Chapter 17

Och Manasse stam fick sin lott s�lunda, ty han var Josefs f�rstf�dde: Makir, Manasses f�rstf�dde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman.

Manasses �vriga barn fingo ock land, efter sina sl�kter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras sl�kter.

Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga s�ner, utan allenast d�ttrar; och hans d�ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

Dessa tr�dde fram inf�r pr�sten Eleasar och Josua, Nuns son, och stamh�vdingarna och sade: �HERREN bj�d Mose att giva oss en arvedel bland v�ra br�der.� D� gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders br�der.

Allts� blevo de lotter som tillf�llo Manasse tio -- f�rutom Gileads land och Basan p� andra sidan Jordan --

eftersom Manasses d�ttrar fingo en arvedel bland hans s�ner. Men Gileads land hade Manasses �vriga barn f�tt.

Och Manasse fick sin gr�ns best�md s�lunda: Den gick fr�n Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; d�refter gick gr�nsen �t h�ger, till En-Tappuas inbyggare.

(Tappuas land tillf�ll n�mligen Manasse, men sj�lva Tappua, inemot Manasse gr�ns, tillf�ll Efraims barn.)

Och gr�nsen gick vidare ned till Kanab�cken, s�der om b�cken; men st�derna d�r tillf�llo Efraim, fast�n de l�go bland Manasse st�der. Manasse gr�ns gick vidare norr om b�cken och gick sedan ut vid havet.

Det som l�g s�der om den tillf�ll Efraim, men det som l�g norr om den tillf�ll Manasse, och deras gr�ns var havet; och i norr n�dde de till Aser och i �ster till Isaskar.

Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, inv�narna i Dor och underlydande orter, inv�narna i En-Dor och underlydande orter, inv�narna i Taanak och underlydande orter, inv�narna i Megiddo och underlydande orter, de tre h�jdernas land.

Men Manasse barn kunde icke intaga dessa st�der, utan kanan�erna f�rm�dde h�lla sig kvar d�r i landet.

N�r sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kanan�erna arbetspliktiga under sig; de f�rdrevo dem icke heller d�.

Och Josefs barn talade till Josua och sade: �Varf�r har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fast�n vi �ro ett talrikt folk, d� ju HERREN hitintills har v�lsignat oss?�

D� svarade Josua dem: �Om du �r ett f�r talrikt folk, s� drag upp till skogsbygden och r�j dig d�r mark i periss�ernas och rafa�ernas land, eftersom Efraims bergsbygd �r dig f�r tr�ng.�

Men Josefs barn sade: �I bergsbygden finnes icke rum nog f�r oss; och de kanan�er som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av j�rn, b�de de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.�

Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: �Du �r ett talrikt folk och har stor kraft, d�rf�r skall du icke hava allenast en lott;

utan du skall f� en bergsbygd, som ju ock �r en skogsbygd, men som du skall r�ja upp, s� att till och med utkanterna d�rav skola tillh�ra dig. Ty du m�ste f�rdriva kanan�erna, eftersom de hava stridsvagnar av j�rn och �ro s� starka.�