Chapter 3

Och hennes sv�rmoder Noomi sade till henne: �Min dotter, jag vill s�ka skaffa dig ro, f�r att det m� g� dig v�l.

S� h�r d�: Boas, med vilkens tj�narinnor du har varit tillsammans, �r ju v�r fr�nde. Och just i natt kastar han korn p� sin tr�skplats.

S� tv� dig nu och sm�rj dig och kl�d dig, och g� ned till tr�skplatsen. Men laga s�, att mannen icke f�r se dig, f�rr�n han har �tit och druckit.

N�r han d� l�gger sig, s� se efter, var han l�gger sig, och g� dit och lyft upp t�cket vid hans f�tter och l�gg dig d�r; han skall d� sj�lv s�ga dig vad du b�r g�ra.�

Hon svarade: �Allt vad du s�ger vill jag g�ra.�

Och hon gick ned till tr�skplatsen och gjorde alldeles s�som hennes sv�rmoder hade bjudit henne.

Ty n�r Boas hade �tit och druckit, s� att hans hj�rta blev glatt, och sedan han hade g�tt �stad och lagt sig invid s�desh�gen, kom hon of�rm�rkt och lyfte upp t�cket vid hans f�tter och lade sig d�r.

Vid midnattstiden blev mannen uppskr�md och b�jde sig fram�t och fick d� se en kvinna ligga vid hans f�tter.

Och han sade: �Vem �r du?� Hon svarade: �Jag �r Rut, din tj�narinna. Bred ut din mantelflik �ver din tj�narinna, ty du �r min b�rdeman.�

D� sade han: �V�lsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu givit ett st�rre bevis p� din k�rlek �n f�rut, d�rigenom att du icke har lupit efter unga m�n, vare sig fattiga eller rika.

S� frukta nu icke, min dotter; allt vad du s�ger vill jag g�ra dig. Ty allt folket i min stad vet att du �r en r�ttskaffens kvinna.

Nu �r det visserligen sant att jag �r din b�rdeman; men en annan b�rdeman finnes, som �r n�rmare �n jag.

Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter b�rdesr�tt, gott, m� han d� g�ra det, s� sant HERREN lever. Ligg nu kvar �nda till morgonen.�

S� l�g hon vid hans f�tter �nda till morgonen, men hon fick st� upp, innan �nnu n�gon kunde k�nna igen den andre; ty han t�nkte: �Det f�r icke bliva k�nt att kvinnan har kommit hit till tr�skplatsen.�

Och han sade: �R�ck hit manteln som du har p� dig, och h�ll fram den.� Och hon h�ll fram den. D� m�tte han upp sex m�tt korn och gav henne att b�ra; d�refter gick hon in i staden.

Och n�r hon kom till sin sv�rmoder, sade denna: �Huru har det g�tt f�r dig, min dotter?� D� ber�ttade hon f�r henne allt vad mannen hade gjort mot henne;

och hon sade: �Dessa sex m�tt korn gav han mig, i det han sade: 'Du skall icke komma tomh�nt hem till din sv�rmoder.'�

D� svarade hon: �Bida, min dotter, till dess du f�r se huru saken avl�per; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre han i dag f�r saken till sitt slut.�