Chapter 16

Och Simson gick till Gasa; d�r fick han se en sk�ka och gick in till henne.

N�r d� gasiterna fingo h�ra att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och l�go i f�rs�t f�r honom hela natten vid stadsporten. Men hela natten h�llo de sig stilla; de t�nkte: �Vi vilja v�nta till i morgon, n�r det bliver dager; d� skola vi dr�pa honom.�

Och Simson l�g d�r intill midnatt; men vid midnattstiden stod han upp och grep tag i stadsportens d�rrar och i de b�da d�rrposterna och ryckte loss dem j�mte bommen, och lade alltsammans p� sina axlar och bar upp det till toppen p� det berg som ligger gent emot Hebron.

D�refter fattade han k�rlek till en kvinna som hette Delila, vid b�cken Sorek.

D� kommo filist�ernas h�vdingar upp till henne och sade till henne: �Locka honom till att uppenbara f�r dig varav det beror att han �r s� stark, och huru vi skola bliva honom �verm�ktiga, s� att vi kunna binda honom och kuva honom; vi vilja d� giva dig ett tusen ett hundra siklar silver var.�

D� sade Delila till Simson: �S�g mig varav det beror att du �r s� stark, och huru man skulle kunna binda och kuva dig.�

Simson svarade henne: �Om man bunde mig med sju friska senstr�ngar, som icke hade hunnit torka, s� bleve jag svag och vore s�som en vanlig m�nniska.�

D� buro filist�ernas h�vdingar till henne sju friska senstr�ngar, som icke hade hunnit torka; och hon band honom med dem.

Men hon hade lagt folk i f�rs�t i den inre kammaren. Sedan ropade hon till honom: �Filist�erna �ro �ver dig, Simson!� D� slet han s�nder senstr�ngarna s� l�tt som en bl�ngarnssnodd slites s�nder, n�r den kommer intill elden. Allts� hade man ingenting f�tt veta om hans styrka.

D� sade Delila till Simson: �Du har ju bedragit mig och ljugit f�r mig. Men s�g mig nu huru man skulle kunna binda dig.�

Han svarade henne: �Om man bunde mig med nya t�g, som �nnu icke hade blivit begagnade till n�got, s� bleve jag svag och vore s�som en vanlig m�nniska.�

D� tog Delila nya t�g och band honom med dem och ropade s� till honom: �Filist�erna �ro �ver dig, Simson!�; och folk l�g i f�rs�t i den inre kammaren. Men han slet t�gen av sina armar, s�som hade det varit tr�dar.

D� sade Delila till Simson: �Hittills har du bedragit mig och ljugit f�r mig; s�g mig nu huru man skulle kunna binda dig.� Han svarade henne: �Jo, om du v�vde in de sju fl�torna p� mitt huvud i r�nningen till din v�v.�

Hon slog allts� fast dem med pluggen och ropade sedan till honom: �Filist�erna �ro �ver dig, Simson!� N�r han d� vaknade upp ur s�mnen, ryckte han loss v�vpluggen j�mte r�nningen till v�ven.

D� sade hon till honom: �Huru kan du s�ga att du har mig k�r, du som icke �r uppriktig mot mig? Tre g�nger har du nu bedragit mig och icke velat s�ga mig varp� det beror att du �r s� stark.�

D� hon nu dag efter dag h�rt ansatte honom med denna sin beg�ran och pl�gade honom d�rmed, blev han s� ot�lig att han kunde d�,

och yppade s� f�r henne hela sin hemlighet och sade till henne: �Ingen rakkniv har kommit p� mitt huvud, ty jag �r en Guds nasir allt ifr�n min moders liv. D�rf�r, om man rakar h�ret av mig, viker min styrka ifr�n mig, s� att jag bliver svag och �r s�som alla andra m�nniskor.�

D� nu Delila ins�g att han hade yppat f�r henne hela sin hemlighet, s�nde hon bud och kallade till sig filist�ernas h�vdingar; hon l�t s�ga: �Kommen hitupp �nnu en g�ng, ty han har nu yppat f�r mig hela sin hemlighet.� D� kommo filist�ernas h�vdingar ditupp till henne och f�rde med sig penningarna.

Nu lagade hon s�, att han somnade in p� hennes kn�n; och sedan hon hade kallat till sig en man som p� hennes befallning skar av de sju fl�torna p� hans huvud, begynte hon att f� makt �ver honom, och hans styrka vek ifr�n honom.

D�refter ropade hon: �Filist�erna �ro �ver dig, Simson!� N�r han d� vaknade upp ur s�mnen, t�nkte han: �Jag g�r mig v�l fri, nu s�som de f�rra g�ngerna, och skakar mig l�s�; ty han visste icke att HERREN hade vikit ifr�n honom.

Men filist�erna grepo honom och stucko ut �gonen p� honom. D�refter f�rde de honom ned till Gasa och bundo honom med kopparfj�ttrar, och han m�ste mala i f�ngelset.

Men hans huvudh�r begynte �ter v�xa ut, sedan det hade blivit avrakat.

Och filist�ernas h�vdingar f�rsamlade sig f�r att anst�lla en stor offerfest �t sin gud Dagon och g�ra sig glada, ty de sade: �V�r gud har givit v�r fiende Simson i v�r hand.�

Och n�r folket s�g honom, lovade de likaledes sin gud och sade: �V�r gud har givit v�r fiende i v�r hand honom som f�r�dde v�rt land och slog s� m�nga av oss ihj�l.�

D� nu deras hj�rtan hade blivit glada, sade de: �L�t h�mta Simson, f�r att han m� f�rlusta oss.� Och Simson blev h�mtad ur f�ngelset och m�ste vara dem till f�rlustelse. Och de hade st�llt honom mellan pelarna.

Men Simson sade till den gosse som h�ll honom vid handen: �Sl�pp mig och l�t mig komma intill pelarna som huset vilar p�, s� att jag f�r luta mig mot dem.�

Och huset var fullt med m�n och kvinnor, och filist�ernas alla h�vdingar voro d�r; och p� taket voro vid pass tre tusen m�n och kvinnor, som s�go p�, huru Simson f�rlustade dem.

Men Simson ropade till HERREN och sade: �Herre, HERRE, t�nk p� mig och styrk mig allenast denna g�ng, o Gud, s� att jag f�r taga h�mnd p� filist�erna f�r ett av mina b�da �gon.�

D�refter fattade Simson i de b�da mittelpelare som huset vilade p�, och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med h�gra handen och i den andra med v�nstra.

Och Simson sade: �M� jag nu sj�lv d� med filist�erna.� Sedan b�jde han sig fram�t med s�dan kraft, att huset f�ll omkull �ver h�vdingarna och allt folket som fanns d�r. Och de som han s� d�dade vid sin d�d voro flera �n de som han hade d�dat, medan han levde.

Och hans br�der och hela hans familj kommo ditned och togo honom upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans fader Manoas grav. Han hade d� i tjugu �r varit domare i Israel.