Chapter 20

Men David flydde fr�n Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: �Vad har jag gjort? Vilken missg�rning, vilken synd har jag beg�tt mot dig fader, eftersom han st�r efter mitt liv?�

Han svarade honom: �Bort det! Du skall icke d�. Min fader g�r ju intet, varken n�got viktigt eller n�got oviktigt, utan att uppenbara det f�r mig. Varf�r skulle d� min fader d�lja detta f�r mig? Nej, s� skall icke ske.�

Men David betygade ytterligare med ed och sade: �Din fader vet v�l att jag har funnit n�d f�r dina �gon; d�rf�r t�nker han: 'Jonatan skall icke f� veta detta, p� det att han icke m� bliva bedr�vad.' Men s� sant HERREN lever, och s� sant du sj�lv lever: det �r icke mer �n ett steg mellan mig och d�den.�

D� sade Jonatan till David: �Vadhelst du �nskar skall jag g�ra f�r dig.�

David sade till Jonatan: �I morgon �r ju nym�nad, och jag skulle d� r�tteligen sitta till bords med konungen; men l�t mig nu g� och g�mma mig ute p� marken till i �vermorgon afton.

Om d� din fader saknar mig, s� s�g: 'David utbad sig tillst�nd av mig att f� g�ra ett hastigt bes�k i sin stad, Bet-Lehem, d�r hela sl�kten nu firar sin �rliga offerfest.'

Om han d� s�ger: 'Gott!', s� kan din tj�nare vara trygg. Men om han bliver vred, s� m�rker du d�rav att han har beslutit min of�rd.

Visa s� din n�d mot din tj�nare, eftersom du har l�tit din tj�nare ing� ett HERRENS f�rbund med dig. Men om det finnes n�gon missg�rning hos mig, s� d�da mig du, ty varf�r skulle du f�ra mig till din fader?�

D� sade Jonatan: �Bort det! Om jag m�rker att min fader har beslutit att l�ta of�rd komma �ver dig, skall jag f�rvisso omtala det f�r dig.�

Men David sade till Jonatan: �Vem skall omtala f�r mig detta, eller s�ga mig om din fader giver dig ett h�rt svar?�

Jonatan sade till David: �Kom, l�t oss g� ut p� marken.� Och de gingo b�da ut p� marken.

Och Jonatan sade till David: �Vid HERREN� Israels Gud: om jag finner att det l�ter gott f�r David, n�r jag i morgon eller i �vermorgon vid denna tid utforskar min fader, s� skall jag f�rvisso s�nda bud till dig och uppenbara det f�r dig.

HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, s�framt min fader �stundar din of�rd, icke uppenbarar det f�r dig och l�ter dig komma undan, s� att du f�r g� dina f�rde i trygghet. Och HERREN vare d� med dig, s�som han har varit med min fader.

Och nog skall du v�l, om jag d� �nnu �r i livet, ja, nog skall du v�l bevisa barmh�rtighet mot mig, s�som HERREN �r barmh�rtig, s� att jag slipper att d�?

Icke skall du v�l n�gonsin taga bort din barmh�rtighet fr�n mitt hus, icke ens d� n�r HERREN har tagit bort alla Davids fiender ifr�n jorden?�

Jonatan sl�t d� ett f�rbund med Davids hus; och HERREN utkr�vde sedan av Davids fiender vad de hade f�rskyllt.

Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin k�rlek till honom, ty han hade honom lika k�r som han hade sitt eget liv;

Jonatan sade till honom: �I morgon �r nym�nad, och du skall d� saknas, ty din plats kommer ju att st� tom.

Men g� i �vermorgon skyndsamt ned till den plats d�r du g�mde dig den dag d� og�rningen skulle hava skett, och uppeh�ll dig bredvid Eselstenen.

Jag vill d� sj�lv i dess n�rhet avskjuta mina tre pilar, s�som sk�te jag till m�ls.

Sedan skall jag skicka min tj�nare att g� och s�ka upp pilarna. Om jag d� s�ger till tj�naren: �Se, pilarna ligga bakom dig, n�rmare hit�t', s� tag du upp dem och kom fram, ty d� kan du vara trygg och ingenting �r p� f�rde, s� sant HERREN lever.

Men om jag s�ger s� till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga framf�r dig, l�ngre bort', s� g� dina f�rde, ty d� s�nder HERREN dig bort.

Och i fr�ga om det som jag och du nu hava talat, �r HERREN vittne mellan mig och dig till evig tid.�

Och David g�mde sig ute p� marken. Och n�r nym�naden var inne, satte konungen sig till bords f�r att �ta.

Konungen satte sig p� sin vanliga sittplats, platsen vid v�ggen; och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom.

Saul sade dock intet den dagen, ty han t�nkte: �N�got har h�nt honom; han �r nog icke ren, s�kerligen �r han icke ren.�

Men n�r Davids plats stod tom ocks� dagen efter nym�nadsdagen, dagen d�refter, sade Saul till sin son Jonatan: �Varf�r har Isais son varken i g�r eller i dag kommit till m�ltiden?�

Jonatan svarade Saul: �David utbad sig tillst�nd av mig att f� g� till Bet-Lehem;

han sade: 'L�t mig g�, ty vi fira en sl�ktofferfest i staden, och min broder har sj�lv bjudit mig att komma; om jag har funnit n�d f�r dina �gon, s� l�t mig nu slippa h�rifr�n f�r att bes�ka mina br�der.' D�rf�r har han icke kommit till konungens bord.�

D� uppt�ndes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom: �Du son till en otuktig kvinna! Visste jag d� icke att du hade funnit behag i Isais son, till skam f�r dig sj�lv och till skam f�r din moders blygd!

Ty s� l�nge Isais son lever p� jorden, �r varken du eller din konungamakt s�ker. S�nd d�rf�r nu �stad och l�t h�mta honom hit till mig, ty han �r d�dens barn.�

Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: �Varf�r skall han d�das? Vad har han gjort?�

D� sv�ngde Saul spjutet mot honom f�r att genomborra honom; och nu m�rkte Jonatan att hans fader hade beslutit att d�da David.

Och Jonatan stod upp fr�n bordet i vredesmod och �t intet p� den andra nym�nadsdagen, ty han var bedr�vad f�r Davids skull, d�rf�r att hans fader hade gjort s�dan or�tt mot denne.

F�ljande morgon gick Jonatan ut p� marken, vid den tid han hade utsatt f�r David; och han hade en liten gosse med sig.

Och han sade till gossen: �Spring och s�k reda p� pilarna som jag skjuter av.� Medan nu gossen sprang, sk�t han pilen �ver honom.

Och n�r gossen kom till det st�lle dit Jonatan hade avskjutit pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: �Pilen ligger ju framf�r dig, l�ngre bort.�

Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: �Fort, skynda dig, stanna icke!� Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre.

Men gossen visste icke varom fr�ga var; allenast Jonatan och David visste det.

Och Jonatan l�mnade sina vapen �t gossen som han hade med sig och sade till honom: �G� och b�r dem in i staden.�

Men sedan gossen hade g�tt, reste David sig upp p� s�dra sidan; och han f�ll ned till jorden p� sitt ansikte och bugade sig tre g�nger; och de kysste varandra och gr�to med varandra, och David gr�t �verljutt.

Och Jonatan sade till David: �G� i frid. Blive det s�som vi b�da svuro vid HERRENS namn, n�r vi sade: 'HERREN vare vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig tid.'�

Sedan stod han upp och gick sina f�rde, men Jonatan gick in i staden igen.