Chapter 21

Och David kom till pr�sten Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev f�rskr�ckt, n�r han fick se David, och fr�gade honom: �Varf�r kommer du ensam och har ingen med dig?�

David svarade pr�sten Ahimelek: �Konungen har givit mig ett uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen f�r veta n�got om det uppdrag vari jag s�nder dig, och som jag har givit dig.' Och mina m�n har jag visat till det och det st�llet.

Giv mig nu vad du har till hands, fem br�d eller vad som kan finnas.�

Pr�sten svarade David och sade �Vanligt br�d har jag icke till hands; allenast heligt br�d finnes -- om eljest dina m�n hava avh�llit sig fr�n kvinnor.�

David svarade pr�sten och sade till honom: �Ja, sannerligen, kvinnor hava p� sista tiden varit skilda fr�n oss; n�r jag drog �stad, voro ock mina m�ns tillh�righeter heliga. D�rf�r, om ocks� v�rt f�rehavande �r av helt vanligt slag, �r det dock i dag heligt, vad v�ra tillh�righeter ang�r.�

D� gav pr�sten honom av det heliga; ty d�r fanns icke n�got annat br�d �n sk�debr�den, som hade legat inf�r HERRENS ansikte, men som man hade burit undan, f�r att l�gga fram nybakat br�d samma dag det gamla togs bort.

Men d�r befann sig den dagen en av Sauls tj�nare, som var satt i f�rvar inf�r HERREN, en edom� vid namn Doeg, den f�rn�mste av Sauls herdar.

Och David fr�gade Ahimelek ytterligare: �Har du icke h�r till hands n�got spjut eller n�got sv�rd? Ty varken mitt sv�rd eller mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag kr�vde s� stor skyndsamhet.�

Pr�sten svarade: �Jo, det sv�rd som har tillh�rt filist�en Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes, inh�ljt i ett kl�de, d�r bakom efoden. Vill du taga det med dig, s� tag det; ty n�got annat �n det har jag icke.� David sade: �Dess like finnes icke; giv mig det.�

Och David stod upp och flydde samma dag f�r Saul och kom till Akis, konungen i Gat.

Men Akis' tj�nare sade till honom: �Detta �r ju David, landets konung! Det �r ju till dennes �ra man sjunger s� under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.'

David lade m�rke till dessa ord, och han begynte storligen frukta f�r Akis, konungen i Gat.

D�rf�r st�llde han sig vansinnig inf�r deras �gon och betedde sig s�som en ursinnig, n�r de ville fasth�lla honom, och ritade p� d�rrarna i porten och l�t spotten rinna ned i sitt sk�gg.

D� sade Akis till sina tj�nare: �I sen ju huru vanvettigt mannen beter sig. Varf�r f�ren I honom till mig?

Har jag d� s�dan brist p� vanvettiga m�nniskor, att I beh�vden f�ra denne hit, f�r att han skulle bete sig vanvettigt inf�r mig? Skulle en s�dan f� komma in i mitt hus?�