Chapter 21

Men Israels m�n hade svurit i Mispa och sagt: �Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru �t n�gon benjaminit.�

Och nu kom folket till Betel och stannade d�r �nda till aftonen inf�r Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gr�t

och sade: �Varf�r, o HERRE, Israels Gud, har s�dant f�tt ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?�

Dagen d�refter stod folket bittida upp och byggde d�r ett altare och offrade br�nnoffer och tackoffer.

och Israels barn sade: �Finnes n�gon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den �vriga f�rsamlingen?� Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med d�den.

Och Israels barn �mkade sig �ver sin broder Benjamin och sade: �Nu har en hel stam blivit borthuggen fr�n Israel.

Vad skola vi g�ra f�r dem som �ro kvar, s� att de kunna f� hustrur? Ty sj�lva hava vi ju svurit vid HERREN att icke �t dem giva hustrur av v�ra d�ttrar.�

Och d� fr�gade �ter: �Finnes bland Israels stammar n�gon som icke kom upp till HERREN i Mispa?� Och se, fr�n Jabes i Gilead hade ingen kommit till l�gret, till f�rsamlingen d�r.

Ty n�r folket m�nstrades, befanns det att ingen av inv�narna i Jabes i Gilead var d�r.

D� s�nde menigheten dit tolv tusen av de tappraste m�nnen och bj�d dessa och sade: �G�n �stad och sl�n inv�narna i Jabes i Gilead med sv�rdsegg, ocks� kvinnor och barn.

Ja, detta �r vad I skolen g�ra: allt mank�n och alla de kvinnor som hava haft med mank�n att skaffa skolen I giva till spillo.

Men bland inv�narna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med m�n, med mank�n, att skaffa. Dessa f�rde de d� till l�gret i Silo i Kanaans land.

Sedan s�nde hela menigheten �stad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig p� Rimmons klippa, och tillbj�d dem fred.

S� v�nde nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor fr�n Jabes i Gilead, som man hade l�tit leva. Men dessa r�ckte ingalunda till f�r dem.

Och folket �mkade sig �ver Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en r�mna bland Israels stammar.

Och de �ldste i menigheten sade: �Vad skola vi g�ra med dem som �ro kvar, s� att de kunna f� hustrur? Ty alla kvinnor �ro ju utrotade ur Benjamin.�

Och de sade ytterligare: �De undkomna av Benjamin m�ste f� en besittning, s� att icke en stam bliver utpl�nad ur Israel.

Men sj�lva kunna vi icke �t dem giva hustrur av v�ra d�ttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: F�rbannad vare den som giver en hustru �t Benjamin.�

Och de sade vidare: �En HERREN h�gtid pl�gar ju h�llas �r efter �r i Silo, som ligger norr om Betel, �ster om den v�g som g�r fr�n Betel upp till Sikem, och s�der om Lebona.�

Och de bj�do Benjamins barn och sade: �G�n �stad och l�ggen eder i f�rs�t i ving�rdarna.

N�r I d� f�n se Silos d�ttrar komma ut f�r att uppf�ra sina dansar, skolen I komma fram ur ving�rdarna, och var och en av eder skall bland Silos d�ttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; d�refter skolen I begiva eder hem till Benjamins land.

Om sedan deras f�der eller deras br�der komma och beklaga sig f�r oss, vilja vi s�ga till dem: 'F�runnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig n�gon hustru i kriget. I haven ju d� icke sj�lva givit dem �t dessa; ty i s�dant fall haden I �dragit eder skuld.'�

Och Benjamins barn gjorde s� och skaffade sig hustrur, lika m�nga som de sj�lva voro, bland de dansande kvinnor som de r�vade. Sedan beg�vo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde �ter upp st�derna och bosatte sig i dem.

Ocks� de �vriga israeliterna beg�vo sig bort d�rifr�n, var och en till sin stam och sin sl�kt, och drogo ut d�rifr�n, var och en till sin arvedel.

P� den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.