Chapter 18

P� den tiden fanns ingen konung i Israel. Och p� den tiden s�kte sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty �nda dittills hade icke n�got omr�de tillfallit den s�som arvedel bland Israels �vriga stammar.

S� s�nde d� Dans barn ur sin sl�kt fem m�n, uttagna bland dem, tappra m�n, fr�n Sorga och Estaol, till att bespeja landet och unders�ka det; och de sade till dem: �G�n �stad och unders�ken landet.� S� kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus; d�r stannade de �ver natten.

N�r de nu voro vid Mikas hus och k�nde igen den unge levitens s�tt att tala, gingo de fram till honom och fr�gade honom: �Vem har f�rt dig hit? Och vad g�r du p� detta st�lle, och huru har du det h�r?�

Han omtalade d� f�r dem: �S� och s� gjorde Mika med mig; han gav mig l�n, och jag blev pr�st �t honom.�

D� sade de till honom: �Fr�ga d� Gud, s� att vi f� veta om den resa som vi �ro stadda p� skall bliva lyckosam.�

Pr�sten svarade dem: �G�n i frid. Den resa som I �ren stadda p� st�r under HERRENS beskydd.�

D� gingo de fem m�nnen vidare och kommo till Lais; och de s�go huru folket d�rinne bodde i trygghet, p� sidoniernas s�tt, stilla och trygga, och att ingen gjorde n�gon skada i landet genom att tillv�lla sig makten; och de bodde l�ngt ifr�n sidonierna och hade intet att skaffa med andra m�nniskor.

N�r de sedan kommo �ter till sina br�der i Sorga och Estaol, fr�gade deras br�der dem: �Vad haven I att s�ga?�

De svarade: �Upp, l�t oss draga �stad mot dem! Ty vi hava besett landet och funnit det mycket gott. Skolen d� I sitta stilla? Nej, varen ej sena till att t�ga �stad, s� att I kommen dit och intagen landet.

N�r I kommen dit, kommen I till ett folk som k�nner sig tryggt, och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand -- en ort d�r ingen brist �r p� n�got som jorden kan b�ra.�

S� br�to sex hundra man av daniternas sl�kt, omgjordade med vapen, upp d�rifr�n, n�mligen fr�n Sorga och Estaol.

De drogo upp och l�grade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. D�rf�r kallar man �nnu i dag det st�llet f�r Dans l�ger; det ligger bakom Kirjat-Jearim.

D�rifr�n drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo s� fram till Mikas hus.

De fem m�n som hade varit �stad f�r att bespeja Lais' land togo d� till orda och sade till sina br�der: �I m�n veta att h�r i husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten Gudabild. S� bet�nken nu vad I b�ren g�ra.�

D� drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till Mikas hus, och h�lsade honom.

Men de sex hundra m�nnen av Dans barn st�llde sig vid ing�ngen till porten, omgjordade med sina vapen som de voro.

Och de fem m�n som hade varit �stad f�r att bespeja landet gingo upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden, s� ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att pr�sten stod vid ing�ngen till porten j�mte de sex hundra vapenomgjordade m�nnen.

N�r nu de fem m�nnen hade g�tt in i Mikas hus och tagit den skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna gudabilden, sade pr�sten till dem: �Vad �r det I g�ren!�

De svarade honom: �Tig, l�gg handen p� din mun, och g� med oss och bliv fader och pr�st �t oss. Vilket �r b�st f�r dig: att vara pr�st f�r en enskild mans hus eller att vara pr�st f�r en hel stam och sl�kt i Israel?�

D� blev pr�stens hj�rta glatt, och han tog emot efoden och husgudarna och den skurna gudabilden och sl�t sig till folket.

Sedan v�nde de sig �t annat h�ll och gingo vidare, och l�to d�rvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset f�ras fr�mst i t�get.

Men n�r Dans barn hade kommit ett l�ngt stycke v�g fr�n Mikas hus, upphunnos de av de m�n som voro bosatta i n�rheten av Mikas hus, och som under tiden hade samlat sig.

Vid dessas tillrop v�nde sig nu Dans barn om och fr�gade Mika: �Vad fattas dig, eftersom du kommer med en s�dan hop?�

Han svarade: �I haven tagit de gudar som jag har gjort �t mig, d�rtill ock pr�sten, och s� g�n I eder v�g. Vad har jag nu mer kvar? Och �nd� fr�gen I mig: 'Vad fattas dig?'!�

Men Dans barn sade till honom: �L�t oss icke h�ra ett ord mer fr�n dig. Eljest kan det h�nda att n�gra m�n i f�rbittring hugga ned eder, och d� bliver du orsak till att I f�rloren livet, b�de du sj�lv och ditt husfolk.�

D�refter fortsatte Dans barn sin v�g; och n�r Mika s�g att de voro starkare �n han, v�nde han om och drog tillbaka hem igen.

Sedan de s� hade tagit b�de vad Mika hade l�tit f�rf�rdiga och d�rtill hans pr�st, f�llo de �ver folket i Lais, som levde stilla och i trygghet, och slogo dem med sv�rdsegg; men staden br�nde de upp i eld.

Och ingen kunde komma den till hj�lp, ty den l�g l�ngt ifr�n Sidon, och folket d�ri hade intet att skaffa med andra m�nniskor; den l�g i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de �ter upp staden och bosatte sig d�r.

Och de g�vo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son till Israel; f�rut hade staden hetat Lais.

Och Dans barn st�llde d�r upp �t sig den skurna gudabilden; och Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans s�ner voro pr�ster �t daniternas stam, �nda till dess att landets folk f�rdes bort i f�ngenskap.

De st�llde upp �t sig den skurna gudabild som Mika hade gjort, och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i Silo.