Chapter 19

P� den tiden, d� �nnu ingen konung fanns i Israel, bodde en levitisk man l�ngst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till bihustru �t sig en kvinna fr�n Bet-Lehem i Juda.

Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifr�n honom till sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; d�r uppeh�ll hon sig en tid av fyra m�nader.

D� stod hennes man upp och begav sig �stad efter henne, f�r att tala v�nligt med henne och s� f�ra henne tillbaka; och han hade med sig sin tj�nare och ett par �snor. Hon f�rde honom d� in i sin faders hus, och n�r kvinnans fader fick se honom, gick han glad emot honom.

Och hans sv�rfader, kvinnans fader, h�ll honom kvar, s� att han stannade hos honom i tre dagar; de �to och drucko och voro d�r n�tterna �ver.

N�r de nu p� fj�rde dagen stodo upp bittida om morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin m�g: �Vederkvick dig med ett stycke br�d; sedan m�n I resa.�

D� satte de sig ned och �to b�da tillsammans och drucko. D�refter sade kvinnans fader till mannen: �Beslut dig f�r att stanna h�r �ver natten, och l�t ditt hj�rta vara glatt.�

Och n�r mannen �nd� gjorde sig redo att resa, bad hans sv�rfader honom s� entr�get, att han �nnu en g�ng stannade kvar d�r �ver natten.

P� femte dagen stod han �ter upp bittida om morgonen f�r att resa; d� sade kvinnans fader: �Vederkvick dig f�rst, och dr�jen s� till eftermiddagen.� D�refter �to de b�da tillsammans.

N�r sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och sin tj�nare, sade hans sv�rfader, kvinnans fader, till honom: �Se, det lider mot aftonen; stannen kvar �ver natten, dagen nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar h�r �ver natten, och l�t ditt hj�rta vara glatt. Sedan kunnen I i morgon bittida f�retaga eder f�rd, s� att du f�r komma hem till din hydda.�

Men mannen ville icke stanna �ver natten, utan gjorde sig redo och reste sin v�g, och kom s� fram till platsen mitt emot Jebus, det �r Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade �snor; och hans bihustru f�ljde honom.

D� de nu voro vid Jebus och dagen var l�ngt framliden, sade tj�naren till sin herre: �Kom, l�t oss taga in i denna jebus�stad och stanna d�r �ver natten.�

Men hans herre svarade honom: �Vi skola icke taga in i en fr�mmande stad, d�r inga israeliter bo; l�t oss draga vidare, fram till Gibea.�

Och han sade ytterligare till sin tj�nare: �Kom, l�t oss f�rs�ka hinna fram till en av orterna h�r och stanna �ver natten i Gibea eller Rama.�

S� drogo de vidare; och n�r de voro invid Gibea i Benjamin, gick solen ned.

D� togo de in d�r och kommo f�r att stanna �ver natten i Gibea. Och n�r mannen kom ditin, satte han sig p� den �ppna platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus �ver natten.

Men d�, om aftonen, kom en gammal man fr�n sitt arbete p� f�ltet, och denne man var fr�n Efraims bergsbygd och bodde s�som fr�mling i Gibea; ty folket d�r p� orten voro benjaminiter.

N�r denne nu lyfte upp sina �gon, fick han se den v�gfarande mannen p� den �ppna platsen i staden. D� sade den gamle mannen: �Vart skall du resa, och varifr�n kommer du?�

Han svarade honom: �Vi �ro p� genomresa fr�n Bet-Lehem i Juda till den del av Efraims bergsbygd, som ligger l�ngst uppe; d�rifr�n �r jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i Juda. Nu �r jag p� v�g till HERRENS hus, men ingen vill h�r taga emot mig i sitt hus.

Jag har b�de halm och foder �t v�ra �snor, s� ock br�d och vin �t mig sj�lv och �t din tj�narinna och �t mannen som �tf�ljer oss, dina tj�nare, s� att intet fattas oss.�

D� sade den gamle mannen: �Frid vare med dig! Men l�t mig f� s�rja f�r allt som kan fattas dig. H�rute p� den �ppna platsen m� du icke stanna �ver natten.�

D�refter f�rde han honom till sitt hus och fodrade �snorna. Och sedan de hade tv�tt sina f�tter, �to de och drucko.

Under det att de s� gjorde sina hj�rtan glada, omringades pl�tsligt huset av m�nnen i staden, onda m�n, som bultade p� d�rren; och de sade till den gamle mannen, som r�dde om huset: �F�r hitut den man som har kommit till ditt hus, s� att vi f� k�nna honom.�

D� gick mannen som r�dde om huset ut till dem och sade till dem: �Nej, mina br�der, g�ren icke s� illa. Eftersom nu denne man har kommit in i mitt hus, m�n I icke g�ra en s�dan galenskap.

Se, jag har en dotter som �r jungfru, och han har sj�lv en bihustru. Dem vill jag f�ra hitut, s� kunnen I kr�nka dem och g�ra med dem vad I finnen f�r gott. Men med denne man m�n I icke g�ra n�gon s�dan galenskap.

Men m�nnen ville icke h�ra p� honom; d� tog mannen sin bihustru och f�rde henne ut till dem. Och de k�nde henne och hanterade henne sk�ndligt hela natten �nda till morgonen; f�rst n�r morgonrodnaden gick upp, l�to de henne g�.

D� kom kvinnan mot morgonen och f�ll ned vid ing�ngen till mannens hus, d�r hennes herre var, och l�g s�, till dess det blev dager.

N�r nu hennes herre stod upp om morgonen och �ppnade d�rren till huset och gick ut f�r att forts�tta sin f�rd, fick han se sin bihustru ligga vid ing�ngen till huset med h�nderna p� tr�skeln.

Han sade till henne: �St� upp och l�t oss g�.� Men hon gav intet svar. D� tog han och lade henne p� �snan; sedan gjorde mannen sig redo och reste hem till sitt.

Men n�r han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi- hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv stycken och s�nde styckena omkring �ver hela Israels land.

Och var och en som s�g detta sade: �N�got s�dant har icke h�nt eller blivit sett allt ifr�n den dag d� Israels barn drogo upp ur Egyptens land �nda till denna dag. �verv�gen detta, r�dsl�n och s�gen edert ord.�