Chapter 2

Och Hanna bad och sade: �Mitt hj�rta fr�jdar sig i HERREN; mitt horn �r upph�jt genom HERREN. Min mun �r vitt uppl�ten mot mina fiender; ty jag gl�der mig �ver din fr�lsning.

Ingen �r helig s�som HERREN ty ingen finnes f�rutom dig; ingen klippa �r s�som v�r Gud.

F�ren icke best�ndigt s� mycket h�gmodigt tal; vad fr�ckt �r g�nge icke ut ur eder mun. Ty HERREN �r en Gud som vet allt, och hos honom v�gas g�rningarna.

Hj�ltarnas b�gar �ro s�nderbrutna, men de stapplande omgjorda sig med kraft.

De som voro m�tta m�ste taga lega f�r br�d, men de som ledo hunger hungra icke mer. Ja, den ofruktsamma f�der sju barn, men den moder som fick m�nga barn vissnar bort.

HERREN d�dar och g�r levande, han f�r ned i d�dsriket och upp d�rifr�n.

HERREN g�r fattig, han g�r ock rik; han �dmjukar, men han upph�jer ock.

Han uppr�ttar den ringe ur stoftet, ur dyn lyfter han den fattige upp, ty han vill l�ta dem sitta bredvid furstar, och en h�rlig tron giver han dem till arvedel. Ty jordens grundf�sten �ro HERRENS, och jordkretsen har han st�llt p� dem.

Sina frommas f�tter bevarar han, men de ogudaktiga f�rg�ras i m�rkret, ty ingen f�rm�r n�got genom egen kraft.

De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN d�mer jordens �ndar. Men han giver makt �t sin konung, han upph�jer sin smordes horn.

Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen d�remot gjorde tj�nst inf�r HERREN under pr�sten Eli.

Men Elis s�ner voro onda m�n, de ville icke veta av HERREN.

P� f�ljande s�tt pl�gade n�mligen pr�sterna g� till v�ga med folket: s� ofta n�gon offrade ett slaktoffer, kom pr�stens tj�nare, medan k�ttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin hand;

den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller grytan, och allt vad han s� fick upp med gaffeln, det tog pr�sten. S� gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till Silo.

Ja, till och med innan man hade f�rbr�nt det feta, kom pr�stens tj�nare och sade till den som offrade: �Giv hit k�tt, s� att jag kan steka det �t pr�sten, ty han vill icke hava kokt k�tt av dig, utan r�tt.�

Om d� mannen svarade honom: �F�rst skall man nu f�rbr�nna det feta; tag sedan vad dig lyster�, s� sade han: �Nej, nu strax skall du l�mna det, eljest tager jag det med v�ld.�

Och de unga m�nnens synd var s� mycket st�rre inf�r HERREN som folket d�rigenom l�rde sig att f�rakta HERRENS offer.

Men Samuel gjorde tj�nst inf�r HERRENS ansikte, och var redan s�som gosse ikl�dd linne-efod.

D�rtill pl�gade hans moder vart �r g�ra �t honom en liten k�pa, som hon hade med sig till honom, n�r hon j�mte sin man begav sig upp f�r att offra det �rliga slaktoffret.

D� pl�gade Eli v�lsigna Elkana j�mte hans hustru och s�ga: �HERREN sk�nke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i st�llet f�r den som hon utbad sig genom sin b�n till HERREN.� Och s� gingo de hem igen.

Och HERREN s�g till Hanna, och hon blev havande och f�dde tre s�ner och tv� d�ttrar. Men gossen Samuel v�xte upp i HERRENS hus.

D� nu Eli, som var mycket gammal, fick h�ra allt vad hans s�ner gjorde mot hela Israel, och att de l�go hos de kvinnor som hade tj�nstg�ring vid ing�ngen till uppenbarelset�ltet,

sade han till dem: �Varf�r g�ren s�dant, allt detta onda som jag h�r allt folket h�r tala om eder?

Icke s�, mina s�ner! Det rykte jag h�r vara g�ngse bland HERRENS folk �r icke gott.

Om en m�nniska f�rsyndar sig mot en annan, s� kan Gud medla f�r henne; men om en m�nniska f�rsyndar sig mot HERREN, vem kan d� g�ra sig till medlare f�r henne?� Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville d�da dem.

Gossen Samuel d�remot v�xte till i �lder och v�lbehag b�de f�r HERREN och f�r m�nniskor.

Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: �S� s�ger HERREN: Har jag icke uppenbarat mig f�r din faders hus, n�r de �nnu voro i Egypten och tj�nade Faraos hus?

Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till pr�st �t mig, till att offra p� mitt altare och ant�nda r�kelse och b�ra efod inf�r mitt ansikte? Och gav jag icke �t din faders hus Israels barns alla eldsoffer?

Varf�r f�rtrampen I d� de slaktoffer och spisoffer som jag har p�bjudit i min boning? Och huru kan du �ra dina s�ner mer �n mig, s� att I g�den eder med det b�sta av var offerg�va som mitt folk Israel b�r fram?

D�rf�r s�ger HERREN, Israels Gud: V�l har jag sagt att ditt och din faders hus skulle f� g�ra tj�nst inf�r mig ev�rdligen. Men nu s�ger HERREN: Bort det! Ty dem som �ra mig vill jag ock �ra, men de som f�rakta mig skola komma p� skam.

Se, dagar skola komma, d� jag skall avhugga din arm och din faders hus' arm, s� att ingen skall bliva gammal i ditt hus.

Och du skall f� se min boning lida n�d, trots allt det goda som vederfares Israel. Och ingen skall n�gonsin bliva gammal i ditt eget hus.

Dock vill jag icke fr�n mitt altare utrota var man av din slakt, s� att jag kommer dina �gon att f�rtvina och din sj�l att f�rsm�kta; men alla som v�xa upp i ditt hus skola d�, n�r de hava hunnit till manlig �lder.

Och tecknet h�rtill skall f�r dig vara det som skall �verg� dina b�da s�ner Hofni och Pinehas: p� en och samma dag skola de b�da d�.

Men jag skall l�ta en pr�st uppst� �t mig, som bliver best�ndande, en som g�r efter vad i mitt hj�rta och min sj�l �r; �t honom skall jag bygga ett hus som bliver best�ndande, och han skall g�ra tj�nst inf�r min smorde best�ndigt.

Och var och en som bliver kvar: av ditt hus skall komma och falla ned f�r honom, f�r att f� en silverpenning eller en kaka br�d; han skall s�ga: 'Anst�ll mig vid n�gon pr�stsyssla, s� att jag f�r en bit br�d att �ta.'�