Chapter 22

D� kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena h�lften av Manasse stam

och sade till dem: �I haven h�llit allt vad HERRENS tj�nare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.

I haven under denna l�nga tid, �nda till denna dag, icke �vergivit edra br�der, och I haven h�llit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder h�lla.

Och nu har HERREN, eder Gud, l�tit edra br�der komma till ro, s�som han lovade dem; s� v�nden nu om och g�n hem till edra hyddor i det land I haven f�tt till besittning, det som HERRENS tj�nare Mose har givit eder p� andra sidan Jordan.

Allenast m�n I noga h�lla och g�ra efter de bud och den lag som HERRENS tj�nare Mose har givit eder, s� att I �lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p� hans v�gar och iakttagen hans bud och h�llen eder till honom och tj�nen honom av allt edert hj�rta och av all eder sj�l.�

Och Josua v�lsignade dem och l�t dem g�, och s� gingo de hem till sina hyddor.

Ty �t ena h�lften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och �t andra h�lften hade Josua givit land j�mte deras br�der p� andra sidan Jordan, p� v�stra sidan. D� nu Josua l�t dem g� hem till sina hyddor, v�lsignade han dem

och sade till dem: �V�nden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven f�tt, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och j�rn och kl�der i stor myckenhet; skiften s� med edra br�der bytet fr�n edra fiender.�

S� v�nde d� Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifr�n de �vriga israeliterna, bort ifr�n Silo i Kanaans land, f�r att begiva sig till Gileads land, det land de hade f�tt till besittning, och d�r de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.

N�r s� Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de d�r ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.

Och de �vriga israeliterna fingo h�ra s�gas: �Se, Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p� andra sidan om de �vriga israeliternas omr�de.�

N�r Israels barn h�rde detta, f�rsamlade sig deras hela menighet i Silo f�r att draga upp till strid mot dem.

D�refter s�nde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, pr�sten Eleasars son,

och med honom tio h�vdingar, en h�vding f�r var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman f�r sin familj inom Israels �tter.

Och n�r dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:

�S� s�ger hela HERRENS menighet: Vad �r detta f�r en otrohet som I haven beg�tt mot Israels Gud, d� I haven v�nt eder bort ifr�n HERREN, d�rigenom att I haven byggt eder ett altare och s�lunda nu satt eder upp mot HERREN?

�r det icke nog att vi hava beg�tt missg�rningen med Peor, fr�n vilken vi �nnu i dag icke hava blivit renade, och f�r vilken en hems�kelse drabbade HERRENS menighet?

Viljen I nu ytterligare v�nda eder bort ifr�n HERREN? Om I i dag s�tten eder upp mot HERREN, s� skall f�rvisso i morgon hans f�rt�rnelse drabba Israels hela menighet.

Men om det land I haven f�tt till besittning tyckes eder vara orent, s� dragen �ver till det land HERREN har tagit till besittning, d�r HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar d�r bland oss. S�tten eder icke upp mot HERREN och s�tten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat �n HERRENS, v�r Guds, altare.

N�r Akan, Seras son, hade trol�st f�rgripit sig p� det tillspillogivna, kom icke d� f�rt�rnelse �ver Israels hela menighet, s� att han sj�lv icke blev den ende som f�rgicks genom den missg�rningen?

D� svarade Rubens barn och Gads barn och ena h�lften av Manasse stam och talade till huvudm�nnen f�r Israels �tter:

�Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel m� ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du m� d� i dag undandraga oss din hj�lp! --

om vi hava byggt altaret �t oss, d�rf�r att vi vilja v�nda oss bort ifr�n HERREN, och om vi vilja offra d�rp� br�nnoffer eller spisoffer eller framb�ra tackoffer d�rp�, d� m� HERREN sj�lv utkr�va vad vi hava f�rskyllt.

Nej, vi hava sannerligen gjort s� av fruktan f�r vad som kunde h�nda, i det att vi t�nkte att edra barn i framtiden skulle kunna s�ga till v�ra barn: 'Vad haven I att g�ra med HERREN, Israels Gud?

HERREN har ju satt Jordan till gr�ns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; allts� haven I ingen del i HERREN.' Och s� skulle edra barn kunna hindra v�ra barn fr�n att frukta HERREN.

D�rf�r sade vi: M� vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till br�nnoffer eller till slaktoffer,

utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan b�das efterkommande efter oss, att vi vilja f�rr�tta HERRENS tj�nst inf�r hans ansikte med v�ra br�nnoffer och slaktoffer och tackoffer, s� att edra barn i framtiden icke kunna s�ga till v�ra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'

Och vi t�nkte: Om det i framtiden h�nder att de s� s�ga till oss och v�ra efterkommande, d� kunna vi svara: 'Sen p� den bild av HERRENS altare, som v�ra f�der hava gjort, men icke till br�nnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'

Bort det, att vi skulle s�tta oss upp mot HERREN och nu v�nda oss bort ifr�n HERREN genom att bygga ett altare till br�nnoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat �n HERRENS, v�r Guds, altare, som st�r framf�r hans tabernakel.�

D� nu pr�sten Pinehas och menighetens h�vdingar, n�mligen huvudm�nnen f�r Israels �tter, som voro med honom, h�rde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.

Och Pinehas, pr�sten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: �Nu hava vi f�rnummit att HERREN �r mitt ibland oss, d�rav n�mligen, att I icke haven velat beg� en s�dan otrohet mot HERREN. D�rmed haven I ock r�ddat Israels barn undan HERRENS hand.�

D�refter v�nde Pinehas, pr�sten Eleasars son, j�mte h�vdingarna tillbaka fr�n Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de �vriga israeliterna och avg�vo sin ber�ttelse h�rom inf�r dem.

Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de t�nkte icke mer p� att draga upp till strid mot dem, f�r att f�rd�rva det land d�r Rubens barn och Gads barn bodde.

Och Rubens barn och Gads barn g�vo namn �t altaret; de sade: �Ett vittne �r det mellan oss, att HERREN �r Gud.�