Chapter 14

N�r Simson en g�ng gick ned till Timna, fick han d�r i Timna se en kvinna, en av filist�ernas d�ttrar.

Och n�r han kom upp d�rifr�n, omtalade han det f�r sin fader och moder och sade: �Jag har i Timna sett en kvinna, en av filist�ernas d�ttrar; henne m�n I nu skaffa mig till hustru.�

Hans fader och moder sade till honom: �Finnes d� ingen kvinna bland dina br�ders d�ttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill g� bort f�r att skaffa dig en hustru fr�n de oomskurna filist�erna?� Simson sade till sin fader: �Skaffa mig denna, ty hon behagar mig.�

Men hans fader och moder visste icke att detta kom fr�n HERREN, som s�kte sak med filist�erna. P� den tiden r�dde n�mligen filist�erna �ver Israel.

Och Simson gick med sin fader och moder ned till Timna; men just som de hade hunnit fram till ving�rdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom.

D� f�ll HERRENS Ande �ver honom, och han slet s�nder lejonet, s�som hade han slitit s�nder en killing, fast�n han icke hade n�gonting i sin hand; men han talade icke om f�r sin fader och moder vad han hade gjort.

N�r han s� kom ditned, talade han med kvinnan; och hon behagade Simson.

En tid d�refter v�nde han tillbaka f�r att h�mta henne och vek d� av v�gen f�r att se p� det d�da lejonet; d� fick han i lejonets kropp se en bisv�rm med honung.

Och han skrapade ut honungen i sina h�nder och �t d�rav, medan han gick, han kom s� till sin fader och moder och gav dem, och de �to. Men han talade icke om f�r dem att det var ur lejonets kropp han hade skrapat honungen.

N�r nu hans fader kom ned till kvinnan, gjorde Simson d�r ett g�stabud, ty s� pl�gade de unga m�nnen g�ra.

Och n�r de fingo se honom, skaffade de trettio br�llopssvenner, som skulle vara hos honom.

Till dem sade Simson: �Jag vill f�rel�gga eder en g�ta; om I under de sju g�stabudsdagarna s�gen mig l�sningen p� den och gissen r�tt, s� skall jag giva eder trettio fina linneskjortor och trettio h�gtidsdr�kter.

Men om I icke kunnen s�ga mig l�sningen, s� skolen I giva mig trettio fina linneskjortor och trettio h�gtidsdr�kter.� De sade till honom: �F�rel�gg oss din g�ta, l�t oss h�ra den.�

D� sade han till dem: �Fr�n stor�taren utgick �tbart, fr�n den grymme kom s�tma.� Men under tre dagar kunde de icke l�sa g�tan.

P� sjunde dagen sade de d� till Simsons hustru: �Locka din man till att s�ga oss l�sningen p� g�tan; eljest skola vi br�nna upp dig och din faders hus i eld. Icke haven I v�l bjudit oss hit f�r att utarma oss?�

D� l�g Simsons hustru �ver honom med gr�t och sade: �Du hatar mig allenast och �lskar mig alls icke; du har f�relagt mina landsm�n en g�ta, men mig har du icke sagt l�sningen p� den.� Han svarade henne: �Icke ens �t min fader eller min moder har jag sagt l�sningen; skulle jag d� s�ga den �t dig?�

Men hon l�g �ver honom med gr�t under de sju dagar de h�llo g�stabudet. Och p� sjunde dagen sade han henne l�sningen, eftersom hon s� h�rt ansatte honom; sedan sade hon l�sningen p� g�tan �t sina landsm�n.

Innan solen gick ned p� sjunde dagen, g�vo honom allts� m�nnen i staden det svaret: �Vad �r s�tare �n honung, och vad �r grymmare �n ett lejon?� Men han sade till dem: �Haden I icke pl�jt med min kviga, s� haden I icke gissat min g�ta.�

Och HERRENS Ande kom �ver honom, och han gick ned till Askelon och slog d�r ihj�l trettio m�n och tog deras kl�der och gav h�gtidsdr�kterna �t dem som hade sagt l�sningen p� g�tan. Och hans vrede uppt�ndes, och han v�nde tillbaka upp till sin faders hus.

D� blev Simsons hustru given �t den av hans br�llopssvenner, som han hade haft till sin s�rskilda f�ljesven.