Chapter 1

I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.

Han hade tv� hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnl�s.

Den mannen begav sig �r efter �r upp fr�n sin stad f�r att tillbedja och offra �t HERREN Sebaot i Silo, d�r Elis b�da s�ner, Hofni och Pinehas, d� voro HERRENS pr�ster.

En dag offrade nu Elkana. Och han pl�gade giva sin hustru Peninna och alla hennes s�ner och d�ttrar var sin andel av offret;

men �t Hanna gav han d� en dubbelt s� stor andel, ty han hade Hanna k�r, fast�n HERREN hade gjort henne ofruktsam.

Men hennes medt�vlerska pl�gade, f�r att v�cka hennes vrede, mycket retas med henne, d�rf�r att HERREN hade gjort henne ofruktsam.

F�r vart �r, s� ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han p� samma s�tt, och den andra retades d� med henne p� samma s�tt. Och nu gr�t hon och �t intet.

D� sade hennes man Elkana till henne: �Hanna, varf�r gr�ter du? Varf�r �ter du icke? Varf�r �r du s� sorgsen? �r jag icke mer f�r dig �n tio s�ner?

En g�ng n�r de hade �tit och druckit i Silo h�nde sig, medan pr�sten Eli satt p� sin stol vid d�rren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp

och i sin djupa bedr�velse begynte bedja till HERREN under bitter gr�t.

Och hon gjorde ett l�fte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tj�narinnas lidande och t�nka p� mig och icke f�rg�ta din tj�narinna, utan giva din tj�narinna en manlig avkomling, s� vill jag giva denne �t HERREN f�r hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma p� hans huvud.�

N�r hon nu l�nge s� bad inf�r HERREN och Eli d�rvid gav akt p� hennes mun

-- Hanna talade n�mligen i sitt hj�rta; allenast hennes l�ppar r�rde sig, men hennes r�st h�rdes icke -- d� trodde Eli att hon var drucken.

D�rf�r sade Eli till henne: �Huru l�nge skall du bete dig s�som en drucken? Laga s�, att ruset g�r av dig.�

Men Hanna svarade och sade: �Nej, min herre, jag �r en h�rt pr�vad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utg�t nu min sj�l f�r HERREN.

Anse icke din tj�narinna f�r en ond kvinna, ty det �r mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala �nda till denna stund.�

D� svarade Eli och sade: �G� i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.�

Hon sade: �L�t din tj�narinna finna n�d f�r dina �gon.� S� gick kvinnan sin v�g och fick sig mat, och hon s�g sedan icke mer s� sorgsen ut.

Bittida f�ljande morgon, sedan de hade tillbett inf�r HERREN, v�nde de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana k�nde sin hustru Hanna, och HERREN t�nkte p� henne,

Och Hanna blev havande och f�dde en son, n�r tiden hade g�tt om; denne gav hon namnet Samuel, �ty�, sade hon, �av HERREN har jag utbett mig honom.�

N�r sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp f�r att offra �t HERREN sitt �rliga slaktoffer och sitt l�ftesoffer,

gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: �Jag vill v�nta, till dess att gossen har blivit avvand, d� skall jag f�ra honom med mig, f�r att han m� st�llas fram inf�r HERRENS ansikte och sedan stanna d�r f�r alltid.�

Hennes man Elkana sade till henne: �G�r vad du finner f�r gott; stanna, till dess du har avvant honom; m� HERREN allenast uppfylla sitt ord.� S� stannade d� hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avv�nja honom.

Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, j�mte tre tjurar, en efa mj�l och en vinl�gel; s� f�rde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var �nnu helt ung.

Och de slaktade tjuren och f�rde s� gossen fram till Eli.

Och hon sade: �H�r mig, min herre; s� sant du lever, min herre, jag �r den kvinna som stod h�r bredvid dig och bad till HERREN.

Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom.

D�rf�r vill ock jag nu giva honom tillbaka �t HERREN; s� l�nge han lever, skall han vara given �t HERREN.� Och de tillb�do d�r HERREN. och Gud.