Chapter 2

Josua, Nuns son, s�nde hemligen ut tv� spejare fr�n Sittim och sade: �G�n och besen landet och Jeriko.� De gingo �stad och kommo in i ett hus d�r en sk�ka bodde, vid namn Rahab, och d�r lade de sig till vila.

Men f�r konungen i Jeriko blev inber�ttat: �I natt hava n�gra m�n kommit hit fr�n Israels barn f�r att utforska landet.�

D� s�nde konungen i Jeriko till Rahab och l�t s�ga: �L�mna ut de m�n som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit f�r att utforska hela landet.�

Men kvinnan tog de b�da m�nnen och dolde dem; sedan svarade hon: �Ja, m�nnen kommo till mig, men jag visste icke varifr�n de voro;

och n�r porten skulle st�ngas, sedan det hade blivit m�rkt, gingo m�nnen ut, och jag vet icke vart de togo v�gen; skynden eder att s�tta efter dem, s� f�n I nog fatt i dem.�

Men hon hade f�rt dem upp p� taket och g�mt dem under linstj�lkar, som hon hade d�r, utbredda p� taket.

S� satte nu m�nnen efter dem �t Jordan till, bort emot vadst�llena; och man st�ngde stadsporten s� snart f�rf�ljarna hade begivit sig �stad.

Men innan de fr�mmande m�nnen hade lagt sig, steg hon upp till dem p� taket

och sade till dem: �Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att f�rskr�ckelse f�r eder har fallit �ver oss, ja, att alla landets inbyggare �ro i �ngest f�r eder.

Ty vi hava h�rt huru HERREN l�t vattnet i R�da havet torka ut framf�r eder, n�r I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amor�ernas konungar, de tv� p� andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I g�ven dem till spillo.

D� vi h�rde detta, blevo v�ra hj�rtan f�rf�rade, och numera har ingen mod att st� eder emot; ty HERREN, eder Gud, �r Gud, uppe i himmelen och nere p� jorden.

S� loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmh�rtighet med min faders hus och giva mig ett s�kert tecken d�rp�,

och l�ta min fader och min moder, mina br�der och mina systrar leva, s� ock alla som tillh�ra dem, och r�dda oss fr�n d�den.�

M�nnen sade till henne: �Med v�rt eget liv svara vi f�r edert, s�framt I icke f�rr�den v�rt f�rehavande; n�r HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmh�rtighet och trofasthet.�

D� sl�ppte hon ned dem genom f�nstret med ett t�g; ty hennes hus l�g invid stadsmuren, s� att hon bodde invid sj�lva muren.

Och hon sade till dem: �G�n upp i bergsbygden, s� att edra f�rf�ljare icke tr�ffa p� eder; och h�llen eder g�mda d�r i tre dagar, till dess edra f�rf�ljare hava kommit tillbaka, s� kunnen I sedan forts�tta eder f�rd.�

Och m�nnen sade till henne: �Vi vilja likv�l vara fria ifr�n den ed som du nu har tagit av oss,

om du, n�r vi komma in i landet, underl�ter att binda detta r�da sn�re i det f�nster genom vilket du har sl�ppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina br�der, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.

Dock, om n�gon g�r �stad, utom d�rrarna till ditt hus, s� komme hans blod �ver hans huvud, och vi �ro utan skuld; om d�remot n�gons hand kommer vid en av dem som �ro inne i ditt hus, s� m� dennes blod komma �ver v�rt huvud.

Och om du f�rr�der v�rt f�rehavande, s� �ro vi likaledes fria ifr�n den ed som du har tagit av oss.�

Hon svarade: �Vare det s�som I haven sagt.� Och s� l�t hon dem g�, och de drogo �stad. Men hon band det r�da sn�ret i f�nstret.

S� drogo de nu �stad och kommo upp i bergsbygden och stannade d�r i tre dagar, till dess att deras f�rf�ljare hade v�nt tillbaka; ty dessa hade s�kt efter dem �verallt p� v�garna, men hade icke funnit dem.

Sedan v�nde de b�da m�nnen tillbaka och kommo ned fr�n bergsbygden och gingo �ver floden och kommo s� till Josua, Nuns son; och de f�rt�ljde f�r honom allt vad som hade vederfarits dem.

Och de sade till Josua: �HERREN har givit hela landet i v�r hand; alla landets inbyggare �ro i �ngest f�r oss.�