Chapter 9

Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders br�der i Sikem och talade till dem och till alla som voro besl�ktade med hans morfaders hus, och sade:

�Talen s� till alla Sikems borgare: Vilket �r b�st f�r eder: att sjuttio m�n, alla Jerubbaals s�ner, r�da �ver eder, eller att en enda man r�der �ver eder? Kommen d�rj�mte ih�g att jag �r edert k�tt och ben.�

D� talade hans moders br�der till hans f�rm�n allt detta inf�r alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna f�r Abimelek, ty de t�nkte: �Han �r ju v�r broder.�

Och de g�vo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel; f�r dessa lejde Abimelek l�st folk och �ventyrare, vilkas anf�rare han blev.

D�refter begav han sig till sin faders hus i Ofra och dr�pte d�r sina br�der, Jerubbaals s�ner, sjuttio m�n, och detta p� en och samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty han hade g�mt sig.

Sedan f�rsamlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo och gingo �stad och gjorde Abimelek till konung vid V�rd-terebinten invid Sikem.

N�r man ber�ttade detta far Jotam, gick han �stad och st�llde sig p� toppen av berget Gerissim och hov upp sin r�st och ropade och sade till dem: �H�ren mig, I Sikems borgare, f�r att Gud ock m� h�ra eder.

Tr�den gingo en g�ng �stad f�r att sm�rja en konung �ver sig. Och de sade till olivtr�det: 'Bliv du konung �ver oss'

Men olivtr�det svarade dem: 'Skulle jag avst� fr�n min fetma, som b�de gudar och m�nniskor �ra mig f�r, och g� bort f�r att svaja �ver de andra tr�den?'

D� sade tr�den till fikontr�det: 'Kom du och bliv konung �ver oss.'

Men fikontr�det svarade dem: 'Skulle jag avst� fr�n min s�tma och min goda frukt och g� bort f�r att svaja �ver de andra tr�den?'

D� sade tr�den till vintr�det: 'Kom du och bliv konung �ver oss.'

Men vintr�det svarade dem: 'Skulle jag avst� fr�n min vinmust, som g�r b�de gudar och m�nniskor glada, och g� bort f�r att svaja �ver de andra tr�den?'

D� sade alla tr�den till t�rnbusken: 'Kom du och bliv konung �ver oss.'

T�rnbusken svarade tr�den: 'Om det �r eder uppriktiga mening att sm�rja mig till konung �ver eder, s� kommen och tagen eder tillflykt under min skugga; varom icke, s� skall eld g� ut ur t�rnbusken och f�rt�ra cedrarna p� Libanon.'

S� h�ren nu: om I haven f�rfarit riktigt och redligt d�ri att I haven gjort Abimelek till konung, och om I haven f�rfarit v�l mot Jerubbaal och hans hus, och haven vederg�llt honom efter hans g�rningar --

ty I veten att min fader stridde f�r eder och v�gade sitt liv f�r att r�dda eder fr�n Midjans hand,

under det att I d�remot i dag haven rest eder upp mot min faders hus och dr�pt hans s�ner, sjuttio m�n, p� en och samma sten, och gjort Abimelek, hans tj�nstekvinnas son, till konung �ver Sikems borgare, eftersom han �r eder broder --

om I allts� denna dag haven f�rfarit riktigt och redligt mot Jerubbaal och hans hus, d� m�n I gl�dja eder �ver Abimelek, och han m� ock gl�dja sig �ver eder;

varom icke, s� m� eld g� ut fr�n Abimelek och f�rt�ra Sikems borgare och dem som bo i Millo, och fr�n Sikems borgare och fr�n dem som bo i Millo m� eld g� ut och f�rt�ra Abimelek.�

Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och d�r bosatte han sig f�r att vara i s�kerhet f�r sin broder Abimelek.

N�r Abimelek hade h�rskat �ver Israel i tre �r,

s�nde Gud en tvedr�ktsande mellan Abimelek och Sikems borgare, s� att Sikems borgare avf�llo fr�n Abimelek.

Detta skedde, f�r att v�ldet mot Jerubbaals sjuttio s�ner skulle bliva h�mnat, och f�r att deras blod skulle komma �ver deras broder Abimelek som dr�pte dem, s� ock �ver Sikems borgare, som l�mnade honom underst�d, s� att han kunde dr�pa sina br�der.

F�r att skada honom lade Sikems borgare nu folk i f�rs�t p� bergsh�jderna, och dessa plundrade alla som drogo v�gen fram d�rf�rbi. Detta blev ber�ttat f�r Abimelek.

Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina br�der, och de drogo in i Sikem. Och Sikems borgare fattade f�rtroende f�r honom.

S� h�nde sig en g�ng att de gingo ut p� f�ltet och avb�rgade sina ving�rdar och pressade druvorna och h�llo en gl�djefest, och de gingo d�rvid in i sin guds hus och �to och drucko, och uttalade f�rbannelser �ver Abimelek.

Och Gaal, Ebeds son, sade: �Vad �r Abimelek, och vad �r Sikem, eftersom vi skola tj�na honom? Han �r ju Jerubbaals son, och Sebul �r hans tillsyningsman. Nej, tj�nen m�n som h�rstamma fr�n Hamor, Sikems fader. Varf�r skulle vi tj�na denne?

Ack om jag hade detta folk under min v�rd! D� skulle jag driva bort Abimelek.� Och i fr�ga om Abimelek sade han: �F�r�ka din h�r och drag ut.�

Men n�r Sebul, h�vitsmannen i staden, fick h�ra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, uppt�ndes hans vrede.

Och han s�nde listeligen bud till Abimelek och l�t s�ga: �Se, Gaal, Ebeds son, och hans br�der hava kommit till Sikem, och de h�lla just nu p� att uppvigla staden mot dig.

Bryt d�rf�r nu upp om natten, du med ditt folk, och l�gg dig i bakh�ll p� f�ltet.

Sedan m� du i morgon bittida, n�r solen g�r upp, st�rta fram mot staden. N�r han d� med sitt folk drager ut mot dig, m� du g�ra med honom vad tillf�llet giver vid handen.�

D� br�t Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade sig i bakh�ll mot Sikem, i fyra hopar.

Och Gaal, Ebeds son, kom ut och st�llde sig vid ing�ngen till stadsporten; och i detsamma br�t Abimelek med sitt folk fram ifr�n bakh�llet.

N�r d� Gaal s�g folket, sade han till Sebul: �Se, d�r kommer folk ned fr�n bergsh�jderna.� Men Sebul svarade honom: �Det �r skuggan av bergen, som f�r dina �gon ser ut s�som m�nniskor.�

Gaal tog �ter till orda och sade: �Jo, d�r kommer folk ned fr�n Mittelh�jden, och en annan hop kommer p� v�gen fr�n Teckentydarterebinten.�

D� sade Sebul till honom: �Var �r nu din stortalighet, du som sade: 'Vad �r Abimelek, eftersom vi skola tj�na honom?' Se, h�r kommer det folk som du s� f�raktade. Drag nu ut och strid mot dem.

S� drog d� Gaal ut i spetsen f�r Sikems borgare och gav sig i strid med Abimelek.

Men Abimelek jagade honom p� flykten, och han flydde undan f�r honom; och m�nga f�llo slagna �nda fram till stadsporten.

Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans br�der och l�t dem icke l�ngre stanna i Sikem.

Dagen d�refter gick folket ut p� f�ltet; och man ber�ttade detta f�r Abimelek.

D� tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i bakh�ll p� f�ltet. Och n�r han fick se att folket gick ut ur staden, br�t han upp och anf�ll dem och nedgjorde dem.

Abimelek och de hopar han hade med sig st�rtade n�mligen fram och st�llde sig vid ing�ngen till stadsporten; men de b�da andra hoparna st�rtade fram mot alla som voro p� f�ltet och nedgjorde dem.

N�r s� Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den och dr�pte det folk som fanns d�rinne Sedan rev han ned staden och bestr�dde platsen med salt.

N�r bes�ttningen i Sikems torn h�rde detta, beg�vo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad.

Och n�r det blev ber�ttat for Abimelek att hela bes�ttningen i Sikems torn hade f�rsamlat sig d�r,

gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och h�gg av en tr�dgren och lyfte upp den och lade den p� axeln; och han sade till sitt folk: �G�ren med hast detsamma som I haven sett mig g�ra.�

D� h�gg ocks� allt folket av var sin gren och f�ljde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och t�nde upp eld till att f�rbr�nna valvet j�mte dem som voro d�r. S� omkommo ock alla de m�nniskor som bodde i Sikems torn, vid pass tusen m�n och kvinnor.

Och Abimelek drog �stad till Tebes och bel�grade Tebes och intog det.

Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla m�n och kvinnor, alla borgare i staden, och st�ngde igen om sig; sedan stego de upp p� tornets tak.

Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten p� tornet f�r att br�nna upp den i eld.

Men en kvinna kastade en kvarnsten ned p� Abimeleks huvud och br�ckte s� hans huvudsk�l.

D� ropade han med hast p� sin vapendragare och sade till honom: �Drag ut ditt sv�rd och d�da mig, f�r att man icke m� s�ga om mig: En kvinna dr�pte honom.� D� genomborrade hans tj�nare honom, s� att han dog.

N�r nu israeliterna s�go att Abimelek var d�d, gingo de hem, var och en till sitt.

Allts� l�t Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader, d� han dr�pte sina sjuttio br�der, komma tillbaka �ver honom.

Och allt det onda som Sikems m�n hade gjort l�t Gud ock komma tillbaka �ver deras huvuden. S� gick Jotams, Jerubbaals sons, f�rbannelse i fullbordan p� dem.