Chapter 20

D� drogo alla Israels barn ut, och menigheten f�rsamlade sig s�som en man, fr�n Dan �nda till Beer-Seba, s� ock fr�n Gileads land, inf�r HERREN i Mispa.

Och de f�rn�msta i hela folket alla Israels stammar, tr�dde fram i Guds folks f�rsamling: fyra hundra tusen sv�rdbev�pnade m�n till fots.

Men Benjamins barn fingo h�ra att de �vriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: �Omtalen huru denna og�rning har tillg�tt.�

D� tog den levitiske mannen, den m�rdade kvinnans man, till orda och sade: �Jag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin f�r att stanna d�r �ver natten.

D� blev jag �verfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om natten f�r att v�ldf�ra sig p� mig. Mig t�nkte de dr�pa, och min bihustru kr�nkte de, s� att hon dog.

D� tog jag min bihustru och styckade henne och s�nde styckena omkring �ver Israels arvedels hela omr�de, eftersom de hade gjort en s�dan sk�ndlighet och galenskap i Israel.

Se, nu �ren I allasammans h�r, I Israels barn. L�ggen nu fram f�rslag och r�d h�r p� st�llet.�

D� stod allt folket upp s�som en man och sade: �Ingen av oss m� g� hem till sin hydda, ingen m� begiva sig hem till sitt hus.

Detta �r vad vi nu vilja g�ra med Gibea: vi skola l�ta lotten g� �ver det.

P� vart hundratal i alla Israels stammar m� vi taga ut tio m�n, och p� vart tusental hundra, och p� vart tiotusental tusen, f�r att dessa m� skaffa munf�rr�d �t folket, s� att folket, n�r det kommer till Geba i Benjamin, kan g�ra med staden s�som tillb�rligt �r f�r all den galenskap som den har gjort i Israel.�

S� f�rsamlade sig vid staden alla m�n i Israel, endr�ktigt s�som en man.

Och Israels stammar s�nde �stad m�n till alla Benjamins stammar och l�to s�ga; �Vad �r det f�r en og�rning som har blivit beg�ngen ibland eder!

L�mnen nu ut de onda m�n som bo i Gibea, s� att vi f� d�da dem och skaffa bort ifr�n Israel vad ont �r.� Men benjaminiterna ville icke lyssna till sina br�ders, de �vriga israeliternas, ord.

I st�llet f�rsamlade sig Benjamins barn fr�n sina st�der till Gibea, f�r att draga ut till strid mot de �vriga israeliterna.

P� den dagen m�nstrades Benjamins barn, de utgjorde fr�n dessa st�der tjugusex tusen sv�rdbev�pnade m�n; vid denna m�nstring medr�knades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra utvalda m�n.

Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda m�n som voro v�nsterh�nta; alla dessa kunde med slungstenen tr�ffa p� h�ret, utan att fela.

Och n�r Israels m�n -- Benjamin fr�nr�knad -- m�nstrades, utgjorde de fyra hundra tusen sv�rdbev�pnade m�n; alla dessa voro krigsm�n.

Dessa br�to nu upp och drogo �stad till Betel och fr�gade Gud. Israels barn sade: �Vem bland oss skall f�rst draga ut i striden mot Benjamins barn?� HERREN svarade: �Juda f�rst.�

D� br�to Israels barn upp f�ljande morgon och l�grade sig framf�r Gibea.

D�refter drogo Israels m�n ut till strid mot Benjamin; Israels m�n st�llde upp sig till strid mot dem vid Gibea.

Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde p� den dagen tjugutv� tusen man av Israel.

Folket, Israels m�n, tog dock �ter mod till sig och st�llde upp sig �nnu en g�ng till strid p� samma plats d�r de hade st�llt upp sig f�rsta dagen.

Israels barn gingo n�mligen upp och gr�to inf�r HERRENS ansikte �nda till aftonen; och de fr�gade HERREN: �Skall jag �nnu en g�ng inl�ta mig i strid med min broder Benjamins barn?� Och HERREN svarade: �Dragen ut mot honom.�

N�r s� Israels barn dagen d�refter ryckte fram mot Benjamins barn,

drog ock Benjamin p� andra dagen ut fr�n Gibea mot Israels barn och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans sv�rdbev�pnade m�n.

D� drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till Betel och gr�to och stannade d�r inf�r HERRENS ansikte och fastade p� den dagen �nda till aftonen; och de offrade br�nnoffer och tackoffer inf�r HERRENS ansikte.

Och Israels barn fr�gade HERREN (ty Guds f�rbundsark stod p� den tiden d�r,

och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tj�nst inf�r den p� den tiden); de sade: �Skall jag �nnu en g�ng draga ut till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avst� d�rifr�n?� HERREN svarade: �Dragen upp; ty i morgon skall jag giva honom i din hand.�

D� lade Israel manskap i bakh�ll mot Gibea, runt omkring det.

Och d�refter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, p� tredje dagen, och st�llde upp sig i slagordning mot Gibea likasom de f�rra g�ngerna.

Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade l�ngt bort ifr�n staden; och likasom det hade skett de f�rra g�ngerna, fingo de i b�rjan sl� ihj�l n�gra av folket p� v�garna (b�de p� den som g�r upp till Betel och p� den som g�r till Gibea �ver f�ltet), kanh�nda ett trettiotal av Israels m�n.

D� t�nkte Benjamins barn: �De �ro slagna av oss, nu likasom f�rut.� Men Israels barn hade tr�ffat det avtalet: �Vi vilja fly och s� locka dem l�ngt bort ifr�n staden, ut p� v�garna.

Och alla Israels m�n hade brutit upp fr�n platsen d�r de voro, och hade st�llt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det att de israeliter som l�go i bakh�ll br�to fram ifr�n sin plats vid Maare-Geba.

S� kommo d� tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent emot Gibea, och striden blev h�rd, utan att n�gon visste att olyckan var dem s� n�ra.

Och HERREN l�t Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn nedgjorde av Benjamin p� den dagen tjugufem tusen ett hundra man, allasammans sv�rdbev�pnade m�n.

Nu s�go Benjamins barn att de voro slagna. Israels m�n g�vo n�mligen plats �t Benjamin, ty de f�rlitade sig p� bakh�llet som de hade lagt mot Gibea.

D� skyndade sig de som l�go i bakh�ll att falla in i Gibea; de som l�go i bakh�ll drogo �stad och slogo alla inv�narna i staden med sv�rdsegg.

Men de �vriga israeliterna hade tr�ffat det avtalet med dem som l�go i bakh�ll, att dessa skulle l�ta en tjock r�k s�som tecken stiga upp fr�n staden.

Israels m�n v�nde allts� ryggen i striden. Men sedan Benjamin i b�rjan hade f�tt sl� ihj�l n�gra av Israels man, kanh�nda ett trettiotal, och d�rvid hade t�nkt: �F�rvisso �ro de slagna av oss, nu likasom i den f�rra striden�,

d� kommo de att v�nda sig om, vid det att r�kpelaren, det avtalade tecknet, begynte stiga upp fr�n staden. Och de fingo nu se hela staden f�rvandlad i l�gor som slogo upp mot himmelen.

N�r d� Israels m�n �ter v�nde om, blevo Benjamins m�n f�rskr�ckta, ty nu s�go de att olyckan var dem n�ra.

Och de v�nde om f�r Israels m�n, bort �t �knen till, men fienderna hunno upp dem; och de som bodde i st�derna d�r nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan.

De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned dem p� deras viloplats, �nda fram emot Gibea, �sterut.

S� f�llo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert folk.

D� v�nde de �vriga sig mot �knen och flydde dit, till Rimmons klippa; men de andra gjorde en eftersk�rd bland dem p� v�garna, fem tusen man, och satte s� efter dem �nda till Gideom och slogo av dem tv� tusen man.

Allts� utgjorde de som p� den dagen f�llo av Benjamin tillsammans tjugufem tusen sv�rdbev�pnade m�n; alla dessa voro tappert folk.

Men av dem som v�nde sig mot �knen och flydde dit, till Rimmons klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade p� Rimmons klippa i fyra m�nader.

Emellertid v�nde Israels m�n tillbaka till Benjamins barn och slogo dem med sv�rdsegg, b�de dem av stadens befolkning, som �nnu voro oskadda, och j�mv�l boskapen, korteligen, allt vad de tr�ffade p�; d�rtill satte de eld p� alla st�der som de tr�ffade p�.