�

Och om Dan sade han: �Dan �r ett ungt lejon, som rusar ned fr�n Basan.�

Och om Naftali sade han: �Naftali har f�tt riklig n�d och v�lsignelse till fyllest av HERREN. V�stern och s�dern tage du i besittning.�

Och om Aser sade han: �V�lsignad bland s�ner vare Aser! Han blive �lskad av sina br�der, och han doppe sin fot i olja.

Av j�rn och koppar vare dina riglar; och s� l�nge du lever, m� din kraft best�.�

�Ingen �r lik Gud, o Jesurun; till din hj�lp far han fram p� himmelen och i sin h�ghet p� skyarna.

En tillflykt �r han, urtidens Gud, och h�rnere r�da hans eviga armar. Han f�rjagade fienderna f�r dig, han sade: F�rg�r dem.

S� fick Israel bo i trygghet, Jakobs k�lla vara i ro, i ett land med s�d och vin, under en himmel som dryper av dagg.

S�ll �r du, Israel; ja, vem �r dig lik? Du �r ett folk som f�r seger genom HERREN, genom honom som �r din skyddande sk�ld, honom som �r ditt �rorika sv�rd. Ja, dina fiender skola visa dig underd�nighet, och du skall g� fram �ver deras h�jder.�