Chapter 18

Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, f�ste sig Jonatans hj�rta s� vid Davids hj�rta, att Jonatan hade honom lika k�r som sitt eget liv.

Och Saul tog honom till sig p� den dagen och l�t honom icke mer v�nda tillbaka till sin faders hus.

Och Jonatan sl�t ett f�rbund med David, d� han nu hade honom lika k�r som sitt eget liv.

Och Jonatan tog av sig manteln som han hade p� sig och gav den �t David, s� ock sina �vriga kl�der, �nda till sitt sv�rd, sin b�ge och sitt b�lte

Och n�r David drog ut, hade han framg�ng �verallt dit Saul s�nde honom; Saul satte honom d�rf�r �ver krigsfolket. Och allt folket fann behag i honom, ocks� de som voro Sauls tj�nare.

Och n�r de kommo hem, d� David v�nde tillbaka, efter att hava slagit ned filist�en, gingo kvinnorna ut fr�n alla Israels st�der, under s�ng och dans, f�r att m�ta konung Saul med jubel, med pukor och trianglar.

Och kvinnorna sj�ngo med fr�jd s�lunda: �Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.�

D� blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: ��t David hava de givit tio tusen, och �t mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungad�met.�

Och Saul s�g med ont �ga p� David fr�n den dagen och allt framgent.

Dagen d�refter kom en ond ande fr�n Gud �ver Saul, s� att han rasade i sitt hus; men David spelade p� harpan, s�som han dagligen pl�gade. Och Saul hade sitt spjut i handen.

Och Saul sv�ngde spjutet och t�nkte: �Jag skall spetsa David fast vid v�ggen.� Men David b�jde sig undan f�r honom, tv� g�nger.

Och Saul fruktade f�r David, eftersom HERREN var med honom, sedan han hade vikit ifr�n Saul.

D�rf�r avl�gsnade Saul honom ifr�n sig, i det att han gjorde honom till �verh�vitsman i sin h�r; han blev s� folkets ledare och anf�rare.

Och David hade framg�ng p� alla sina v�gar, och HERREN var med honom.

D� nu Saul s�g att han hade s� stor framg�ng, fruktade han honom �n mer.

Men hela Israel och Juda hade David k�r, eftersom han var deras ledare och anf�rare.

Och Saul sade till David: �Se, min �ldsta dotter, Merab, vill jag giva dig till hustru; skicka dig allenast s�som en tapper man i min tj�nst, och f�r HERRENS krig.� Ty Saul t�nkte: �Min hand m� icke drabba honom, filist�ernas hand m� drabba honom.�

Men David svarade Saul: �Vem �r jag, vilka hava mina levnadsf�rh�llanden varit, och vad �r min faders sl�kt i Israel, eftersom jag skulle bliva konungens m�g?�

N�r tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits �t David, blev hon emellertid given till hustru �t meholatiten Adriel. --

Men Sauls dotter Mikal hade David k�r. Och n�r man omtalade detta f�r Saul, behagade det honom.

Saul t�nkte n�mligen: �Jag skall giva henne �t honom, f�r att hon m� bliva honom en snara, s� att filist�ernas hand drabbar honom.� Och Saul sade till David: �F�r andra g�ngen kan du nu bliva min m�g.�

Och Saul bj�d sina tj�nare att de hemligen skulle tala s� med David: �Se, konungen har behag till dig, och alla hans tj�nare hava dig k�r; du h�r nu bliva konungens m�g.�

Och Sauls tj�nare talade dessa ord i Davids �ron. Men David sade: �Tyckes det eder vara en s� ringa sak att bliva konungens m�g? Jag �r ju en fattig och ringa man.�

Detta omtalade Sauls tj�nare f�r honom och sade: �S� har David sagt.�

D� tillsade Saul dem att de skulle s�ga s� till David: �Konungen beg�r ingen annan brudg�va �n f�rhudarna av ett hundra filist�er, f�r att h�mnd s� m� tagas p� konungens fiender.� Saul hoppades n�mligen att han skulle f� David f�lld genom filist�ernas hand.

N�r s� hans tj�nare omtalade f�r David vad han hade sagt, ville David g�rna p� det villkoret bliva konungens m�g; och innan tiden �nnu var f�rlupen,

stod David upp och drog �stad med sina m�n och slog av filist�erna tv� hundra man. Och David tog deras f�rhudar med sig, och fulla antalet blev �verl�mnat �t konungen, f�r att han skulle bliva konungens m�g. Och Saul gav honom s� sin dotter Mikal till hustru.

Men Saul s�g och f�rstod att HERREN var med David; Och Sauls dotter Mikal hade honom k�r.

D� fruktade Saul �nnu mer f�r David, och s� blev Saul Davids fiende f�r hela livet.

Men filist�ernas furstar drogo i f�lt; och s� ofta de drogo ut, hade David st�rre framg�ng �n n�gon annan av Sauls tj�nare, s� att hans namn blev mycket ber�mt.