Chapter 15

En tid d�refter, medan vetesk�rden p�gick, ville Simson bes�ka sin hustru, och f�rde med sig en killing. Och han sade: �L�t mig g� in till min hustru i kammaren.� Men hennes fader ville icke tillst�dja honom att g� in;

hennes fader sade: �Jag h�ll f�r s�kert att du hade fattat hat till henne, och d�rf�r gav jag henne �t din br�llopssven. Men hon har ju en yngre syster, som �r fagrare �n hon; tag denna i st�llet f�r den andra.�

Men Simson svarade dem: �Denna g�ng �r jag utan skuld gent emot filist�erna, om jag g�r dem n�got ont.�

Och Simson gick bort och f�ngade tre hundra r�var; sedan tog han facklor, band s� ihop tv� och tv� r�var med svansarna och satte in en fackla mitt emellan de tv� svansarna.

D�refter t�nde han eld p� facklorna och sl�ppte djuren in p� filist�ernas s�desf�lt och ant�nde s� b�de s�desskylar och oskuren s�d, ving�rdar och olivplanteringar.

D� nu filist�erna fr�gade efter vem som hade gjort detta, fingo de det svaret: �Det har Simson, timnitens m�g, d�rf�r att denne tog hans hustru och gav henne �t hans br�llopssven.� D� drogo filist�erna �stad och br�nde upp b�de henne och hennes fader i eld.

Men Simson sade till dem: �Om I beten eder s�, skall jag sannerligen icke vila, f�rr�n jag har tagit h�mnd p� eder.�

Och han for v�ldsamt fram med dem, s� att de varken kunde g� eller st�. Sedan gick han ned d�rifr�n och bodde i bergsklyftan vid Etam.

D� drogo filist�erna upp och l�grade sig i Juda; och de spridde sig i Lehi.

Och Juda m�n sade: �Varf�r haven I dragit hitupp mot oss?� De svarade: �Vi hava dragit hitupp f�r att binda Simson och f�r att g�ra mot honom s�som han har gjort mot oss.�

D� drogo tre tusen m�n fr�n Juda ned till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: �Du vet ju att filist�erna r�da �ver oss; huru har du d� kunnat g�ra s� mot oss?� Han svarade dem: �S�som de hava gjort mot mig, s� har jag gjort mot dem.�

De sade till honom: �Vi hava kommit hitned f�r att binda dig och sedan l�mna dig i filist�ernas hand.� Simson sade till dem: �S� given mig nu eder ed p� att I icke sj�lva viljen st�ta ned mig.�

De svarade honom: �Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan l�mna dig i deras hand, men vi skola icke d�da dig.� S� bundo de honom med tv� nya t�g och f�rde honom upp, bort ifr�n klippan.

N�r han nu kom till Lehi, skriade filist�erna och sprungo emot honom. D� kom HERRENS Ande �ver honom, och t�gen omkring hans armar blevo s�som lintr�dar, n�r de ant�ndas av eld, och banden likasom sm�lte bort ifr�n hans h�nder.

Och han fick fatt i en �snek�ke som �nnu var frisk; och han r�ckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihj�l tusen m�n.

Sedan sade Simson: �Med �snek�ken slog jag en skara, ja, tv�; med �snek�ken slog jag tusen man.�

N�r han hade sagt detta, kastade han k�ken ifr�n sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi.

Men d� han d�refter blev mycket t�rstig, ropade han till HERREN och sade: �Du sj�lv har genom din tj�nare givit denna stora seger; och nu m�ste jag d� av t�rst, och s� falla i de oomskurnas hand!�

D� l�t Gud f�rdjupningen i Lehi �ppna sig, och d�rur gick ut vatten, s� att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen. D�rav kallades k�llan Den ropandes k�lla i Lehi, s�som den heter �nnu i dag.

Och han var domare i Israel under filist�ernas tid, i tjugu �r.