Chapter 13

Saul hade varit konung ett �r, och n�r han nu regerade �ver Israel p� andra �ret,

utvalde han �t sig tre tusen m�n ur Israel. Av dessa hade Saul sj�lv hos sig tv� tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det �vriga folket hade han l�tit g� hem, var och en till sin hydda.

Och Jonatan dr�pte filist�ernas fogde i Geba; och filist�erna fingo h�ra det. Men Saul l�t st�ta i basun �ver hela landet och s�ga: �Detta m� hebr�erna h�ra.�

S� fick hela Israel h�ra omtalas att Saul hade dr�pt filist�ernas fogde, och att Israel d�rigenom hade blivit f�rhatligt f�r filist�erna. Och folket b�dades upp att f�lja Saul till Gilgal.

Under tiden hade filist�erna f�rsamlat sig f�r att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk s� talrikt som sanden p� havets strand; och de drogo upp och l�grade sig vid Mikmas, �ster om Bet-Aven.

D� nu israeliterna s�go sig vara i n�d, i det att folket sv�rt ansattes, g�mde sig folket i grottor, i skogssn�r och bland klippor, i fasta valv och i gropar.

Och somliga av hebr�erna gingo �ver Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var �nnu kvar i Gilgal; och allt folket f�ljde honom med b�van.

N�r han nu hade v�ntat sju dagar, intill den tid Samuel hade best�mt men Samuel likv�l icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och g� ifr�n honom.

D� sade Saul: �F�ren fram till mig br�nnoffers- och tackoffersdjuren.� D�rp� frambar han br�nnoffret.

Men just n�r han hade slutat att framb�ra br�nnoffret, kom Samuel. D� gick Saul honom till m�tes f�r att h�lsa honom.

Men Samuel sade: �Vad har du gjort!� Saul svarade: �N�r jag s�g att folket skingrade sig och gick ifr�n mig, under det att du icke kom inom den best�mda tiden, fast�n filist�erna voro f�rsamlade vid Mikmas,

d� t�nkte jag: Nu komma filist�erna hitned mot mig i Gilgal, och jag har �nnu icke b�nfallit inf�r HERREN. D� tog jag mod till mig och offrade br�nnoffret.�

Samuel sade till Saul: �Du har handlat d�raktigt. Du har icke h�llit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava bef�st ditt konungad�me �ver Israel f�r evig tid.

Men nu skall ditt konungad�me icke bliva best�ndande. HERREN har s�kt sig en man efter sitt hj�rta, och honom har HERREN f�rordnat till furste �ver sitt folk, eftersom du icke har h�llit vad HERREN bj�d dig.�

D�refter stod Samuel upp och gick fr�n Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul m�nstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man.

Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filist�erna hade l�grat sig vid Mikmas.

Och en h�rskara, delad i tre hopar, drog ut ur filist�ernas l�ger f�r att h�rja: en hop tog v�gen till Ofra i Sualslandet,

en hop tog v�gen till Bet-Horon, och en hop tog v�gen till det omr�de som vetter �t Seboimsdalen, �t �knen till.

Ingen smed fanns d� i hela Israels land, ty filist�erna fruktade att hebr�erna skulle l�ta g�ra sig sv�rd eller spjut.

Och s� m�ste en israelit alltid begiva sig ned till filist�erna, om han ville l�ta v�ssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin sk�ra,

n�r det hade blivit n�got fel med eggen p� sk�rorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller n�r oxpikarnas uddar beh�vde r�tas.

H�rav kom sig, att n�r striden skulle st�, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett sv�rd eller ett spjut; allenast Saul sj�lv och hans son Jonatan hade s�dana.

Men filist�erna l�to en utpost rycka fram till passet vid Mikmas.