Chapter 11

Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till en sk�ka; och Jeftas fader var Gilead.

Nu f�dde ock Gileads hustru honom s�ner; och n�r dessa hans hustrus s�ner hade v�xt upp, drevo de ut Jefta och sade till honom: �Du skall icke taga arv i v�r faders hus, ty du �r son till en kvinna som icke �r hans hustru.�

D� flydde Jefta bort ifr�n sina br�der och bosatte sig i landet Tob; d�r s�llade sig l�st folk till Jefta och gjorde str�vt�g med honom.

N�gon tid d�refter g�vo Ammons barn sig i strid med Israel.

Men n�r Ammons barn g�vo sig i strid med Israel, gingo de �ldste i Gilead �stad f�r att h�mta Jefta fr�n landet Tob.

Och de sade till Jefta: �Kom och bliv v�r anf�rare, s� vilja vi strida mot Ammons barn.�

Men Jefta svarade de �ldste i Gilead: �I haven ju hatat mig och drivit mig ut ur min faders hus. Huru kunnen I d� nu, n�r I �ren i n�d, komma till mig?�

De �ldste i Gilead sade till Jefta: �Just d�rf�r hava vi nu kommit tillbaka till dig, och du m�ste g� med oss och strida mot Ammons barn; ty du skall bliva h�vding �ver oss, alla Gileads inbyggare.�

Jefta svarade de �ldste i Gilead: �Om I nu f�ren mig tillbaka f�r att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt v�ld, s� vill jag ock sedan vara eder h�vding.�

D� sade de �ldste i Gilead till Jefta: �HERREN h�re v�rt avtal. F�rvisso skola vi l�ta det bliva s� om du har sagt.�

S� gick d� Jefta med de �ldste i Gilead, och folket satte honom till h�vding och anf�rare �ver sig. Och Jefta uttalade inf�r HERREN i Mispa allt vad han hade sagt.

Och Jefta skickade s�ndebud till Ammons barns konung och l�t s�ga: �Vad har du med mig att g�ra, eftersom du har kommit emot mig och angripit mitt land?�

D� svarade Ammons barns konung Jeftas s�ndebud: �N�r Israel drog upp fr�n Egypten, togo de ju mitt land fr�n Arnon �nda till Jabbok och till Jordan; s� giv mig nu detta tillbaka i godo.�

�ter skickade Jefta s�ndebud till Ammons barns konung

och l�t s�ga till honom: �S� s�ger Jefta: Israel har icke tagit n�got land vare sig fr�n Moab eller fr�n Ammons barn.

Ty n�r de drogo upp fr�n Egypten och Israel hade t�gat genom �knen �nda till R�da havet och sedan kommit till Kades,

skickade Israel s�ndebud till konungen i Edom och l�t s�ga: 'L�t mig t�ga genom ditt land.' Men konungen i Edom h�rde icke d�rp�. De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke heller D� stannade Israel i Kades.

D�refter t�gade de genom �knen och gingo omkring Edoms land och Moabs land och kommo �ster om Moabs land och l�grade sig p� andra sidan Arnon; de kommo icke in p� Moabs omr�de, ty Arnon �r Moabs gr�ns.

Sedan skickade Israel s�ndebud till Sihon, amor�ernas konung, konungen i Hesbon; och Israel l�t s�ga till honom: 'L�t oss genom ditt land t�ga dit vi skola.'

Men Sihon litade icke p� Israel och l�t dem icke t�ga genom sitt land, utan f�rsamlade allt sitt folk, och de l�grade sig i Jahas; d�r in- l�t han sig i strid med Israel.

Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels hand, s� att de slogo dem; och Israel intog hela amor�ernas land, ty dessa bodde d� i detta land.

De intogo hela amor�ernas omr�de, fr�n Arnon �nda till Jabbok, och fr�n �knen �nda till Jordan.

Och nu, d� HERREN, Israels Gud, har f�rdrivit amor�erna f�r sitt folk Israel, skulle du taga deras land i besittning!

�r det icke s�: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det tager du i besittning? S� taga ock vi, n�rhelst HERREN, v�r Gud, f�rdriver ett folk f�r oss, deras land i besittning.

Menar du att du �r s� mycket f�rmer �n Balak, Sippors sons konungen i Moab? Han dristade ju icke att inl�ta sig i tvist med Israel eller giva sig i strid med dem.

N�r Israel nu i tre hundra �r har bott i Hesbon och underlydande orter, i Aror och underlydande orter och i alla st�der p� b�da sidor om Arnon, varf�r haven I d� under hela den tiden icke tagit detta ifr�n oss?

Jag har icke f�rsyndat mig mot dig, men du g�r illa mot mig, d� du nu �verfaller mig. HERREN, domaren, m� i dag d�ma mellan Israels barn och Ammons barn.�

Men Ammons barns konung h�rde icke p� vad Jefta l�t s�ga honom genom s�ndebuden.

D� kom HERRENS Ande �ver Jefta; och han t�gade genom Gilead och Manasse och t�gade s� genom Mispe i Gilead, och fr�n Mispe i Gilead t�gade han fram mot Ammons barn.

Och Jefta gjorde ett l�fte �t HERREN och sade: �Om du giver Ammons barn i min hand,

s� lovar jag att vadhelst som ur d�rrarna till mitt hus g�r ut emot mig, n�r jag v�lbeh�llen kommer tillbaka fr�n Ammons barn, det skall h�ra HERREN till, och det skall jag offra till br�nnoffer.�

S� drog nu Jefta �stad mot Ammons barn f�r att strida mot dem; och HERREN gav dem i hans hand.

Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog landet fr�n Aroer �nda till fram emot Minnit, tjugu st�der, och �nda till Abel-Keramim. Allts� blevo Ammons barn kuvade under Israels barn.

N�r sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, d� gick hans dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda barn, han hade utom henne varken son eller dotter.

I detsamma han nu fick se henne, rev han s�nder sina kl�der och ropade: �Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till jorden, du drager olycka �ver mig! Ty jag har �ppnat min mun inf�r HERREN till ett l�fte och kan icke taga mitt ord tillbaka.�

Hon svarade honom: �Min fader, har du �ppnat din mun inf�r HERREN, s� g�r med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu har skaffat dig h�mnd p� dina fiender, Ammons barn.�

Och hon sade ytterligare till sin fader: �Uppfyll dock denna min beg�ran: unna mig tv� m�nader, s� att jag f�r g� �stad ned p� bergen och begr�ta min jungfrudom med mina v�ninnor.

Han svarade: �Du f�r g� �stad.� Och han tillstadde henne att vara borta i tv� m�nader. D� gick hon �stad med sina v�ninnor och begr�t sin jungfrudom p� bergen.

Men efter tv� m�nader v�nde hon tillbaka till sin fader, och han f�rfor d� med henne efter det l�fte han hade gjort. Och hon hade icke k�nt n�gon man.

Sedan blev det en sedv�nja i Israel att Israels d�ttrar �r efter �r gingo �stad f�r att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under fyra dagar vart �r.