Chapter 14

S� h�nde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin vapendragare: �Kom, l�t oss g� �ver till filist�ernas utpost d�r p� andra sidan.� Men han omtalade det icke f�r sin fader.

Saul vistades d� vid Gibeas gr�ns, under granattr�det i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra man;

och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, HERRENS pr�st i Silo, har d� efoden. Och folket visste icke om, att Jonatan hade g�tt bort.

Men i passet, d�r Jonatan s�kte g� �ver f�r att komma till filist�ernas utpost, l�g p� vardera sidan en brant klippa; den ena hette Boses och den andra Sene.

Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i s�der, mitt emot Geba.

Och Jonatan sade till sin vapendragare: �Kom, l�t oss g� �ver till dessa oomskurnas utpost, kanh�nda skall HERREN g�ra n�got f�r oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom f� likas�v�l som genom m�nga.�

Hans vapendragare svarade honom: �G�r allt vad du har i sinnet. G� du �stad; jag f�ljer dig vart du vill.�

D� sade Jonatan: �V�lan, vi skola g� �ver till m�nnen d�r och laga s�, att de f� se oss.

Om de d� s�ga till oss s�: 'St�n stilla, till dess vi komma fram till eder', d� skola vi stanna d�r vi �ro och icke stiga upp till dem.

Om de d�remot s�ga s�: 'Kommen hitupp till oss', d� skola vi stiga ditupp, ty d� har HERREN givit dem i v�r hand; detta skall f�r oss vara tecknet h�rtill.�

N�r nu de tv� hade blivit synliga f�r filist�ernas utpost, sade filist�erna: �Se, hebr�erna krypa ut ur h�len d�r de hava g�mt sig.�

D�rp� ropade utpostens manskap till Jonatan och hans vapendragare och sade: �Kommen hitupp till oss, s� skola vi v�l l�ra eder!� D� sade Jonatan till sin vapendragare: �F�lj mig ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.�

Och Jonatan kl�ttrade p� h�nder och f�tter uppf�r, och hans vapendragare f�ljde honom. Och de f�llo f�r Jonatan; och hans vapendragare gick efter honom och gav dem d�dsst�ten.

I det f�rsta anfallet nedgjorde s� Jonatan och hans vapendragare vid pass tjugu m�n, p� en str�cka av vid pass ett halvt plogland.

D� uppstod f�rskr�ckelse i l�gret p� f�ltet och bland allt folket; utposterna och de som hade g�tt ut f�r att h�rja grepos ock av f�rskr�ckelse. Och marken darrade, s� att en f�rskr�ckelse ifr�n Gud uppstod.

Och Sauls v�ktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i uppl�sning, och att man sprang hit och dit.

D� sade Saul till folket som han hade hos sig: �H�llen m�nstring och sen efter, vem som har g�tt ifr�n oss.� N�r de d� h�llo m�nstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro d�r.

D� sade Saul till Ahia: �F�r hit Guds ark.� Ty Guds ark fanns p� den tiden bland Israels barn.

Medan Saul �nnu talade med pr�sten, tilltog larmet i filist�ernas l�ger allt mer och mer. D� sade Saul till pr�sten: �L�t det vara.�

Och Saul och allt det folk som han hade hos sig f�rsamlade sig och drogo till stridsplatsen; d�r fingo de se att den ene hade lyft sitt sv�rd mot den andre, s� att en mycket stor f�rvirring hade uppst�tt.

Och de hebr�er som sedan gammalt lydde under filist�erna, och som hade dragit hitupp med dem och voro h�r och d�r i l�gret, dessa sl�to sig nu ock till de israeliter som anf�rdes av Saul och Jonatan.

Och n�r de israeliter som hade g�mt sig i Efraims bergsbygd h�rde att filist�erna flydde, satte alla dessa ocks� efter dem och deltogo i striden.

S� gav HERREN Israel seger p� den dagen, och striden fortsattes �nda bortom Bet-Aven.

N�r nu Israels m�n p� den dagen voro h�rt anstr�ngda, band Saul folket med f�ljande ed: �F�rbannad vare den man som f�rt�r n�gon f�da f�re aftonen, och innan jag har tagit h�mnd p� mina fiender.� S� smakade d� ingen av folket n�gon f�da.

Och n�r de allasammans kommo in i skogsbygden, l�g honung p� marken.

Men n�r folket hade kommit in i skogsbygden och f�tt se den utflutna honungen, v�gade dock ingen f�ra handen upp till munnen, ty folket fruktade f�r eden.

Jonatan d�remot hade icke h�rt, n�r hans fader band folket med eden; d�rf�r r�ckte han ut staven som han hade i sin hand och doppade dess �nda i honungskakan, och f�rde s� handen till munnen; d� kunde hans �gon �ter se klart.

Men en man bland folket tog till orda och sade: �Din fader har bundit folket med en dyr ed och sagt: 'F�rbannad vare den man som dag f�rt�r n�gon f�da.'� Och folket var uttr�ttat.

Jonatan svarade: �Min fader har d�rmed dragit olycka �ver landet. Sen huru klara mina �gon hava blivit, d�rf�r att jag smakade n�got litet av honungen h�r.

Huru mycket mer, om folket i dag hade f�tt �ta sig m�tta av bytet som de hade tagit fr�n sina fiender -- huru mycket st�rre skulle icke d� filist�ernas nederlag hava blivit!�

Emellertid slogo de filist�erna p� den dagen och f�rf�ljde dem fr�n Mikmas till Ajalon. Och folket var mycket uttr�ttat.

D�rf�r kastade sig folket �ver bytet och tog f�r, oxar och kalvar och slaktade dem p� marken; och folket �t sedan k�ttet med blodet i.

N�r man ber�ttade detta f�r Saul och sade: �Se, folket syndar mot HERREN genom att �ta k�tt med blodet i�, utropade han: �I haven handlat brottsligt. V�ltren nu fram till mig en stor sten.�

Och Saul sade vidare: �G�n ut bland folket och s�gen till dem 'Var och en f�re fram till mig sin oxe och sitt f�r, och slakten dem h�r och �ten; synden icke mot HERREN genom att �ta k�ttet med blodet i.'� D� f�rde allt folket, var och en med egen hand, om natten fram sina oxar och slaktade dem d�r.

Och Saul byggde ett altare �t HERREN; detta var det f�rsta altare som han byggde �t HERREN.

Och Saul sade: �L�t oss i natt draga ned och f�rf�lja filist�erna och anst�lla plundring bland dem, �nda till dess det bliver dager i morgon, och l�t oss laga s�, att ingen av dem bliver kvar.� De svarade: �G�r allt vad dig t�ckes.� Men pr�sten sade: �L�t oss tr�da fram hit till Gud.�

D� fr�gade Saul Gud: �Skall jag draga ned och f�rf�lja filist�erna? Vill du d� giva dem i Israels hand?� Men han gav honom intet svar den dagen.

D� sade Saul: �Kommen hitfram, alla I folkets f�rn�msta m�n, f�r att I m�n f� veta och se vari den synd best�r, som i dag har blivit beg�ngen.

Ty s� sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den ock vore beg�ngen av min son Jonatan, skall han d�den d�.� Men ingen bland allt folket svarade honom.

D� sade han till hela Israel: �St�llen I eder p� ena sidan, s� vill jag med min son Jonatan st�lla mig p� andra sidan.� Folket svarade Saul: �G�r vad dig t�ckes.�

Och Saul sade till HERREN, �Israels Gud: �L�t sanningen komma i dagen.� D� tr�ffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick fritt.

Saul sade: �Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.� D� tr�ffades Jonatan av lotten.

Saul sade till Jonatan: �Omtala f�r mig vad du har gjort.� D� omtalade Jonatan det f�r honom och sade: �Med �ndan av staven som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade d�rp� -- och s� skall jag nu d�!�

Saul svarade: �Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du m�ste d�den d�, Jonatan.�

Men folket sade till Saul: �Skulle Jonatan d�, han som har f�rskaffat Israel denna stora seger? Bort det! S� sant HERREN lever, icke ett h�r fr�n hans huvud skall falla till jorden; ty med Guds hj�lp har han i dag utf�rt detta.� Och folket k�pte Jonatan fri ifr�n d�den.

Och Saul drog hem, utan att vidare f�rf�lja filist�erna; filist�erna beg�vo sig ock hem till sitt.

N�r Saul nu hade tagit konungad�met �ver Israel i besittning, f�rde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot filist�erna; och vart han v�nde sig tuktade han dem.

Han gjorde m�ktiga ting och slog Amalek och r�ddade s� Israel fr�n dess plundrares hand.

Sauls s�ner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans b�da d�ttrar hette den �ldre Merab och den yngre Mikal.

Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter. Hans h�rh�vitsman hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder.

Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro s�ner till Abiel.

Men kriget mot filist�erna p�gick h�ftigt, s� l�nge Saul levde. Och varhelst Saul s�g n�gon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tj�nst.