Chapter 3

Dessa voro de folk som HERREN l�t bliva kvar, f�r att genom dem s�tta Israel p� prov, alla de israeliter n�mligen, som icke hade varit med om alla krigen i Kanaan

-- allenast p� det att dessa Israels barns efterkommande skulle f� vara med om s�dana, f�r att han s� skulle l�ra dem att f�ra krig, dock allenast dem som f�rut icke hade varit med om s�dana --:

filist�ernas fem h�vdingar och alla kanan�er och sidonier, samt de hiv�er som bodde i Libanons bergsbygd, fr�n berget Baal-Hermon �nda dit d�r v�gen g�r till Hamat.

Med dessa ville HERREN s�tta Israel p� prov, f�r att f�rnimma om de ville h�rsamma de bud som han hade givit deras f�der.

D� nu Israels barn bodde: ibland kanan�erna, hetiterna, amor�erna, periss�erna, hiv�erna och jebus�erna,

togo de deras d�ttrar till hustrur �t sig och g�vo sina d�ttrar �t deras s�ner och tj�nade deras gudar.

S� gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS �gon och gl�mde HERREN, sin Gud, och tj�nade Baalerna och Aserorna.

D� uppt�ndes HERRENS vrede mot Israel, och han s�lde dem i Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels barn m�ste tj�na Kusan-Risataim i �tta �r.

Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN l�t d� bland Israels barn en fr�lsare uppst�, som fr�lste dem, n�mligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.

HERRENS Ande kom �ver honom, och han blev domare i Israel, och n�r han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen i Aram, i hans hand, s� att hans hand blev Kusan-Risataim �verm�ktig.

Och landet hade nu ro i fyrtio �r; s� dog Otniel, Kenas' son.

Men Israels barn gjorde �ter vad ont var i HERRENS �gon, d� gav HERREN Eglon, konungen i Moab, makt �ver Israel, eftersom de gjorde vad ont var i HERRENS �gon.

Denne f�renade med sig Ammons barn och Amalek; sedan t�gade han �stad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.

Och Israels barn m�ste nu tj�na: Eglon, konungen i Moab, i aderton �r.

Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN l�t d� bland dem en fr�lsare uppst�, benjaminiten Ehud, Geras son, en v�nsterh�nt man. N�r Israels barn genom honom skulle s�nda sina sk�nker till Eglon, konungen i Moab,

gjorde sig Ehud ett tveeggat sv�rd, en fot l�ngt; och han band detta under sina kl�der vid sin h�gra l�nd.

S� �verl�mnade han sk�nkerna till Eglon, konungen i Moab. Men Eglon var en mycket fet man.

N�r han nu hade �verl�mnat sk�nkerna, l�t han folket som hade burit dem g� sin v�g.

Men sj�lv v�nde han tillbaka fr�n Bel�tesplatsen vid Gilgal och l�t s�ga: �Jag har ett hemligt �rende till dig, o konung.� N�r denne d� sade: �L�mnen oss i ro�, gingo alla de som stodo omkring honom ut d�rifr�n.

Men sedan Ehud hade kommit in till honom, d�r han satt i sommarsalen, som han hade f�r sig allena, sade Ehud: �Jag har ett ord fr�n Gud att s�ga dig.� D� stod han upp fr�n sin stol.

Men Ehud r�ckte ut sin v�nstra hand och tog sv�rdet fr�n sin h�gra l�nd och st�tte det i hans buk,

s� att ock f�stet f�ljde med in efter klingan, och klingan omsl�ts av fettet, ty han drog icke ut sv�rdet ur hans buk. D�refter gick Ehud ut i f�rsalen;

och n�r han hade kommit ditut, i f�rhallen, st�ngde han igen d�rrarna till salen efter sig och riglade dem.

Sedan, d� han hade g�tt sin v�g, kommo Eglons tj�nare, och n�r de fingo se att d�rrarna till salen voro riglade, t�nkte de: �F�rvisso har han n�got avsides bestyr i sin sommarkammare.�

Men sedan de hade v�ntat l�nge och v�l, och han �nd� icke �ppnade d�rrarna till salen, togo de nyckeln och �ppnade sj�lva, och se, d� l�g deras herre d�d d�r p� golvet.

Men Ehud hade flytt undan, medan de dr�jde; han hade redan hunnit f�rbi Bel�tesplatsen och flydde sedan undan till Seira.

Och s� snart han hade kommit hem, l�t han st�ta i basun Efraims bergsbygd; d� drogo Israels barn ned fr�n bergsbygden med honom i spetsen f�r sig.

Och han sade till dem: �F�ljen efter mig, ty HERREN har givit edra fiender, moabiterna, i eder hand.� D� drogo de efter honom l�ngre ned och besatte vadst�llena �ver Jordan f�r moabiterna och l�to ingen komma �ver.

D�r slogo de d� moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.

S� blev Moab d� kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro i �ttio �r.

Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filist�erna, sex hundra man, med en oxpik. Ocks� han fr�lste Israel.