Chapter 9

I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit; och han var en rik man.

Han hade en son som hette Saul, en st�tlig och fager man; bland Israels barn fanns ingen man som var fagrare �n han; han var huvudet h�gre �n allt folket.

Nu hade Kis', Sauls faders, �sninnor kommit bort f�r honom; d�rf�r sade Kis till sin son Saul: �Tag med dig en av tj�narna och st� upp och g� �stad och s�k efter �sninnorna.�

D� gick han genom Efraims bergsbygd och d�refter genom Salisalandet; men de funno dem icke. S� gingo de genom Saalimslandet, men d�r voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller d�r.

N�r de s� hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tj�naren som han hade med sig: �Kom, l�t oss g� hem igen; min fader kunde eljest, st�llet f�r att t�nka p� �sninnorna, bliva orolig f�r v�r skull.�

Men han svarade honom: �Se, i denna stad finnes en gudsman; han �r en ansedd man; allt vad han s�ger, det sker. L�t oss nu g� dit; m�h�nda kan han s�ga oss n�got om den f�rd vi hava f�retagit oss.�

D� sade Saul till sin tj�nare: �Men om vi g� dit, vad skola vi d� taga med oss �t mannen? Br�det �r ju slut i v�ra r�nslar, och vi hava icke heller n�gon annan g�va att taga med oss �t gudsmannen. Eller vad hava vi v�l?�

Tj�naren svarade Saul �nnu en g�ng och sade: �Se, h�r har jag i min �go en fj�rdedels sikel silver; den vill jag giva �t gudsmannen, f�r att han m� s�ga oss vilken v�g vi b�ra g�.�

(Fordom sade man s� i Israel, n�r man gick f�r att fr�ga Gud: �Kom, l�t oss g� till siaren.� Ty den som man nu kallar profet kallade man fordom siare.)

Saul sade till sin tj�nare: �Ditt f�rslag �r gott; kom, l�t oss g�.� S� gingo de till staden d�r gudsmannen fanns.

N�r de nu gingo uppf�r h�jden d�r staden l�g, tr�ffade de n�gra flickor som hade g�tt ut f�r att h�mta vatten; dem fr�gade de: ��r siaren h�r?�

De svarade dem och sade: �Ja, helt n�ra. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden; folket firar n�mligen i dag en offerfest p� offerh�jden.

Om I nu g�n in i staden, tr�ffen I honom, innan han g�r upp p� h�jden till m�ltiden, ty folket �ter icke, f�rr�n han kommer. Han skall v�lsigna offret; f�rst sedan begynna de inbjudna att �ta. G�n d�rf�r nu ditupp, ty just nu kunnen I tr�ffa honom.�

S� gingo de upp till staden. Och just n�r de kommo in i staden, m�tte de Samuel, som var stadd p� v�g upp till offerh�jden.

Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat f�r Samuel och sagt:

�I morgon vid denna tid skall jag s�nda till dig en man fr�n Benjamins land, och honom skall du sm�rja till furste �ver mitt folk Israel; han skall fr�lsa mitt folk ifr�n filist�ernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.�

N�r nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen: �Se d�r �r den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.�

Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: �S�g mig var siaren bor.�

Samuel svarade Saul och sade: �Jag �r siaren. G� f�re mig upp p� offerh�jden, ty I skolen �ta d�r med mig i dag. Men i morgon vill jag l�ta dig g�; och om allt vad du har p� hj�rtat vill jag giva dig besked.

Och vad ang�r �sninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta f�r dig, skall du icke bekymra dig f�r dem, ty de �ro �terfunna. Vem tillh�r f�r �vrigt allt vad h�rligt �r i Israel, om icke dig och hela din faders hus?�

Saul svarade och sade: �Jag �r ju en benjaminit, fr�n en av de minsta stammarna i Israel, och min sl�kt �r ju den ringaste bland alla sl�kter i Benjamins stammar. Varf�r talar du d� till mig p� det s�ttet?�

Men Samuel tog Saul och hans tj�nare och f�rde dem upp i salen och gav dem plats �verst bland de inbjudna, vilka voro vid pass trettio m�n.

Och Samuel sade till kocken: �Giv hit det stycke som jag gav dig, och som jag sade att du skulle f�rvara hos dig.�

D� tog kocken fram l�rstycket med vad d�rtill h�rde, och satte det fram f�r Saul; och Samuel sade: �Se, h�r s�ttes nu fram f�r dig det som har blivit sparat; �t d�rav. Ty just f�r denna stund blev det undanlagt �t dig, d� n�r jag sade att jag hade inbjudit folket.� S� �t Saul den dagen med Samuel.

D�refter gingo de ned fr�n offerh�jden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe p� taket.

Men bittida f�ljande dag, n�r morgonrodnaden gick upp, ropade Samuel upp�t taket till Saul och sade: �St� upp, s� vill jag ledsaga dig till v�gs.� D� stod Saul upp, och de gingo b�da �stad, han och Samuel.

N�r de s� voro p� v�g ned mot �ndan av staden, sade Samuel till Saul: �S�g till tj�naren att han skall g� f�re oss� -- och han fick g� -- �men du sj�lv m� nu stanna h�r, s� vill jag l�ta dig h�ra vad Gud har talat.�